Franzipan travade inte upp helt hundra

OM DENNA GÄSTBLOGG
Landslagsryttaren Ludwig Svennerstål befinner sig just nu på fälttävlans-EM i Blair Castle, Skottland. Ryttarnas främsta uppgift är att säkra en plats till OS i Rio 2016, men även att försvara EM-silvret från 2013.

Hej igen!

Tisdagen flöt på bra, red lite på morgonen, visade en häst och klippte mig innan min flight gick kl 13.00 upp till de nordligare breddgraderna i Storbritannien – nämligen  Skottland., grrr kallt. Resan gick bra och jag var på plats strax innan 17, medan hästarna anlände en timme tidigare. När jag anlände så delade jag med mig generöst med mig av min sköna resa med mina lagkamrater som verkligen uppskattade det efter deras 9 timmars resa på Skotska småvägar… ;-)
Vi travade upp hästarna och joggade dem så att det inte skulle vara så stela efter resan.  Franzipan travade inte så bra efter resan, men travade bättre efter några minuters gång.


Ute på tur på tävlingsområdet.

 På onsdags morgonen så travade vi upp hästarna och Franzipan travade bra på gräset, men på asfalten så var hon fortfarande inte helt hundra. Känslan av besvikelse är obeskrivlig då en start känns väldigt långt bort men hon värmde ut det bra på samma sätt som tidigare. Jag joggade henne och hon kändes jättefin. På eftermiddagen så var det dags för besiktning, Franzipan travade bra utanför, där på gräset men inne på asfalten så travade hon inte helt hundra igen. Hon gick till holding box där veterinären inte kunde hitta något och tyckte hon var ok. Hon ombesiktades och travade lite bättre men om man ska vara krass så var det fortfarande inte hundra. Jag red henne efteråt och då var hon fin och travade bra igen så vi bestämde oss för att låta henne vara och undersöka henne under morgondagen för att se om det skulle vara någon skillnad.

För att skingra tankarna lite efter en ganska emotionell besiktningen så bestämde jag mig för att gå terrängbanan, halvt uppgiven. Hursomhelst så träffade jag en delegat som jag känner rätt väl från min tid här upp i norra England hos Chris Bartle. Efter att övertalat (läs mutat med en pint öl) honom så skakade vi hand och han körde mig runt terrängbanan som jag ska lägga upp bilder på i nästa blogg.

Terrängbanan är väldigt vacker och välbyggd i ett helt magiskt landskap. Jag hade dock väntat mig en större bana, men samtidigt kan underlaget här i Skottland ofta bli för mjukt och lerigt vilket ofta gör att den blir 10-15 cm större och betydligt jobbigare. Hur som helst, så verkar detta inte fallet (än så länge!) då underlaget är så bra som det kan bli, kanske till och med lite hårt... Vad är det som händer i Skottland – hårt underlag?!

Det är flera väldigt intressanta komplex med hinder där banbyggaren Ian Stark har gett ryttarna väldigt mycket tid till B delen av komplexet, och ofta i nedförsbacke, vilket ska bli väldigt intressant hur det rids. Ians filosofi är banor som hästarna uppfattar bra men med fler ”rider frighterners” för att ryttarna ska ta sin tid och rida väl.

Att stå utan för EM-laget är förstås inte kul och var verkligen inte som planerat, vilket oturs mästerskap det har blivit, först med Bob och nu Franzipan. Men för att vara med så måste hästen vara 110% fit for fight, framför allt då vårt OS kval står på spel, så det var såklart rätt beslut utav Staffan (förbundskaptenen).

Nu har jag precis kollat på Johan som red ett helt ok test, lite små grejer, men generellt bra. Nu håller vi tummarna för nästa ryttare i laget Anna Nilsson och sen ska vi ta beslutet om jag ska rida individuellt eller om det inte blir något EM för mig och Franzipan.

Ses snart,

Ludwig

Läs Ludwigs inlägg från tidigare i veckan här