Treårstest och unghästvårtor

Har ju idag varit på treårstest i Gnesta och det var självklart väldigt intressant. Hann bara se några stycken visas + ett ridprov, missade de flesta som jag spanat in (ibland brister planeringen, var tvungen att svänga förbi Hööks för att köpa myggift på vägen också).

Åter igen blev jag påmind om teamets betydelse för en trevlig visning/upplevelse för hästen. Det är så himla tydligt när alla inblandade vet exakt vad de ska göra och när, det blir en sån skillnad på nivå och stämning hos hästen

Det syns också när hästen är väl förberedd, då uttrycker den liksom "Okej, det är lite läskigt och annorlunda, men nu kör vi! Det här kan ju jag - alla redo?" jämfört med den icke tillräckligt förberedda hästen som säger "Hjälp, var är jag? Vad gör ni? Vad ska jag göra? Hinder....Va? Hjälp, nån?". Det är en viktig uppgift man har som visare/hästens coach i det läget, man får liksom inte sätta ynglingen på pottkanten.

Efteråt åkte jag ut till Loppan vars flock var lugn och fin idag, de verkar ha kommit bra till ro. Loppan var mitt i smeten och verkar verkligen trivas ypperligt. Förutom den lilla mustangen är en av hennes bästa vänner en supergullig liten ridponny-skimmel som hon hänger i svansen på rätt mycket.

I stallet drog jag av lite päls med skrapan, hon fästingkollades, switchades och smordes in med tjärsalva på utvalda ställen. Dessutom virkonade vi hennes hovar vilket inte var så populärt för dagen, för det mesta brukar hon lyfta fötter relativt snällt men hon var väl lite spänd. Inget konstigt men jag ska ut imorgon och lyfta lite igen, viktigt att få rutin på att fotvård så att det blir vardag även i sommar. Det hamnar ju lätt i skuggan när man har dem på bete om man inte aktivt väljer att "träna" på det annars...

Mästerfotograf med mobilkamera. Jag önskar ni kunde få se bilder på Loppans färg nu, hon är ljusfux/mörkfux-skäck, skitsnygg! Dock syns det tydligt att hon kommer bli MÖRK när hon är klar, läckert!

Dagens stora nyhet (och sorg) är ändå att Loppan eventuellt har fått en liiiiiten unghästvårta (bara början till en helt vårtig mule). Jag vet att det är helt ofarligt och att det försvinner i sinom tid, men att hennes pussvänliga mule ska vara full av äckliga vårtor i sommar känns...sådär.

(Inte Loppans mule, tack och lov! Har lånat bilden från Alltomhästar.se ,där ni även kan läsa mer om fenomenet unghästvårtor/papillomatos)