Halskotpelaren och nedsatt prestation

Hej!

För 10 år sedan hörde man inte så ofta om hästar som hade problem eller behandlades i halskotpelaren. Inte heller diskuterades det lika mycket om att det kunde vara ett problem på våra ridhästar. Jag upplevde då att veteriärer som sade sig hitta problem där (dock inte alltid) inte blev betrodda på samma sätt som om man t.ex. hittade en skada i ett ben - OM det nu inte var så att hästen hade uppenbara fynd på röntgen av halsen eller hade tydliga neurologiska symptom (läs om t.ex. wobblers syndrome för er som är intresserade).

Ökade undersökningsmöjligeter och utveckling både inom veternärmedicin men även inom fysioterapi på häst har gjort att mer och mer pekar på att många hästar har problem från detta område. Detta kan leda till smärta och nedsatt prestation, precis som när hästen har problem på vilket annat område som helst. Genom att man på senare tid börjat att undersöka området mer, hittar man också fler saker, det svåra är dock att veta vilka fynd som spelar roll för hästen. Det är idag inte ovanligt att man undersöker halskotpelaren med vanlig röntgen, ultraljud och ibland även scintigrafi och CT (CT av hela halskotpelaren har man nu möjlighet till på hästsjukhuset i Helsingborg).

MEN, nu kommer vi till Men. Det svåra med att diagnosticera problem i halskotpelaren är att den, precis som hästens ben och rygg, kan ha många olika typer av problem. Hästen kan t.ex. vara:

- Muskelöm i halsen, både efter träning men även efter trauma

- Den kan ha artros mellan halskotorna vilket ger stelhet och sannolik smärta (inte alltid)

- Den kan ha skador i ligament i och kring nacken

- Den kan ha förträngningar i ryggmärgskanalen som trycker både på ryggmärg och olika nerver som går ut i kroppen och sannolikt ger smärta

- Den kan ha subluxation av kotor

- Den kan ha missbildade kotor

- Den kan ha hälta som ej går att bedöva bort

- Den kan ha frakturer (även mindre sådana som kanske bara ger nedsatt prestation och inget större symptom vilket gör att det kan vara svårt att hitta)

-Den kan till och med ha tumörer

De två första punkterna anser man inom veterinärmedicinen vara relativt vanliga, medan de andra sakerna är mer ovanliga. I undersökningar har man dock sett att närmare 60 % av ridhästar i normala populationer har förändrat skelett i halskotpelaren (artros), ffa mellan den 6:e och 7:e halskotan. Det ses alltså på hästar som inte visat nedsatt prestation eller tecken på problem. Varför? Det vet vi inte - ÄN. Man har också sett att frekvensen av artros ökar ju äldre hästarna blir. Kanske blir hästarna stelare med åren, men ej smärtsamma (?). Det varierar sannolikt mellan individer. Det beror säkert också på vilken typ av arbete som hästen utför.

Men, låt oss nu säga att man hittat artros i en så kallad facettled i halsen. Man misstänker att detta ev. sänker hästens prestation eller orsakar ett smärtsamt beteende. Vid en vanlig hälta kan man bedöva hästen för att se om den släcker sin hälta, men man vill som regel inte lägga bedövningsmedel i närheten av halskotpelaren eftersom man av misstag skulle kunna få bedövningsmedel in till ryggmärgen, och det vill man INTE. Detta gör att det generellt är svårt att avgöra betydelsen av de förändringar man hittar. Man behöver undersöka hästen noggrant, utesluta problem i andra delar av kroppen och som veterinär gäller det att vara påläst kring hur problem från dessa områden ter sig. Man får pussla och lägga ihop fynd med hela den kliniska undersökningen av hästen med ev. ridprov och beteende under ryttare. Det kan också vara till stor hjälp att ha en duktig fysioterapeut som kan palpera halsen mycket specifikt och leta efter avvikleser från det man anser normalt. Det kan t.ex. handla om rörelseomfång , d.v.s hur rörligheten i halsen och mellan halskotorna är.

Som regel kan man säga att de hästar som har ordentliga tryck på ryggmärgskanalen inte har någon lysande prognos. Men dessa hästar har valigen mer allvarliga symptom som inte enbart handlar om nedsatt prestation. Dessa hästar visar ofta tydligare neurologiska symptom och hamnar sällan i kategorin av hästar som man missar.  Men, utvecklingen går framåt, och idag utför man ibland operationer där man stelopererar halskotpelaren på vissa områden för att minska på hästens symptom. Läs bland annat på följande länk om aktuellt fall med hingsten Dalwhinnie:

Dalwhinne svårt skadad – har opererats

Facettledsartros kan som regel behandlas med kortisoninjektioner via ultraljudsguide, det kan åtminstone hjälpa till att minska på inflammation och smärta även om man inte tar bort själva artrosen. Många hästar med artros i halskotpelaren får man att fungera (det vet vi också eftersom många hästar har det utan att man ens märkt av det), men vissa fungerar ej. Min egen förra dressyrhäst Wosario, hamnade i kategorin hästar som ej gick att hjälpa. Han blev med tiden mer och mer stel i halsen och kunde till slut inte samla sig och vända till höger utan tydliga protester. Han blev tillfälligt hjälpt av kortisoninjektioner men det fungerade inte i längden.

Det var lite att bita i!

Ha en fin kväll!

/Izabella