Skogstur med dressyrtanten

Halv åtta i morse satt mamma och jag i bilen på väg mot Bunketorp med Marco och Rivica i transporten. Massa minusgrader och kallt som satan, så jag hade på mig en jättetjock tröja, vinterjacka och ridtermobyxor.

Marco småtravade hela tiden i början när vi gick på grusvägen, och när vi sedan kom in på ridspåret och skulle trava så lät jag honom galoppera i lugn galopp. Blev några små bocksprång, men trots termobrallorna satt jag stadigt! Han var ändå rätt lugn. Dock är han lite mesig ibland och blir "rädd" för stora stenar som ligger i kanten av ridspåret och hoppar åt sidan. Som om de skulle hoppa upp och bita honom..? En gång blev han rädd för Fia också, som hade sprungit före hästarna upp för en backe. Vi galopperade upp och på krönet, i skogskanten, stod Fia som en svart ninjahund och Marco blev så klart livrädd och hoppade åt sidan.

Vi red ingen runda idag, utan vände efter en stund. Det finns en ganska brant backe som vi brukar galoppera upp för, och jag satte fart med Marco. Lättade lite på tygeln så att han fick sträcka ut och galoppera fort. Efter en meter hörde jag dock mamma skrika bakom; "Riiiiid iiiiinteeee såååå foooooort!!!!!!!". Dressyrtanten i sitt esse!



Full mundering med vinterkläder på mig och ridtäcke på Marco!