– Att resa med djur, där vi alla är beroende av varandra, är något helt annat än att resa med bil eller cykel, inleder Ania Szamreta.

I juni skrev vi om äventyraren som det senaste året har arbetat med hästar hos Eva Bodin på Vinterbro i Akershus för att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att köpa den polska ridskolehästen Mango och transportera honom hit.

Det är nu fyra månader sedan hon gav sig ut på en betydligt mer omfattande resa än sina tidigare utflykter med bil och cykel. Med Norge som startpunkt ville Ania rida över gränsen till Sverige och vidare genom landet, innan en båt skulle ta dem till Estland, så att de kunde fortsätta rida genom Lettland, Litauen och Polen.

Nu har ekipaget, trots små och stora utmaningar längs vägen, äntligen nått sin slutdestination. Där ska de tillbringa vintern.

• Läs mer: Ania ska rida från Norge till Polen

Månader av träning och förberedelser låg bakom den ambitiösa resan. Foto: Privat

Blandrashästen från Polen
– I Norge blev vi stoppade av många barn som ville hälsa på Pippi Långstrump-hästen, säger Ania entusiastiskt om sin prickiga reskamrat.

Mango är ingen sporthäst. Han är tolv år gammal och en riktig blandning av flera raser, inte ren appaloosa, som många tror. Ania beskriver honom som ganska envis och egensinnig, men samtidigt full av mod och goda egenskaper.

– Vi klickade direkt från början, men jag hade ingen aning om att det var möjligt att uppnå en sådan grad av förståelse och tillit som vi har byggt upp under den här resan.

Månaderna fram till sommaren använde hon till att göra honom stark, uthållig och mentalt förberedd på de utmaningar som väntade. Från att ha varit en ridskolehäst skulle Mango nu tillryggalägga 2000 kilometer.

– Det är en lång resa, men våra turer gick mestadels lugnt till. Ja, vi kunde trava och galoppera, men för det mesta skrittade vi. Oro gillade inte att sitta på hästryggen, så han gick hela tiden vid sidan av oss, säger hon om sin lilla gatuhund, som också följde med på resan.

Mango gick barfota under resan. Ania tackar Silje Klevstul och Dan Guerrera för hjälpen med att hitta det bästa alternativet för Mangos hovar. Valet föll på EasyCare-limskor. Foto: Privat

Under resan fick Mango uppföljning av hovtrimmare/hovslagare. Här med limskor på. Foto: Privat

Barfota-trimmaren Silje Klevstul var också med på den första delen av etappen på sin egen häst, Rosenhills Masterpiece. Vid den svenska gränsen skildes de åt. Foto: Privat

Alltid på jakt efter vatten och grönområden
Varje dag tog trion en längre paus där Mango fick sadeln av och möjlighet att beta. Ania, som aldrig tidigare använt digitala kartor på sina utflykter, hade laddat ner några kartor för att planera rutten så att de kunde hitta vatten och grönområden att övernatta vid. Det var högsta prioritet.

– Jag hade med mig en strömtråd som jag fäste i pinnar och träd. Men jag hade inget batteri med mig, så innan vi reste var jag tvungen att introducera Mango för ett elstängsel. Han respekterade inhägnaden hela vägen fram till vår sista vecka, berättar hon.

Två dagar innan de nådde den polska gränsen blev Mango troligen skrämd av något. Ania sov inte ute i tält den natten. Nästa dag hittades han två kilometer bort – betande i skogen.

– Vi var flera ute och letade. Jag följde spåren han lämnat efter sig, säger Ania om Mangos enda soloutflykt.

De morgnar Ania tillbringade i tält började vanligtvis med att hon tittade ut och såg Mango alldeles bredvid.

– Det bästa med resan var nog bandet mellan mig och Mango. Han fick alltid en stor inhägnad, men när jag öppnade tältet på morgonen stod han i hörnet närmast mitt tält.

Vilka är de viktigaste lärdomarna du tagit med dig från resan?
– Att rida kunde jag, men på en sådan resa var det annorlunda. Jag har verkligen utvecklat mina planeringsfärdigheter. I Norge och Sverige var det ganska lätt, med så mycket skog och många sjöar. Senare blev det svårare. Vi behövde passera städer, nådde broar vi inte kunde korsa och stötte plötsligt på bommar i skogen som inte fanns på kartan.

Ania höll ständigt utkik efter bra platser att slå läger på. Under de fyra månaderna betalade hon inte en krona för övernattning.

– Jag lade ut några inlägg i lokala Facebook-grupper för att se om någon kunde ta emot oss. Många kontaktade mig med erbjudanden, och ibland fick Mango till och med boxplats eller en paddock. Jag har sovit i sadelkammare och i boxen bredvid honom, säger hon med ett litet skratt.

Ania var inte heller rädd för att fråga om hon kunde slå upp en inhägnad och ett tält vid gårdar de passerade. Två gånger hade de längre uppehåll då Mango behövde vila. Först i Sverige, då Mango behandlades för mugg, och sedan i Lettland, efter ett insektsbett som gav en allergisk reaktion och hudproblem som hindrade henne från att använda sadel.

– I nästan en månad fick jag gå bredvid honom. Det var faktiskt ganska roligt, men det var härligt när jag äntligen kunde rida honom igen.

”De vackraste delarna av resan var kanske när vi red på stranden längs havet i Estland och Lettland”, säger hästägaren som tidigare har arbetat på stall i Polen, USA och Spanien innan hon reste till Norge. Foto: Privat

Anias packlista

Ett par ridbyxor och ett par shorts
Tre T-shirts
Skjorta och varmare tröja/jacka
Regnjacka
Underkläder och strumpor
Fäll i skinn
Nödvändiga hygienartiklar, som deodorant, tandkräm och fast schampotvål
Mat och vatten (detta tog upp mest vikt)
Kartor
Enkel repgrimma
Pannlampa
Strömtråd
Hopfällbart liggunderlag
Sovsäck
Ett lätt kvalitetstält
Första hjälpen-kit

Denna artikeln publicerades först på hest.no

Här tävlar svenskarna i veckan

Artiklar

Inspiration

Träna & Lära

Om Hippson