Tack till hästarna

Jisses, nu har jag varit sådär superdålig bloggare igen.. Skäms!

Har varit mycket på gång. På söndag blir det tävling med 3 hästar, Falcao, Franja och Enjeitado. Känns som att det var längesen jag tävlade så det ser jag fram emot. Vädret är emot mig, har varit mycket märkligt senaste veckorna. En hel del regn och blåst emellan sol och jättevarmt. Knas!

Nu äntligen börjar det kännas som att jag vet vad jag håller på med igen. Har jobbat med böjning och lydighet. Hästarna har varit lite konfunderade och jag har inte heller varit säker på att jag är på rätt väg. Men i slutet av förra veckan gav det äntligen resultat! Då kom jag igenom med ställning och böjning, jag kunde göra övergångarna med mjuk kontakt och bjudning. Är skönt när hästarna ger en kvitto på att man gör rätt.

Jag tänkte på det för någon dag sedan. Det finns många personer som har hjälpt mig att utvecklas och inspirerat mig som ryttare. Men de bästa lärarna har varit alla hästar som jag fått chans att rida. Jag har gjort många fel och kommer göra ännu fler fel i framtiden. Men det är hästarna som lär oss när det är fel och när det är rätt. Hur vi ska lösa olika problem med olika hästar och vilka tekniker som fungerar bäst för att lära in nya saker. Med tiden kommer de där misstagen och felen bli färre, lösningarna och den rätta känslan hittar man snabbare. Fast för att hästarna ska kunna lära oss något måste vi lyssna. Det går inte att hålla i och klämma och banka. Man måste känna vad som händer när man ger en hjälp och vad svaret blir. Tex om hästen börjar gapa kanske man ska fundera på om man är för stark i handen istället för att dra åt nosgrimman två hål till.

Visst kan jag hålla med om att det finns hästar som försöker komma undan arbete, men jag försöker ändå alltid tänka att hästarna gör sitt bästa. Att om något blev fel är det jag som måste rida bättre för att hästen ska förstå vad jag vill. Om hästen ”sitter fast” (vilket har blivit ett väldigt vanligt uttryck. Funderar på var det är som hästen sitter fast, i mungipan? Stela mungipor som man ska försöka dra loss… Kan det vara så att det är den sidan som är kortare, mer muskler och har ett starkare bakben som kan skjuta på mer? Alltså den starkare och kortare sidan, bra.) måste jag se till att länga ut den korta sidan och inbjuda till mer kontakt på den svagare sidan. Inte hänga och försöka bända loss med tygeln vilket bara leder till att hästen blir ännu mer oliksidig.

Det jag vill säga är att alla hästens ovanor och svagheter beror på hur vi tränar hästen. Inget annat. Om en superduktig proffsryttare satt upp och red mina hästar skulle de gå mycket bättre än med mig. Även om jag vet att den ryttaren har mycket mer erfarenhet än mig så är det uppenbart att om jag red bättre skulle hästarna gå bättre. Vart jag vill komma är helt enkelt skyll inte på hästen, lyssna och rid bättre.

Natti

Astrid

Altivo har mys på sin "slappardag"

Cool måne för någon kväll sedan, tyvärr ser det ju aldrig lika häftigt ut på bild som i verkligheten

Galiza hittade en pinne att knapra på

Trött kille, jobbigt att hålla koll på hästarna hela dagarna

Söt och suddig Falcao redo för arbete!