Gästbloggen
28 september 2018, 11:03
Veterinärkongress – med nya rön om hältor och fång
Foto: Privat
Angelica Enström studerar till veterinär på Utrechts universitet i Nederländerna, tidigare har hon bland annat gått på riksidrottsgymnasiet i hoppning samt jobbat som beridare i ett holländskt hoppstall. I mitten på september var hon utvald att hjälpa till som ”student steward” vid den årliga BEVA-kongressen för veterinärer. Vilket hon berättar om i Gästbloggen här nedan.
Läs mer: Angelica om rollen som steward
"The British Veterinary Association organiserar varje år en BEVA-kongress, en av världens största veterinära hästkongresser, med de mest framstående veterinärerna och forskarna som kommer och föreläser inom olika områden. Ortopedidelen har så klart en viktig roll och tar upp en stor del av programmet.
Även om kongressen hålls på en hög nivå och i mångt och mycket riktar sig till veterinärer som redan har erfarenhet, så kan man ta med sig väldigt mycket även som veterinärstudent.
Inkomplett fraktur i kotbenet
Under torsdagen på årets kongress hölls bland annat en session som hette ”kotleden”, det märktes att detta är ett viktigt område som intresserar många då salen var väldigt full. Professor Anton Fürst från Zürichs universitet pratade exempelvis om korta, inkompletta frakturer i kotbenet hos sporthästar. Han förklarade att typiska fall är hästar som blir halta en kort period, sedan blir bättre och går vidare i sporten och sedan blir sämre igen.
Det svåra med dessa problem är att frakturen är så vag att den är svår att se på röntgen, egentligen är CT/MRI nödvändigt (speciellt för den kirurgiska terapin och placeringen av skruvar).
Anton var av meningen att alla dessa fall kräver kirurgisk terapi och fixering med hjälp av en till två skruvar för att hästen ska kunna göra comeback i sporten. På deras klinik hade de uppnått en kortsiktig comeback i 90 procent av fallen. Intressant nog kunde de dock se frakturlinjen på röntgen i närmare 70 procent av alla fall i deras mer långsiktiga uppföljning (>1 år). Det här förklarade han delvis med att det var möjligt att ledvätska ändå hade kommit ner i frakturöppningen, vilket försvårar frakturläkningen.
Anton Fürst förklarar den kirurgiska terapin vid frakturer i det proximala kotbenet.
Sadeln kan glida vid hälta
Fredag handlade en av ortopedi-sessionerna om ”undersökning av underpresterande hästar”. Här föreläste Dr Elizabeth Davidson (Pennsylvanias universitet), Dr Andrew Fiske-Jackson (Royal Veterinary College, RVC) och Dr Carolin Gerdes (Hochmoors hästklinik) om olika orsaker till nedsatt prestation.
Elizabeth visade exempel på att bakbenshälta i många fall orsakar att sadeln glider mot det halta benet och att detta ofta felaktigt blir behandlat som ett ryggproblem i stället för en ren hälta. Här betonade hon vikten av att se hästen riden vid en hältutredning, även efter eventuella bedövningar.
Hälta påverkar ryggen
Andrew Fiske-Jackson visade resultat från ett antal interna studier de hade gjort på hästar med ryggsmärtor på RVC. Frågan var hur man skulle börja med ett fall av ryggproblem kombinerat med hälta. Alla i panelen var i princip överens om att det var väldigt viktigt att ta sig an och få bukt med hältan först.
Andrew understödde detta med resultat från deras studier som visade att ryggrörligheten ändrades väsentligt när man hade släckt hältan i majoriteten av fallen. Det var också tydligt att det inte behövde vara någon allvarlig hälta för att den skulle påverka ryggen, de hade med olika typer av sensorer kunnat mäta att en låggradig hälta också hade väldigt stor påverkan.
Studera muskulaturen
Andrew kom under sin intressanta föreläsning även in på skillnader i diagnostik mellan den humana och den veterinära sidan. På människor med ryggproblem ser man att multifidus-muskeln (som supportar ryggraden) förtvinar på den smärtsamma sidan inom loppet av några dagar och att det är ett av de viktigaste diagnostiska fynden humant.
Han hävdade att detta antagligen är en viktig del också hos hästar och att vi på något sätt borde använda det veterinärt. Han hade själv börjat ultraljuda dessa hästar för att se eventuell asymmetri. Och även om han intygade att det är svårt att få till en bra ultraljudsundersökning i detta område så kan vi nog vänta oss nya studier inom en snar framtid.
Minimera rotation vid fång
Lördagen är alltid hovdagen på BEVA. Här diskuteras ortopediska problem som direkt relaterar till hoven. Veterinärer och hovslagare (vissa både och) föreläste och en diagnos som oundvikligen diskuteras är fång.
Dr Andrew Parks förklarade de olika momenten som påverkar rotation och sänkning av hovbenet. Hovslagarens och veterinärens mål med en sådan patient är självklart att minimera detta. I en sund hov är extensor-/sträckmomentet lika stort som flexor-/böjmomentet, men under en påbörjad rotation vid fång är böjmomentet större eftersom djupa böjsenans ”drageffekt” blir större.
Terapeutiskt vill man minska detta, samtidigt som man vill minska trycket på den översta delen av sulan. Detta kan göras genom att höja hälen och få hoven att rulla över bättre i tån, en sista utväg är att göra en tenotomi (avskärning) av djupa böjsenan. Vid (symmetrisk) sänkning har sträck- och böj-momenten mindre inflytande, då handlar det mer om själva sulan som är under kompression. Här kan man använda mjuka sulor och eventuellt gipsa hoven för att immobillisera de nedre lederna.
Förklaring av flexor/extensor-inflytandet på hovbenets position.
Behandling eller avlivning?
Under slutet av lördagen hölls en paneldiskussion för veterinärerna och hovslagarna – där Hans Castelijns, Sebastian Caure, Simon Curtis, Martin Oosterlinck och Andrew Parks deltog. De hade alla förberett ett ”case” som de hade varit med om och visade alla, för att få deras input och diskutera vad de hade kunnat göra annorlunda.
Andrew hade med sig ett fall av fång som var väldigt allvarligt, röntgenbilder visade på kraftig rotation på båda frambenen och efter en tid anade man även att hovbensspetsen skulle komma ut genom sulan. Det frågades i publiken vilka som hade valt att gå vidare med detta fall och vilka som hade valt avlivning, majoriteten valde det sistnämnda.
Ett mirakelfall – fånghästen blev bra
Men det var så klart inte för intet som Andrew hade tagit med sig detta fall. Hästen blev i första hand satt på mjuka sulor med något upphöjd häl, men då responsen var ganska dålig valde han att snabbt gå över på en tenotomi.
Genom denna behandling, kombinerat med sulor under en längre tid, blev hästen långsamt bättre. Och röntgenbilderna som visades till slut trodde man inte var från samma häst! Sulorna var kraftigt uppbyggda, hovbenet var tillbaka på sin rätta position och vanliga bilder visade väldigt fina hovar helt utan tecken på genomgången fång.
Detta var så klart ett mirakelfall och Andrew sa att han antagligen inte kommer att få se något liknande igen. Men hans ”take home messages” från det här var framför allt:
Det är viktigt att bedöma och skilja på rotationen och sänkningen. Detta då hans erfarenhet är att rotationsfall kan vara värda att gå vidare med många gånger, även om det ser riktigt illa ut. Terapeutiskt är sänkningarna mycket svårare.
Tveka inte för länge med en tenotomi, då detta kan göra stor skillnad. Själv gör Andrew alltid tenotomin på skenbensnivån, så att han kan spara området under kotan för en eventuell andra tenotomi (och inte behöva skära i ärrvävnad).
Ovanstående är bara exempel på sådant som togs upp – allt som allt var det en mycket lärorik kongress med otroligt bra genomgångar av ortopediska fall och nya forskningsresultat!
/Angelica Enström"
ANNONS:
ANNONS: