12 augusti 2020, 11:24
Stoet Diabelle EMS kom till Pontus Westergren som treåring. Då gjorde hon ofta tvärtemot vad ryttaren bad om, men Pontus kände att hon hade en förmåga utöver det vanliga så han gav inte upp. På onsdagen vann de sexårsfinalen i Falsterbo.
– Hon har en fantastiskt inställning, kämpar och gör allt för mig, säger han.
Text: Frida Bank
Foto: Linnea Lindahl
Hela 16 ekipage tog sig till omhoppning i finalen av Folksam Open för sexåriga hopphästar. Bäst gick det för Pontus Westergren och stoet Diabelle EMS (e. Diarado's Boy – Quite Easy, uppf. och äg. Erik Strömqvist). De startade som nummer två, red felfritt och snabbt och det höll hela vägen.
– Hästen skötte sig fantastiskt. Det är en sådan kämpe. Grundhoppningen var bra, sen hade jag själv en liten miss in i sista kombinationen. Då lägger hon i en växel till. Inför omhoppningen var jag i nästan samma situation som förra året, då gick jag ut först, nu startade jag näst först. Förra året var jag snabbast men rev på sista hindret, så nu när det var ännu fler felfria i år fick jag göra vad jag kunde. Det blev en liten revansch. Jag red så fort jag kunde, och det är en snabb häst.
"Hon gjorde allt tvärtemot"
Diabelle EMS ägs av sin uppfödare, familjen Strömqvist i Gnesta. Pontus har ridit henne sedan hon var tre år.
– Då var hon liten och hade sin egna vilja. Skulle jag svänga höger så svängde hon vänster, skulle jag gasa så skulle hon bromsa. Hon gjorde allt tvärtemot. Vi kallade henne för "lilla svartrockaren", jag tänker på grabbarna och tjejerna i skolan som satt längst bak i klassrummet och pekade finger åt läraren och aldrig ville göra saker som alla andra, säger han och skrattar.
Trots svårigheter i början har Pontus alltid känt att stoet hade något extra och att hon kommer att klara av att visa framhovarna på världens hoppbanor.
– Min sambo och jag hade ett samtal där hon tyckte att vi inte skulle lägga ner arbete på henne, men jag har alltid gillat henne. Jag sa "du kommer få se, hon kommer att bli bra".
Att tro på hästen är oerhört viktigt, menar han.
– Den dagen man själv slutar tro på hästen, då är man farlig ute. Det är en väldigt viktig ingrediens, sedan måste hästen så klart också ha förmåga, vilja och rätt inställning.
Gör alltid sitt bästa
Det Pontus främst fastnade för var att stoet alltid kom ut från banan och hade gjort ett bra jobb, att hon alltid försökte. Jämfört med andra unghästar i samma ålder så kände han också att hon verkligen visade sin talang när de hoppade lite större, samt att hon alltid la i en extra växel när det behövdes. Så vändningen kom, och sedan dess har Diabelle EMS tagit sig hela vägen till unghäst-VM. I år har hon också tävlat i Vilamoura i Portugal, där hon vann tre av fyra starter.
– Sedan var vi i Spanien, där blev det sämsta resultatet en femteplats. Hon har ju varit med och hoppat lite omhoppningar så jag visste att jag kunde rida fort. Hon kan bli lite busig, hoppa runt lite, men hon är alltid med på noterna och gör sitt bästa.
Saknar publikens jubel
Planen framöver är att stoet ska säljas, därför har Pontus och ägarna inte lagt upp en tävlingsplan för resten av året. Coronapandemin påverkar också.
– Så länge hon är kvar kommer jag att matcha henne mot det som går. Blir inomhustävlingarna av rider vi kanske Breeders.
Det är första gången som Pontus vinner sexårsfinalen. Flera gånger tidigare har han kommit tvåa. Att publiken inte är på plats i år märks tydligt, men inte när man är fokuserad inne på banan, menar han.
–När man väl rider in på banan så är man så fokuserad på hoppningen. Sen är det klart, att när man gått i mål så är det alltid härligt om det är publik som låter lite. Men jag tycker att det funkar bra ändå.
På andra plats i sexårsfinalen kom Camilla Fliedner Ernst med valacken Royale AM (samma ryttare vann femårsfinalen, läs mer här). Siri Swärd och Jimmy knep tredjeplatsen.
Resultat Folksam Open final – sexåringar