WE – en växande gren

Hej på er!

Det är så otroligt mycket som händer i working equitation just nu, det är verkligen en gren som växer så det knakar! Under året har det gått kvaltävlingar runt om i landet med en semifinal i Linköping. Där kvalade fyra ekipage till finalen som tog plats på Stockholm Horse show i lördags. Denna gång blev det inte i huvudarenan, utan i mässhallen. Men jag hoppas och tror att i framtiden kommer denna coola sport få plats inne på stora banan.

Extra roligt var att två av mina flitigaste elever kvalade till finalen, Emma Ejeblad och Anna Böhme Graneskog. Jag blir alltid mer nervös av att titta när elever rider än att rida själv. Det var väldigt fint ordnat och SIHS hade ordnat med livesändning. Emma hade det kämpigt då hennes fina Classe inte tog atmosfären så bra, utan var väldigt spänd. Tyckte Emma gjorde ett fint jobb att komma runt i tekniken och i speeden var fokus att få honom avspänd och mer uppmärksam på henne. Påminde mig om min första internationella start jag gjorde med hästen Altivo. Det var inne i en mässhall i Paris på ett gigantiskt event. Banan var inte stor och det var precis hur mycket folk som helst. På ena långsidan hade de smällt upp en restaurang som man fick rida rakt emot ett bord när vi skulle in i klockan kommer jag ihåg. Altivo var en rätt tittig häst och jag hade en kämpig helg med att komma runt. Tror även att jag tabbade mig i dressyren och red tre bågar i serpentinerna istället för fyra. Men det var en sjukt häftig upplevelse och jag fick erfarenhet för framtida tävlingar, men jag var väldigt besviken med resultatet. Men det går inte alltid bra och ibland ballar våra älskade hästar ur totalt. Vi ryttare klantar till det mer än vad vi får till det och ibland blir det bara pannkaka av alltihop. Styrkan ligger i att lära från sina misstag och hitta verktyg att lösa problem. Anna som har haft många kämpiga rundor och svårt att hitta bjudningen i sin Jibaro fick till det riktigt bra denna helg. Jibaro är en häst som snarare blir bättre ju mer stök och publik det är, då taggar han till. Väldigt roligt att de fick ta hem segern i speeden och en jättefin andraplats totalt. Stort grattis också till min kära lagkamrat Ida-Maria och hennes fantastiska lusitano Hoxi. Han är för övrigt till salu ifall någon letar efter en perfekt läromästare som varit topp tio placerad i både VM och nu senast EM. Sara Nissling som är en otroligt duktig junior, men tävlar också som senior i svårklass, gjorde också bra ifrån sig i lördags. Jag tror även Elvin reagerade rätt starkt på den svåra miljön och det blev en hel del spänningar. Kan som sagt hända även den bästa och Sara löste det fint när det blev strul. Men jag tycker det är så himla roligt att we växer och blir mer och mer accepterad som en ”riktig” gren. De flesta dressyrryttare jag haft med på träningar, som kanske aldrig ridit på hinder förut, blir väldigt förvånade över att det är ren dressyr. 

Jag märker också att intresset för att träna aldrig varit större. Jag får fler och fler förfrågningar om att åka till olika ställen i Sverige. Till våren kommer jag även åka till Canada för att ha träningar, blir sjukt spännande! När jag åker hem till Piteå över jul kommer jag ha träningar där och på vägen tillbaka åker jag förbi Gotland och har träningar hos Anna och Erik. Platserna fylldes upp på två dagar, så roligt! Går jättebra att komma och titta om man har ledsnat på jullfirande. Finns mer info om eventet på Anna Böhmes Facebook eller så kan ni alltid skriva till mig på sociala medier. 

Här hemma har tävlingssäsongen avslutats med Golega där jag tävlade med Jaguar första helgen. Han var galet fin, gick super i dressyren där vi red ihop 69 %. I tekniken var det lite småmissar, men red ändå ihop 71,67 %. Tekniken brukade vara vårt bästa moment, men jag har fokuserat mycket på dressyren och speeden, så nu känns det nästan som vi har varit något svagare där. Jag tror också det har att göra med att jag försöker rida med mindre hjälper och då blir det lättare missförstånd. I vinter fokuserar jag på att bli bättre på att rida banor i olika variationer så man inte bara tränar på ett hinder åt gången, utan rider fler i följd. I speeden gjorde vi nog vår bästa runda någonsin och slog banrekord av alla startande. Hade underbar känsla och det är alltid coolt att rida i Golega med stor publik och många svenskar som hejade på. Han är så fantastisk min lilla Jagga! 

Nästa år blir spännande, tror jag kommer ha lite fler hästar att tävla så det blir roligt. Tänker att Renoir ska få prova på någon we-tävling och se vad han tycker om det. Har flera fina hästar att rida nu så jag är väldigt tacksam över det. Väldigt tacksam över mitt liv överlag, har ett rätt häftigt liv med många underbara djur och människor. Det enda som fattas är en egen transport av något slag, gärna en liten b-kortslastbil. Då hade mitt liv varit perfekt! Kanske tomten kan fixa? Skämt åsido, man ska passa på att njuta när det går bra, det kan väldigt fort balla ur. 

Kram på er! 

/Astrid