Text: Annika Grundberg 
  
Caroll, eller "Trolle" som han kallas till vardags, är tio år. Esther köpte honom för drygt tre år sedan av Robert och Klara Fritz.
– Jag hade en C-ponny som räckte för att rida upp till Lätt A, men jag ville komma längre och satsa mer. Så jag och mamma började fundera på att köpa en D-ponny och att ha två hästar. Pappa var skeptisk till en början, men gick att övertala.
Ponnyjakten inleddes och mamma Susanne såg Trolle på en film på Youtube. Trots att hindren han hoppade bara var 60 centimeter var det något med skimmeln som var lite extra.
– Mamma sms:ade Klara, vi testade honom och allt kändes bra direkt.
  
Fångade honom med lasso
Men vi börjar från början, alltså fem år bakåt i tiden. Det var då paret Klara och Robert Fritz åkte till Arne Larsson i Småland, eller Arne i Bäckhult som han kallades, en riktig hästkarl som hade börjat bli till åren kommen. De kom dit bara något år innan Arne, som i dag har gått bort, gjorde sig av med de sista hästarna.
– Arne var en riktig hästkarl och hästarna hade det inte dåligt på slutet, men de var inte hanterade. De fick mat och vatten och fick sköta sig själva, förklarar Klara.
I en flock på cirka 40 hästar valde hon och Robert ut fyra hingstar.
– Robert fick fånga dem med lasso.
Därefter kastrerades de och fick stanna hos Arne ytterligare tio dagar, innan det blev transport hem till gården i Gråbo.
– De var inte hanterade alls, så det tog ett par månader innan vi ens kunde släppa ut dem i hagen. För de gick inte att leda. Vi hade dem i box och så släppte vi dem lösa i ridhuset.
Klara var den som jobbade mest med hästarna och hon berättar att det tog lång tid att få dem tama.
  
Trolle är stjärnan
När de stod där i den småländska hagen var de på det klara med att de inte ville ha ston. Sedan valde de individer som var bra i typ och modell och som rörde sig bra. Två ponnyer och två små halvblod blev det. Alla fyra blev ridhästar, även om en av dem är borta i dag. Trolle är den klart lysande stjärnan bland de fyra.
– Det är härligt att se det lyckas, säger Klara, som fick erfarenheter för livet tillsammans med vildhästarna.
– Så mycket som jag har lärt mig om hästen som individ av de där fyra, det har jag aldrig lärt mig tidigare. Just hur deras urbeteende är och hur otroligt starka de är. Att sedan kunna följa Esther och Trolle är jättekul.

Esther och Trolle tillsammans med Klara och Robert Fritz.
  
Tränar för Klara och Robert
Esther tränar för Klara och Robert och de två är en stor trygghet och hjälp i Esthers satsning på ridningen. Att det skulle bli fullt så bra som det har blivit med Trolle trodde kanske ingen i början.
– När jag fick honom var han grundriden, men inte så mycket mer. I dag har vi startat Medelsvår A och har segrar i Medelsvår B på nationell nivå, berättar ryttaren.
– Vi hoppades att han skulle gå Lätt A och lite till. Men efter något år insåg vi vilket språng han har och vilket stort hjärta. Han kastar hjärtat först över hindren, säger Esther med kärlek i rösten.

Förutom att hoppa helt fantastiskt är Trolle världens goaste att hålla på med och hans små araböron gör honom supersöt.
– Sen tycker han att det är lika roligt att hoppa som jag gör.
Målet i år är att kvala till Sweden International Horse Show och Prins Carl Philips pris, något kanske ingen kunde ana för fem år sedan när Caroll fångades med lasso i en hage i Småland.
  
Se Esther och Trolle på meeting i Halmstad, där det blev två placeringar: