Precamp och fallande guldlockar

OM DENNA GÄSTBLOGG
Landslagsryttaren Ludwig Svennerstål befinner sig just nu på fälttävlans-EM i Blair Castle, Skottland. Ryttarnas främsta uppgift är att säkra en plats till OS i Rio 2016, men även att försvara EM-silvret från 2013.

Franzipan njuter av det goda gräset på precamp.

Sist jag bloggade för Hippson så handlade det om hur fantastiskt testeventet i Rio var och nu kommer nästa steg - att kvala oss till en plats dit. Min resa till EM har inte riktigt gått enligt plan, sådär som det så många gånger är med hästar.

Min dröm och tanke var att ta King Bob till Blair, då terrängen där skulle vara som handen i handsken för Bob, med de branta backarna och leran. Men när Bob tävlade i Aachen gjorde han illa ett ligament, vilket vi snabbt märkte, men han behöver fortfarande lite mer vila så det blir inget Blair för honom i år. Istället är det Franzipan som får chansen, vilket kommer att bli spännande då det är ett kliv upp för henne, men hon känns redo så det ska bli kul!

Föregående vecka började med dressyrträning för Christoph Hess söndag kväll och måndag morgon som gick riktigt bra. Det var tredje gången som han var över och han var väldigt nöjd med Franzipan som utvecklats super, vilket gjorde mig väldigt glad samtidigt som hon fortfarande är svag och gör missar i programmet vilket gör mig mindre glad…  Efter träningen åkte jag direkt till en Nationell 2* där jag red två nya hästar, Hollyfield och Balham Mist som båda varit hos oss i drygt en vecka och slutade 3:a och 5:a vilket var bra resultat för båda.

De följande dagarna var rätt lugna vilket var skönt för då kan jag flörta med Franzipan, vilket innebär massor med gull, rosor och godis, jag menar vad gör man inte för kvinnorna i sitt liv?

På fredagen åkte lastbilen upp med 4 hästar till pre-campet i Bishop Burton samtidigt som jag körde min bil så att jag kunde ta en liten avstickare för att kolla på min lillasyster Ellen Svennerståls dressyr i Burghley. Jag absolut hatar när Ellen rider för jag vill så gärna att hon ska göra bra ifrån sig och när man står vid sidan och inte kan göra något är verkligen hemskt. Hennes dressyr gick bra, inga missar, men hon hade kunnat våga lite mer och spänna bågen en uns till. Hursomhelst var min puls så hög att den hade kunnat vara i ett annat land och jag stod och hoppade av nervositet, hur hanterar föräldrar det här?!

Jag hade inte så mycket tid i Burghley eller snarare sagt ingen så hann inte gå banan utan bara se några hinder som var helt gigantiska vilket gjorde att min nerver höll på att brista, så det kanske var bra att jag inte stannade så länge…

Jag kom upp till pre-campet där vi direkt började med mental träning för SOKs Henrik som jag har jobbat med sen början av året och som är jättebra. Vi hade en jättebra genomkörare och stämningen i truppen är verkligen superbra! Inom ridningen så arbetar man inte så mycket med mental träning vilket är synd för jag tror många har större problem än vad de vill erkänna då många ser det som att man är en sämre performer om man jobbar med en mental coach. Jag har väldigt länga arbetat med en mental coach och jag gillar det hel skarpt!

Hursomhelst, rid-träningen började på lördagen då jag hoppade mina extra hästar för Maria vilket gick super. Franzipan fick ett lättare dressyrpass då jag hoppade några terränghinder på fredag morgon och samtidigt gav henne sin sista galopp vilket gjorde att jag vill att hon skulle ha en enklare dag. Följande dag så hoppade alla hästar en bana vilket alla i truppen gjorde med bravur kanske en lite guldstjärna i kanten för min 7-åring Aspe som hoppade super.

På måndagen så red vi dressyrprogrammet för Kicki Klingspor som precis dömt Burghley och kommit upp föregående kväll. Det gick bra, jag fick fortfarande en del missar, men ändå lite nöjd över helheten som blir bättre. Det är sorgligt när man är lite nöjd över ett dressyrtest som inte är bra nog för topppoäng - men Franzipan är inte redo för det och det är tyvärr bara att acceptera.

Vi sprang sedan upp hästarna på eftermiddagen, hästarna sprang super – men ryttarna haltade efter teambuildning övningar som paintball och brännboll där tävlingsinstinkten tog över hand.

Min lastbil åkte hem på måndagsmorgon för att Hollyfield skulle besiktas och nu är såld till Lissa Green. Jag åkte hem på kvällen för att lämna min bil, rida hästarna som var hemma, men också för att klippa håret vilket är en emotionell upplevelse för mig, lite som när man som barn skulle sova över hos en kompis för första gången utan föräldrar, med andra ord jag var helt livrädd. Normalt klipper jag mig hos Sacha hos Sacha Juan som jag litar på med mitt liv vilket gör det lite enklare när guldlockarna ska bort. Det slutade utan tårar så ingen katastrof men gud vad jag saknar Sacha! Nu har jag suttit och skrivit bloggen på flyget som nu kommit fram och ska nu sitta i 1 timmes bilresa till Blair.

Hörs snart igen!

/Ludwig