Krönikor
Publicerad: 2005-05-12Saras dagbok: Lik i garderoben
Jaha, nu är det kokta fläsket stekt! Med anledning av mina långtgående barbackaplaner har lillasyster Malin kommit så ur gängorna att hon börjat dra fram gamla lik ur garderoben.
Hon har kommenterat min förra dagbok genom att påminna om en pinsam maskeradhoppning som jag lagt bakom mig för länge sedan. Men i min hårda kamp mot barbackamotståndarna ska jag tydligen behöva bli påmind om både det ena och det andra...
För att jag inte ska kunna bli överraskad med fler sådana här lik i garderoben-tricks känner jag mig nödgad att en gång för alla redogöra för de två värsta fadäserna jag åstadkommit i min ryttarkarriär. Det känns helt enkelt som att det är ett nödvändigt ont, något som måste göras om jag ska kunna gå vidare med mina barbackaplaner utan att ständigt vara rädd för vad mina nära och kära kommer hitta på.
Första fadäsen är då som sagt den här maskeradhoppningen.
Det var tävlingar hos Umeå Ryttarförening och året var 1992, det var vår minns jag. Jag var inte ens i närheten av att vara myndig och därför kan man faktiskt säga att mina föräldrar borde hållas ansvariga för det som inträffade, jag visste inte bättre själv helt enkelt.
Hästen ifråga var inte ponnyn Tramp som min syster vill låta påskina, utan ett elvaårigt stackars halvblodssto som jag skulle tävla åt en ännu mer stackars hästägare (som trodde att jag var ute och marknadsförde hennes häst på ett ypperligt sätt...).
Jag kommer inte riktigt ihåg hur detta med maskeradhoppningen började men jag vet att jag var ganska oförberedd på det hela, jag tror jag blev indragen för att den tredje ryttaren i laget var sjuk eller smart nog att avstå eller nåt (man var tvungna att vara minst tre men max fyra stycken i varje lag). Konceptet var alltså redan klart, jag hade inget att säga till om på den fronten. Det var bara att ta på sig dräkten och rida.
Vi var tre stycken i vårt lag och vi skulle vara utklädda till grisar och vårt lagnamn skulle vara "De tre små svinen". Jag fann mig konstigt nog ganska väl i idén till att börja med även fast jag tyckte det var lite pinsamt. Men när jag såg vad alla andra lag skulle klä ut sig till började jag ana oråd för de var ju utklädda till coola saker som Ninja Turtles och sånt, vi var helt enkelt outsiders i vår pinsamma griskostymering.
Det var nästan så jag fick känslan av att folk blängde snett på mig när jag kom in på framridningen som förste man till drabbning från vårt lag. Jag tänkte att de säkert tyckte att vi var tvättäkta råloosers som klädde ut oss till just grisar och jag var nog inte så fel ute när jag tänkte det, tyvärr. Gud vad jag skämdes, jag ville bara försvinna från jordens yta så fort som möjligt men vad gör man när man väl sitter där mitt bland alla människor, utklädd till gris? Det var ju bara att bita ihop och stöka (eller böka) av det hela, helst så fort som möjligt.
Inte gick det särskilt bra att rida i den där satans dräkten heller, jag höll på att svettas ihjäl bara under tiden jag skrittade fram. Jag kommer ihåg att jag hade extremt tjocka täckbyxor och dunjacka på mig och ovanpå det hade jag trätt en rosa trikådress som satt ruskigt tajt om det som fanns under. På hjälmen hade de trätt på något rosa tygstycke med stora flaxande öron och som om det inte var nog med det hade de inhandlat ett gigantiskt gummigristryne som täckte 90% av ansiktet (inklusive såväl sikt- som andningsvägar).
Det var fruktansvärt, jag satt och flåsade inne i hettan och fick knappt någon luft på grund av gristrynet. Och hoppningen var mer eller mindre omöjlig att genomföra på grund av att man inte såg hindrena för tryneländet, jag minns att jag styrde lite på måfå och så fick det gå som det ville och det gjorde det också.
Jag tror att jag och den stackars hästen rev det mesta man kunde riva inne på den där banan och mina lagkamrater hade det nog inte så mycket lättare för vårt lag kom nämligen sist i lagtävlingsmomentet. Men då var det ju i alla fall över tack och lov.
Trodde jag. För det dröjde inte länge så basunerades det ut i högtalarna att "De tre små svinen" vunnit själva maskeradtävlingen. Åh nej, skulle man behöva visa sig i den där dräkten till häst en gång till tänkte jag direkt. Om det vore så väl kanske man kan säga så här i efterhand för vad som hände var att någon kom på snilleblixten att eftersom våra hästar stod avsadlade inne i stallet så kunde vi strunta i hästarna och i stället krypa på alla fyra in på prisutdelningen. Där hade faktiskt min gräns passerats för länge sedan men vek som jag var kunde jag inte stå emot de övriga och det slutade med att jag kröp efter de andra två grisarna genom ridhuset.
Nöff nöff, jag tror någon av dem dessutom försökte grymta lite när vi kröp förbi läktaren. Efter att ha blivit totalt utskrattade fick vi slutligen ta emot förstapriset (som inte var något att hurra för som vanligt) och sedan skulle vi försöka spring-krypa under ärevarvet. Fruktansvärt pinsamt. Jag vill helst lämna det där bakom mig nu känner jag.
Den andra fadäsen inträffade en onsdag förmiddag sommaren 1993 på ponny-SM i Vetlanda. Inte heller då var jag myndig och kapabel att ansvara för mina handlingar så även denna fadäs bör mina föräldrar hållas ytterst ansvariga för. Varför stoppade de mig inte frågar jag mig så här i efterhand?
Nåväl, nu åter till vad som hände. Eftersom vi bodde i Boden var vi väldigt långväga gäster och hade därför anlänt till tävlingsplatsen redan på tisdagen. Min ponny Tramp hade förmågan att sparka något fruktansvärt med sina framben när han inte var belåten med tillvaron och på just den här tävlingen hade han bestämt sig för att det var trevligare utanför boxen än inne i den. Så han sparkade och sparkade, så hårt att boxdörren flög upp.
Under vårt första dygn på plats hade han lyckats sparka upp sin dörr flera gånger och det var ren och skär tur att vi var i krokarna vid samtliga tillfällen så vi, så att säga, kunde mota Olle i grind. Men det var verkligen inte lätt att stänga in honom, måttet blev rågat när han sparkade upp dörren TROTS att jag knytit fast hela alltet med TVÅ stycken grimskaft.
Det hade börjat anlända fler och fler tävlande till anläggningen och här stod jag med en ponny som var i full färd med att rymma och skämma ut mig fullständigt. Dessutom hade jag inte hunnit tvätta honom ännu (han var egentligen kritvit men nu mer åt det bruna hållet), bland folk var han i varje fall icke i skick att befinna sig och SÄRSKILT inte lös!
Något måste göras tänkte jag. Jag stod och kliade mig lite i huvudet och tittade på vad jag hade med mig för attiraljer i tävlingsskåpet, sedan kom snilleblixten. Framför mig hade jag ett ytterst fult men väldigt långt stallbandage. Extralångt faktiskt, och knallrött.
Känsliga personer bör kanske inte fortsätta läsa nu för det är tyvärr frågan om ett fullständigt regelvidrigt handlande. Jag borde blivit avstängd för all framtid. Jag tror nästan detta klassas som lindrigt djurplågeri i Sverige men jag kan lugna alla med att säga att Trampe klarade sig mycket bra, han tog inte någon som helst skada av mitt påhitt, tvärtom. Och jag ville ju bara väl, minderårig som jag var och allt.
Jag klev i alla fall in där i boxen med det knallröda extralånga stallbandaget och lindade lite snabbt några varv runt Trampes vänstra framben, precis under knäet. Sedan (det är nu det hemska kommer) gick jag över och lindade några varv runt det högra frambenet, också där precis under knäet. Med samma linda!! Jag lämnade en knapp halvmeter mellan benen så han skulle kunna gå litegrann inne i boxen om han ville, men några stora sparkningar på dörren skulle han minsann inte kunna åstadkomma. He he. Av någon outgrundlig anledning valde jag också att lägga på honom ett täcke mitt i allt detta, ett fd vitt täcke (som för tillfället var pissgult) med stora svarta bokstäver längs med hela sidan som löd "TRAMP".
Inte så bra visade det sig lite senare när jag gärna hade velat vara väldigt anonym.
Nåväl, sedan ställde jag mig utanför boxen ett tag för att kolla hur vännen reagerade på min provisoriska nödlösningstvångströja, och jag kände mig mycket nöjd när jag såg honom spatsera runt i sin box ivrigt letande efter något ätbart. Inga sparkningar what so ever, perfekt alltså. Jag kände mig så lugn att jag tog mig friheten att gå och hämta lite mer vatten åt honom bakom ett annat stall några hundra meter bort och där fastnade jag i ett trevligt samtal med någon. Tills det kom en tjej springande och ropade med andan i halsen "Är det du som äger Tramp?"
Jag svarade att så var fallet och vadan detta ungefär.
"Ja, han springer omkring vid stora hoppbanan och försäker äta gräs, men han rör sig lite underligt, hans ben är väldigt konstigt lindade."
Trampe hade alltså på något sätt lyckats få upp dörreländet med ihoplindade framben, det finns ju bara inte, omöjligt! Jag kastade mig iväg hals över huvud mot stora hoppbanan (där man höll på att iordningställa hinderparken) och mycket riktigt, där vid ena kortsidan struttade han omkring med sina ihoplindade framben och sitt pissgula täcke med de stora svarta bokstäverna.
Mitt i allt elände var det inga svårigheter att ta fast honom dock, jag slet bort den knallröda tvångströjan fortare än kvickt och sedan påbörjade vi den ytterst pinsamma promenaden tillbaka till boxen. Väl där sjönk jag ner i ena hörnet och funderade på om jag skulle ta och emigrera till Långtbortistan. Jag lovar att jag såg ett snett leende från Trampe också, det var då jag blev varse att hästar faktiskt kan narras.
Nu när jag tänker tillbaka på dessa fruktansvärda händelser kommer jag till min fasa på att det här med barbacka-höjdhoppning kanske inte är så smart ändå. Jag kommer ju göra bort mig något fruktansvärt och kanske kommer det inte vara särskilt roligt.
Lillsyrran kanske lyckats uppnå önskvärd effekt med hennes lilla lik i garderoben-trick..?!?
Vi får väl se, till veckan ska jag försöka få det där barbackaträningstillfället avklarat så jag en gång för alla kan få lite klarhet i hur svårt det är på en skala.
Innan dess är det sken på SFK:s gröna bana som gäller. Tänkte försöka hoppa en 120 och en 130 där på söndag, vi får hoppas att Cabben inte tror han är på Täby Galopp bara.
Tidigare skrev hon dagböcker om sig själv och hästen Cabaré (Cabben) på sajten Remont. På allmän begäran publicerar nu Hippson några av dagböckerna!
Hitta kontroll och samspelet med hästen
Emma Byström är ridlärare och C-tränare i dressyr. När det är dags för henne själv eller hennes elever att hoppa är kontrollen A och O.
Här delar Emma en riktig favoritövning som ger lydiga hästar
Drivet: ”De miljoner kramarna man får”
Hos Caprifolens voltigeklubb är det inte bara tävling och träning i fokus – utan även en helt ny utveckling av para-voltige.
Bohuslänsk pärla med eget stall
Strax innan Lysekil finns en hästgård med renoverat bostadshus och stall med fem boxar. Till fastigheten tillhör det hela 24 hektar mark.
Arealen är fördelad på jordbruksmark, skogsmark och impediment
Dressyrdomaren om en "happy athlete"
Dressyrdomaren och tränaren Øivind Instefjord Ødemotland berättar om vad domaren letar efter och vad en "happy athlete" är.
"Dressyrbedömning är en subjektiv bedömning av objektiva kriterier"
”Tillsammans kan vi påverka hästvälfärden”
Inför OS i Paris bjöds representanter från 28 länder in för att diskutera hästvälfärd. Med på konferensen fanns Nina Känsälä från SWB.
Följ med hem till Wilma och Cissi
I ett inslag får vi se hur topphästen Cissi BJ bockar när Wilma rider. Hon säger att det är normalt, men det är inte normalt för en Grand Prix häst.
Se när hon berättar om att tävla med sina idoler och hoppet om OS
Hon hade bara råd med en unghäst
För Camilla har det aldrig varit självklart att rida på välutbildade hästar. Idag tävlar hon Msv B i dressyr med hästen hon köpte som treåring.
Herta, 22, levererar på tävlingsbanan igen
Efter ett uppehåll i avelsboxen är Frida Anderséns OS-häst Herta tillbaka på tävling. Med glädje tar hon sig an uppgiften inom alla tre discipliner.
Med seniortanten och junioren: "Öronen spetsas och hon bara klipper"
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Höga hältor kan ha olika ursprung
Hältor som kommer från skador högre upp i benen är ofta mer svårutredda. Veterinär Izabella Granswed reder ut höga hältor kan bero på.
Astrid blev hämtad från skolan med häst
Astrid förväntade sig att bli hämtad som vanligt, men utanför skolan stod istället fyra hästar. Mamma Frida hade planerat en överraskning.
Nya formatet går emot debatten om välfärd
Fälttävlansryttaren Anna Hassö delar sina tankar inför OS i Paris. Med sin gedigna erfarenhet resonerar hon kring hur mästerskapet kan sluta.
70-tal hästar smittade på Hippologum
En streptokockinfektion har drabbat ett 70-tal hästar på Hippologum. Anläggningen stängd och i karantän, skriver Tidningen Ridsport.
Anläggningen kan inte saneras förrän inga nya hästar insjuknar
Seger för Henrik och Glamour Girl i Madrid
Henrik von Eckermann och Glamour Girl vann en femstjärnig 1,45-hoppning i Madrid. De segrade med två sekunders marginal. Eveline Tovek startar i Grand Prix idag.
Så tar du hand om din häst i värmen
Det blir allt varmare, hästar klarar ofta värmen relativt väl men det finns en hel del du kan göra för att din häst ska klara av hettan ännu bättre.
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Rätt takt genom bakdelsvändningen
Räkna fyrtakten högt när du tränar på bakdelsvändningar. Så råder A-tränaren Eva- Karin Oscarsson. Hon vill se följsamma händer och mer känsla.
Polis utreder Växjö Hästsportcenter för bedrägeri
Hästsportcentret utreds för bedrägeri och urkundsförfalskning. Kommunen anklagar centret för vilseledande uppgifter och fakturaförfalskning.
Lämnade vilseledande uppgifter när de ansökte och beviljades lån
Selfie-rutan i rapsen tillbaka
Linda Ericsson tröttnade på människor och hästar som trampade ner hennes raps. För några år sedan skapade hon en ”selfie-ruta” i sitt rapsfält.
Nytt för i år: avgränsningen syns inte – för att inte förstöra bilderna
Köp en bostad - få en häst
I Norrtälje erbjuds köpare av nybyggda bostäder bidrag till en häst. Mäklare Per Johansson berättar att de ville skapa ett attraktivt erbjudande.
"Vill man ha en häst så får man ett bidrag på 100 000 kronor"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!