Tömkörning, med en liten krydda av vardagsdramatik.

Hej!

Idag har Loppan slagit över på tömmen, men det var faktiskt inte så dramatiskt som det låter trots att det så klart alltid är läskigt just när det händer (eller alltid, det låter som att jag är med om det ofta, men det var faktiskt första gången det hände mig under en tömkörning).

Hon, inklusive alla hästar på gården, var rejält prilliga i hagarna. Det blåser halv storm här i Stockholm och det triggar igång även den lugnaste åldring som det verkar. Loppan rejsade rätt rejält i hagen och sprang runt med flaggad svans och blåste luft så att det ekade över hela Mälaren.

I stallet var hon faktiskt ganska lugn och dessutom gosig för en gångs skull, använde svettskrapan istället för borste för att få bort lera (hon har gått naken ute) och det var ganska uppskattat. I ridhuset var hon otroligt spänd, men snäll och kommunikativ. Efter några små skutt gick hon fram helt okej i tömmen, även om det som sagt var ganska spänt vilket mest visade sig genom att hon inte bjöd riktigt framåt utan gick och skyggade lite för diverese, verkliga såväl som påhittade, skuggor. Hon började ändå slappna av lite och kändes ganska fin i traven när hon helt plöstligt blev SUPERSPÄND för något och backade i 140km/h samtidigt som hon snurrade runt så att tömmarna hamnade på fel sida. Trycket i bettet som då blev gjorde att hon lättade lite i fram, fortfarande samtidigt som hon ryggade vilket innebar att hon slog runt. Stackars Loppan, hon såg riktigt paff ut när hon rest sig upp igen, hon hängde nog inte riktigt med på vad som hände (inte jag heller). Tyvärr gick gjorden sönder lite så jag kunde inte fortsätta tömköra, men jag kände igenom henne och longerade därefter en stund, både för att se om hon såg okej ut samt för att vi skulle avsluta på ett bra sätt. Till hennes fördel måste jag säga att hon inte "fastnar" i stress och blir blockerad, utan hon kan lika lätt som hon tänder till även tända av och bli cool på nolltid igen. Longeringen gick jättebra och hon både travade och galopperade avslappnat och ledigt med bra framåtbjudning.

Kände igenom henne ännu noggrannare i stallet och hon verkar inte ha tagit någon skada som tur är. Läskigt som sagt just nu det händer, men samtidigt så skönt att hon inte panikar i såna här situationer utan ändå litar på att den på marken ska ta hand om det. Jag släppte tömmarna när hon slog över och så fort hon rest sig upp igen kom hon framskrittande till mig och ville stoppa huvudet i famnen. Jag har alltid delade tömmar när jag tömkör, vilket innebär att risken minskar att de (eller man själv för den delen) ska fastna i dem vid såna här situationer eller andra. Ett enkelt säkerhetstips!

Rowan fick också på ett pass i tömmen och det var inte alls lika dramatiskt! Han var superfin och vi tränade övergångar och tempoväxlingar. Även han var ganska spänd av blåsten men kunde koppla bort det och fokusera på arbetet, han kändes jättefin och såg otroligt fräsch ut! Han tar tempojobbet riktigt bra och har ett häftigt tryck i såväl arbetstempot som mellangångarterna. Han har alltid haft en toppengalopp men nu börjar verkligen traven i honom komma fram också, ser ut som vilken flashig dressyrhäst som helst!

Dagens tre tömkörda. Loppan, Rowan och en annan i stallet som jag tömkör varje vecka. Lite tripp trapp trull i utbildningsnivå. Loppan är såklart på lägst nivå där fokus enbart ligger på att renodla start och stopp samt få en avslappnad och balanserad häst som bär sig själv i tömmen, Rowan är snäppet högre och vi kan jobba mer med finliret i tempoväxlingar och med lösgörande arbete, den sista är ganska välutbildad och där kan jag jobba mer i samlad form och med hjälp av lite mer avancerade övningar, skolor och så vidare. Superkul och utvecklande!

Ja, livet med Loppan är som sagt aldrig ospännande. Känner dock att jag inte behöver just såhär mycket spänning i tillvaron, så jag tycker det vore schysst om hon kunde tänka sig att komma ner lite på jorden och bara lulla på lite bekvämt här framöver i veckan. Hoppas hon delar min inställning, vi får väl se!