Tvillingarna Philippaerts satsar på familjeföretaget

Nicola och Olivier Philippaerts trivs i Sverige. FOTO: Annelie Lundkvist

De är unga, framgångsrika och kommer från en riktig hästfamilj. Vid en ålder av 21 år har brorsorna Philippaerts från Belgien skördat stora framgångar, och de är enligt dem själva bara i startgroparna.

När Hippson stämt träff med killarna vid pressrummet, under tävlingarna i Friends Arena, möts vi av Olivier – som är på plats tio minuter före utsatt tid. Han har blivit ombedd av brorsan att infinna sig för att möta en svensk reporter, mer vet han inte. Men han ber direkt om ursäkt för att hans bror inte har hunnit ner från hotellet.


– För oss har det har alltid varit hästar som gäller, vi hade alla förutsättningar för det hemma med fina ponnyer och ridanläggningen. Så det var inte så mycket att fundera över, förklarar Nicola Philippaerts, när han väl dyker upp.
Han får medhåll av brorsan.
– Vi har fått fantastisk support i och med våra förutsättningar, säger Olivier.

Pappa Ludo stöttar
På anläggningen hemma i belgiska Dorperheide har familjen ridhus, utebana, ridslingor och alla andra faciliteter man kan tänka sig. Totalt finns det plats för 55 hästar, som dagligen rids både av familjemedlemmar och anställda ryttare.
Pappa Ludo Philippaerts har ridit fyra OS, han tävlar inte lika aktivt på den högsta nivån längre, utan jobbar med att hitta hästar till bröderna och deras yngre syskon. Något som visat sig vara ett heltidsjobb.
– Nästan alla hästar i vårt stall är till salu. Vi har dock fördelen att ha en hästägare som äger tre av mina hästar och en av Oliviers. De hästarna är inte till salu, utan det handlar om ett långsiktigt samarbete, berättar Nicola.

Tävlar 40 helger om året
Totalt sitter bröderna på runt åtta hästar varje dag, och lämnar gården 40 helger av årets 52 för att delta i tävlingar runt om i världen. Av förklarliga skäl bor de fortfarande hemma även om de hunnit bli 21 år gamla. De är ju ändå borta merparten av årets dagar.
Bröderna rider sin sista tävling i Mechelen efter jul, sedan är det dags för en efterlängtad semester. Vintersemestern känns nästintill helig och är ett välkommet avbrott i vardagen där killarna lämnar gården, stallet och ansvaret för att ladda upp inför nästkommande tävling.
Som ung kan det vara svårt att ha ett fungerande förhållande under en aktiv tävlingskarriär, men Nicola och flickvännen får det att fungera väldigt bra.

Krävande vardag
I och med att familjeföretaget riktat in sig på att sälja hästar ligger det ett stort ansvar på Olivier och Nicola. Utöver att rida sina tävlingshästar ska de även rida försäljningshästarna, och visa upp dem för potentiella kunder som kommer till gården.
– Jag brukar försöka rida mina bästa hästar direkt på morgonen, då har man gott samvete för att de har fått sin uppmärksamhet utan stress, säger Olivier.
Sedan tvillingarna började rida har pappa Ludo stått för träningen, något han fortfarande gör. Han beskrivs av bröderna som en rättvis men krävande tränare, som alltid vill höja deras ridning till nästa nivå.
Även om de kommer ut från banan efter en felfri ritt, som räckt till seger, har Ludo någon detalj han tycker kan ändras – för att prestationen ska bli ännu bättre.
– Vi har en hög nivå att leva upp till, något som gör att vi hela tiden utvecklas, säger Nicola.

Bröderna har ständig tillgång till bra hästar. FOTO: Ida Röök

Sammanhållning och syskonkärlek
Den ständiga längtan efter att utvecklas, hungern efter att lära sig mer och strävan efter att sätta den perfekta rundan är något som kännetecknar ryttare av världsklass. Olivier och Nicola är inga undantag – de är överens om att så länge de dagligen känner glädje i ridningen så kommer de att fortsätta.
Brorsorna är tvillingar, rider familjens hästar hela dagarna och åker väldigt ofta på samma tävlingar. Men de känner aldrig att det blir för mycket att umgås hela tiden, snarare tvärtom. Båda tycker att det är kul att utvecklas i ridsporten tillsammans.
Eftersom de rider på samma nivå och ofta rider samma tävlingar tar de hjälp och stöttar varandra i utvecklingen. 

Under tävlingarna i Friends Arena får de inte hjälp av pappa Ludo, både han och mamma Veronique är upptagna med tvillingarnas yngre bröder Thibault och Anthony i helgen.
– Våra bröder tävlar också. Thibault rider en juniortävling i Holland denna helg och Anthony, som inte har tävlat så länge, rider en tävling hemma i Belgien, berättar Olivier.

Mamma är dressyrryttare
En viktig pusselbit i familjen Philippaerts liv är mamma Veronique, som håller koll på alla tävlingsscheman och på företagets ekonomi. Dessutom tävlar hon dressyr, hemma i stallet står två tävlingshästar som hon har tävlat med upp till S:t Georges på nationell nivå.
– Mammas hästar är ett undantag i stallet, de är inte till salu, säger Nicola med ett leende.
Veroniques intresse för dressyr, och familjens insikt om markarbetets viktiga roll i hoppningen, gör att en dressyrtränare kommer till gården två gånger i veckan för att ge ridlektioner.

Trivs verkligen i Sverige
Tvillingarnas framtidsplaner är glasklara – familjeföretaget ska fortsätta att utvecklas, så även de själva. Att återigen få uppleva stora segrar, som Nicolas världscupseger i Göteborg 2012 och Oliviers stora Grand Prix-seger i Spruce Meadows samma år, är sådant de ser fram emot med glädje och förväntan.
Bröderna är överens om att den svenska publiken är fantastisk. Tävlingarna och atmosfären i Stockholm imponerar på Philippaerts, som inte trodde att det skulle bli så här bra första året.
Och Nicola fortsätter att skörda framgångar i Sverige, på lördagen under Sweden International Horse Show vann han kvällens 1,50-hoppning där han belönades med en bil.

Text: Annelie Lundkvist