asd

Gästbloggen

Inbjuden Skribent

6 sep

"Ser ökat mönster att hästägare själva klabbar med att limma skor"

Hippson har fått tillåtelse att publicera inlägget i sin helhet då Peter tycker att det är ett viktigt ämne som måste belysas. Läs inlägget nedan. 

"Hovvård är ett ämne som även hoppryttare börjat intressera sig för de senaste åren, vilket är väldigt glädjande! 

Samtidigt har vi också haft en kraftigt ökad produktutveckling inom hovvård och hovslageri, då främst i form av en uppsjö nya beslag i alternativa material istället för järn vilket också är väldigt roligt och välkommet!

Ju fler verktyg man som hovslagare har i sin verktygslåda desto lättare blir det att utföra, en för individen, perfekt anpassad lösning.

Inom kategorin limskor har utvecklingen varit enorm och det har jag absolut inget emot. Vad jag däremot reagerar på är användandet av dessa lim och härdningsplaster. I min värld är det ett utmärkt komplement men absolut inte en ersättning för det mer traditionella hovslageriet!

Vidare ser jag ett ökat mönster i att hästägare själva klabbar med att limma på skor. All hovvård börjar med det absolut viktigaste, en för individen korrekt utförd verkning och ställer mig därför lite frågande till huruvida en hästägare är kapabel till det? Att spika på skor med söm brukar vara det man som lekman tycker är obehagligt och drar sig för. Men att däremot limma på skor verkar upplevas som ofarligt i jämförelse….

Jag bifogar bilder på några vanliga produkter som används vid limning av hästskor och deras SDS (Safety Data Sheet)! Snälla läs!!

458277282_3434081466888884_2562581469659996497_n.jpg

Det innehåller inte några vitaminer och mineraler precis… När man använder den typen av produkter skall man använda skyddsutrustning om man inte vill bli dålig! Jag måste erkänna att jag många gånger slarvat med just skyddsutrustning, inte minst vid plastning av föl, har också mått ganska dålig vid ett par tillfällen, jag är med andra ord ingen bra förebild!

Vissa av produkterna är i stort sett luktfria och därmed lite luriga medans andra luktar så starkt att man nästan omedelbart får huvudvärk och blir illamående! Anledningen till att jag skriver detta inlägg är att jag precis lyssnat på en podcast där två ryttare avhandlade ämnen såsom barfota och limskor. Det var direkt plågsamt att lyssna på och resulterade i en sprängande huvudvärk, dock inte orsakad av ångor från härdningsplaster eller lim… Jag kände att deras målgrupp nog inte är en 56-årig sur och tvär hovslagare utan att de nog i första hand vänder sig till något yngre lyssnare. Det som skrämmer mig är den enorma genomslagskraften som två personer med tusentals lyssnare/följare har när de diskuterar ett ämne som de verkligen inte kan ett dugg om!

Det finns också stora grupper med många följare här på Facebook där denna typ av produkter diskuteras, marknadsförs och säljs till vanliga hästägare. Jag som hovslagare förstår syftet och fördelarna med ett beslag i ett rörligt, flexibelt material som tillåter hoven att flexa och samtidigt ger understöd och support.

Vad jag däremot inte riktigt förstår är varför man tycker att sömmen har en mer låsande effekt och är mer skadligt och negativt än att limma…. Det finns liknande skor på marknaden som man spikar på istället för att limma och ja när man spikar är det oundvikligt att göra hål i hovväggen men hur skadligt är det i jämförelse?

Jag kunde inte låta bli att testa hur bra en sådan sko sitter, sömmad med två E3-slim söm på vardera sida. På bilderna har det gått 4 veckor sedan hon skoddes. Det är min egen häst och hon rids och hoppas på varierande underlag och skrittas dagligen ut på grusväg före och efter ett ridpass!

mellanvild limsko.jpgFoto: Privat

Hittills fungerar det bra och jag har som sagt svårt att förstå varför två söm i hovens främre halva skulle låsa mer än lim som i stort sett appliceras från trakt till trakt? 

Det kan vara på plats med lite eftertanke inte minst såhär i tider av hållbarhetstänk och för hälsans skull."

Till inlägget på facebook 

22 jun

Gästbloggen: Hovslagarens uppmaning i torkan


Foto: Adobe Stock och Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG (Ursprungligen publicerad 2018-06-05)
Peter ”Peppe” Frosch är utbildad och examinerad på Hovslagarskolan i Skara, han har gesällbrev inom yrket samt har genom årens lopp fortbildat sig återkommande genom hovslagareföreningen. I ett inlägg på Facebook uppmanar han sina kunder att fukta hästarnas hovar så här i torkan. Hovarna blir nämligen betonghårda och hans jobb blir tuffare än vanligt. Vi har fått tillåtelse att låna hans viktiga text. Läs mer om ”Peppe” här.

 
”Fukta gärna hovarna innan jag kommer”
  
Nu när det är så här fruktansvärt torrt
 torkar hästhovarna ut, de blir betonghårda och spricker. De går sönder och skorna kommer att sitta löst – klinga och klanga och ramla loss. Går hästarna i riktiga gräshagar brukar det dock inte bli problem.

Är hovarna betonghårda när jag kommer och ska sko så är det nästintill omöjligt för mig att göra ett bra jobb och det sliter otroligt mycket på mina fingrar, handleder, armbågar och axlar.
 Så innan jag kommer, se gärna till att fukta hovarna om de är torra.
  
Låt till exempel hästen stå med hovarna i hinkar med vatten eller linda fuktiga trasor eller liknande runt hovarna en halvtimme innan jag kommer, så kan jag utföra mitt jobb på bästa sätt. 
Ni kan även förebygga torra hovar genom att smörja hovväggarna med vanlig matolja, rapsolja med mera (en studie gjord på Ultuna visar att det funkar bäst). Det ska vara fleromättat fett utan tillsatser.
  
Låt bli alla konstiga hovpreparat som säljs i hästbutiker, de innehåller en massa skumma saker och är mycket dyrare. Är kronranden väldigt torr kan ni smörja den med någon fet salva typ Helosan, Idomin eller Vaselin.

Se även till att det är fuktigt runt vattenhålen/karen/kopparna i hagarna. Ha heller inte för torrt i boxen. 
Låt däremot inte hästen stå i vatten dagligen och spola inte hovarna för ofta, för då riskerar ni att laka ur hästens naturliga skydd och hoven och kronranden blir ännu torrare. Är hovarna elastiska och fina så blir både hovis och häst glada!

/Peppe

Känner du igen dig i att dagligen få stallkläderna fulla med kliande små hårstrån? Veterinär Cecilia Ekeberg berättar hur hästen påverkas.

Känner du igen dig i att dagligen få stallkläderna fulla med kliande små hårstrån? Veterinär Cecilia Ekeberg berättar hur hästen påverkas.

16 feb

Dags för pälsfällning – tänk på det här


Foto: Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Cecilia Ekeberg arbetar som veterinär på Mälaren hästklinik och inlägget nedan publicerades först på klinikens sida på Facebook.

Det här är en Gästblogg publicerad 21 mars 2022, Hippson väljer att publicera den på nytt som en läsarfavorit. Känner du igen dig i att dagligen få stallkläderna fulla med kliande små hårstrån? Vi går mot ljusare och varmare tider och i och med det är det dags för pälsfällning. Egentligen är det lite slarvigt uttryckt eftersom förutom att det är en pälsfällning av den gamla vinterpälsen så ska sommarpälsen också bildas. Hästens päls är till största del uppbyggd av olika typer av proteiner. Därför är det viktigt att se över sitt grovfoders innehåll på protein oavsett om man fodrar med hö eller hösilage.

Om man har brist på protein i hästens foderstat tar det oftast en tid innan det syns på hästen men när det väl gör det så är det i form av bukig mage, dålig päls eller hovkvalité samt tappade muskler. Det innebär att man redan flera månader innan hästen ser ut som den gör haft ett underskott på protein som det oftast tar tid att återhämta sig från.

I pälsfällningstider är det inte ovanligt att man marknadsför B-vitamintillskott för att underlätta för hästen, men det finns inga studier som visar på att så är fallet. Troligen är det är en missuppfattning från förut då man gav foderjäst som tillskott som är rikt både på protein och B-vitamin. Det var proteinet i foderjästen som var positiv för hästens päls och inte B-vitaminet som hästen producerar själv i grovtarmen. Vissa upplever förbättring med B-vitamintillskott och eftersom det inte är farligt att ge (hästen kissar ut det) så finns det inga risker med att ge extra tillskott förutom att det kostar pengar.

Om man däremot står i valet att lägga sina pengar på en grovfoderanalys så man kan göra en välanpassad foderstat med tillräcklig mängd protein eller köpa B-vitaminpreparat för pengarna så är det självklara valet att göra en analys först och fodra sin häst utefter det.

En del hästar kan upplevas påverkade av pälsfällningen och kanske bli lite tröttare än vanligt och möjligen mer känsliga i huden. Om det är milda och övergående symptom så kan man ge hästen en lite lugnare period innan man sätter igång igen. Om symptomen är tydligare eller inte går över är det bra att göra en kontroll med sin veterinär först.

/Cecilia Ekeberg

3 jan

Att börja i fel ände …

OM DENNA GÄSTBLOGG: Annika Strömberg driver bloggen Dressyrtanterna, hon är en medelålders kvinna som har tre egna hästar. Det är Googles, 19 år, Mocca, 16 år, och minstingen Princip sex år. Hon har tävlat upp till medelsvår A dressyr och 1,20 i hoppning. Hästarna har hon hemma på gården tillsammans med höns och en katt. Hon jobbar som stödassistent till funktionshindrade och tränar, det gör hon för Bo Tibblin. I sitt senaste blogginlägg, som fått stor spridning, funderar hon på det är med hästvälfärd och vad det betyder för olika hästar. Vi har fått Annikas tillstånd att dela inlägget här i Gästbloggen.

"I dag är det solsken, vårkänsla och jag har en helt ledig dag efter jobbhelg. Mycket skönt! Sitter i solen utanför stallet med ett stort kaffeglas intill mig. Hönsen går muttrande omkring på gräsmattan och pickar i sig vitt skilda delikatesser, allt från maskar till gräs och hästskit. Hönsen har kommit igång värpa fint nu efter vintern så kan till och med sälja nån kartong ägg här och där. Riktiga ägg när det är som bäst, och man vet hur hönsen har det. Extra vårlikt är det ju när man han hänga ut saker på tork i solen.

Funderat en del senaste dagarna om debatten med hästvälfärd och hur tokigt saker kan bli av olika orsaker. Som någon artikel om Casall som blivit prisad som århundradets hingst i Holstein. I kommentarsfälten kan man ju genast läsa exempelvis detta; 

Ja, men nu börjar man ju se hur nyanserna går i sociala medier. Att hästvälfärd enbart räknas i om hästen går på lösdrift, i flock, barfota och rids bettlöst. Det finns liksom inga alternativ på skalan nu för tiden. Inga nyanser alls. Alla med lite kunskap om hästar, etologin och hur hormoner funkar hos en häst vet att det sällan går släppa en avelshingst i en flock med hästar utan att det händer olyckor. Alla som hanterat hingstar hemma eller borta vet hur de funkar. Och framför allt avelshingstar som fem månader om året hoppar på bocken för spermasamling. Gissningsvis är folk rätt rädda om sin dyrbara hingst. Men gissar han går ute i hage med i alla fall en hästkompisar av något slag. För fler hingstar ihop funkar sällan bra.

Lösdrift är säkert en bra lösning för många, men det passar varken alla hästar eller ägare. Lösdrift kan vara både stressande och påfrestande för många hästar medan andra trivs toppen. Man lär ju kunna se till individen att det kanske inte funkar för alla. Då ser man att debatten någonstans blivit tokig. När bara den egna åsikten är den enda rätta och alla andra faktiskt kan anses som djurplågare. Allt från att ha bett och järnskor till att ha nosgrimma på eller ha hästen på box. Det finns en del (bland annat några equiterapeuter och liknande) som framhåller mer och mer att barfotagång är det enda rätta för att få en frisk häst. De delar artiklar i sociala medier om olika ”forskningsfynd” om hur många fel som orsakas av järnskor. Det visas exempel på hur dåliga hovvinklar orsakat diverse skador och förslitningar på hästen. Om hästar som tävlas i världseliten utan skor. Om hästar som räddats från slakt när man tagit av skorna, och så vidare, och så vidare. Ifrågasätter man tas kommentarerna många gånger bort eller man blir blockerad.

Folk börjar mixtra med att hästar ska gå barfota ”för det gör ju Peder och Henke med sina” utan att ha en tanke på sina egna förutsättningar att hålla barfota hästar. Är det bättre barfota men ömfotad? Hellre barfota med återkommande stengallor och hovbölder än att ha skor på? Allt har blivit så nyanslöst. Och var och en är salig på sin tro.
Det är synd!
Jättesynd!
Och det känns som att verkligen börja i fel ände. Hur vore det om vi började i rätt ände av skalan i form av utbildning och hästkunskap.

Kunskap. Ja, av människorna såklart. Människoutbildning för häst. Eleverna på ridskolorna går inte på lektionerna då de vet att det är teori för de allra flesta vill bara rida. Inte betala för att ha teori. Hur löser man det problemet? Teori är ju grunden för praktik. Utan kunskap ingen förståelse. Om man inte vet varför man gör och hur man gör en sak så lär man sig ju aldrig att göra det ordentligt. Utan då bara gör man. Utan eftertanke. ”Nä men det bara är så man gör ” Ja men varför är det så? Orsak och verkan. Hela tiden i hästlivet. Och låt för all del människor med kunskap göra det de gått i skolan för. Låt veterinärer med utbildning på häst utreda och behandla hästen om det händer något eller hästen behöver kollas upp. Mixtra inte med örter och silvervatten, kinesiotejp eller gummiband på hästen om den verkar sjuk eller dålig på något vis. Åk till en veterinär och ta hjälp.

Att visitera är viktigt, vad ska man titta och känna efter? Hur ser man om hästen är sjuk? Vad ska man hålla koll på? Och vad gör man då? Vad behöver hästen för vaccinationer? Avmaskning? Tandvård? Folk behöver lära sig hur en häst är uppbyggd i kroppen. Vilka kroppsdelar som har vilken funktion och var de sitter. Hästens kroppsdelar är rätt viktiga. Låt hovslagare med riktig utbildning avgöra om din häst behöver skor eller klarar att gå barfota. De kan avgöra det, jag lovar. De har gått lång utbildning och kan en del om hästens anatomi. Och känner de din häst dessutom så ser de nog vad just den hästen behöver. De har inte gått nån helgkurs till ”hovformsspecialister”. Att sen Peder och somliga andra kan tävla barfota beror mer på att de har egna hovslagare som kommer ofta till dem. De rider enbart på preparerade underlag som gräsbanor, anlagda slingor i naturen eller på fibersand. De rider inte på grusvägar, över stock och sten i skogen eller de underlag vi vanliga hobbyryttare vanligtvis har runtom hemma.

Man behöver lära sig vad en häst äter, hur den tas omhand, hur ett stall ska se ut och hur man sköter det. Man behöver lära sig vad en häst behöver för mat för att må bra. Det funkar inte så bra att bara lyssna på fodertillverkares rekommendationer på de påsarna som gör mest reklam för sig ”till normalstor häst ge 0,5kg per dag” eller annat generellt. Man behöver veta vilket sorts hö man ger, hur mycket energi och protein det är i och hur mineralerna är. Det avgör ju hur mycket och om hästen behöver kraftfoder. Och om höet är bra, dammigt, mögligt, för låg torrsubstans etcetera. Att det finns orsaker till att man ska ta bort ALL plast och nät från hösilagebalarna i hagen trots att det blir mer jobb för oss lata människor och lite mera besvär att hålla rent. Se bara på denna filmen så förstår ni varför:

Hur ett flyktdjur fungerar och hur man läser av det. Hur man hanterar hästen. Stora djur kan lätt bli farliga om man inte vet hur de ska hanteras och hur man läser av dem. Hur man förutser situationer och gör något åt dem innan det händer något. Hur man passar in utrustning. Hur ska tränset sitta? Är bettet lagom stort och passande? Ligger sadeln bra? Hur utrustningen passar hästen. När man ser sådant här i sociala medier från en så kallad elitryttare blir man ju fundersam när nosgrimman sitter långt nere över näsborrarna. Fast det spelar väl mindre roll hur utrustningen sitter, tränset kostar ju drygt 4 000 kronor ändå så det är nog bra.

Eller de som rider och inte känner att hästen är halt. Nä den är nog lite stel bara? Går ju över efter en stund. Eller får samma skada gång efter annan och många gånger på flera hästar. Då önskar man ju de kunde vara ödmjuka att ta hjälp av någon som kan mer. Tränar jag ”fel”? Behöver jag göra annorlunda? Hur rider jag hemma? Ta hjälp av tränare/ ridlärare. Gärna nån med utbildning som har kunskap. Vara ärlig mot sig själv och framförallt ärlig mot hästen. En hållbar häst är väl det som alla ryttare vill ha? Det finns så himla mycket som gått snett i debatten. Och så mycket grundläggande kunskap som försvunnit. Så mycket om hur man tar om hand en häst, hur den funkar och vad den behöver. Vanlig vardagskunskap som hur man ryktar, sköter hovar, putsar grejor. Till sårvård, smittskydd och sunt förnuft. I dag handlar det mesta om det som syns i sociala medier, det som är inne och det som följer strömmarna av inflytande. Inte om kunskap. Inte om erfarenhet. Inte om ödmjukhet.

Jag är verkligen inte något orakel men en del har man lärt genom åren. Man lär sig att lyssna direkt man öppnar stalldörren på morgonen. Man känner in direkt om allt är som vanligt. Är hästarna som vanligt? Har de legat ner under natten? Hur mycket vatten är det kvar i hinkarna? Har de ätit upp maten? Beter de sig som vanligt? Hummar Mocca? Bankar Goggles i dörren och ställer sig sen och kissar när jag kommer med kraftfodret? Har de bajsat ungefär som vanligt? Är boxen ovanligt stökig? Kort och gott – är allt som vanligt denna morgon? Vid intag hör man om det är fyra klapprande hovar på stallgången eller har någon sko rykt under dagen? Svullen någonstans? Några sår? Kliar Mocca extra mycket i dag? Jag har lärt mig att mina hästar behöver skor om de rids på de underlag jag har hemma. Och att det är asjobbigt att leta efter tappskor i fyra hektar hage. Har en toppenbra hovis som fixar med det mesta om det behövs. Att ta hjälp av en bra tränare med erfarenhet och kunskap som gör att både jag och hästarna utvecklas och blir hållbara. Har en outstanding tränare som stöttar och hjälper.

Att mina hästar behöver vara ute mycket i stor hage för att må bra. De är olidligt jobbiga när de får stå inne mycket. Har lärt mig oändligt tålamod. Att de behöver äta mycket hö för att vara nöjda, och att mutgodis är oöverträffat för att lura hem korkade hästar som upptäckt strömmen inte gick runt hagen riktigt. Har väldigt snälla grannar och vänner dessutom. Att ju äldre man blir desto ondare gör det att ramla av. Har en bra hjälm! Stålhätteskor är en suverän investering. Och riktiga handskar. Grimskaft ger lätt blåsor. Balsnören, Vetflexbandage och kniv kan fixa till det flesta problemen i ett stall.

Framförallt har jag lärt mig att jag aldrig någonsin blir fullärd."

Hovslagare Emil Johansson har fått frågor om strålröta, efter årets varierande väder. Han ger sina tips för att behandla och förebygga.

Hovslagare Emil Johansson har fått frågor om strålröta, efter årets varierande väder. Han ger sina tips för att behandla och förebygga.

25 dec 2023

Hovslagarens tips mot strålröta


Foto: Privat och Adobe Stock

OM DENNA GÄSTBLOGG
Emil Johansson, södra Skåne, arbetar som klinikhovslagare på en av Sveriges största hästkliniker, Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Han driver också det egna företaget Emils Hovslageri sedan över tjugo år tillbaka. Med det stora intresset för hovens anatomi, fysiologi och balans har det fallit sig naturligt att arbeta framförallt med sporthästar och flera av Emils kunder tävlar på internationell nivå. Hippson har fått hans tillstånd att dela inlägget om strålröta i Gästbloggen.

Just nu får jag många frågor om strålröta. Hästägare runt om i landet har tagit kontakt och berättar att de har stora problem med strålröta, delvis på grund av det regniga vädret.Tänkte att jag även vill dela med mig här.

Strålröta är ett vanligt hälsoproblem som påverkar hästens hovar/strålar. Det är en infektion i hovens mjuka vävnader, särskilt strålen, som kan vara smärtsamt och allvarligt om den inte behandlas ordentligt. Här är några steg för att behandla strålröta:

Rengör hovarna: Börja med att rengöra hästens hovar ordentligt dagligen. Tvätta hoven/hovarna med rent vatten och en mild tvål om det behövs. Ta bort smuts, lera och eventuella främmande föremål från hovarna.• Sjukvårdande behandling: Ett effektivt sätt att behandla strålröta är att använda antimikrobiella och desinficerande medel. Ett vanligt val är att använda hypoklorsyra eller klorhexidinlösning. Applicera detta på det drabbade området och låt det verka i några minuter.• Verka bort död vävnad: Om det finns död och förmultnande vävnad i hoven måste detta tas bort för att underlätta läkningen och förhindra ytterligare infektion. Detta skall göras av en professionell hovslagare eller veterinär.• Torkning: Se till att hovarna är ordentligt torkade efter rengöring och behandling. Fuktiga hovar främjar tillväxten av bakterier och svampar.• Förband och skydd: Efter att ha rengjort och behandlat hovarna kan det vara lämpligt att lägga på ett lätt förband för att skydda hoven och förhindra smuts och skräp från att komma i kontakt med det behandlade området.• Hästens boende och miljö: Se till att hästen hålls i en ren och torr miljö. Hovarna bör inte utsättas för överdriven fuktighet eller smuts, eftersom detta kan förvärra tillståndet.• Regelbunden uppföljning: Det är viktigt att hålla koll på hästens hovar och övervaka framstegen. Om tillståndet inte förbättras eller om det försämras, kontakta då en veterinär eller hovslagare för ytterligare rådgivning och behandling.• Viktigt att notera är att behandlingen av strålröta kan variera beroende på svårighetsgraden av tillståndet och individuella faktorer. Det bästa är att alltid rådfråga en professionell hovslagare eller veterinär innan du påbörjar någon behandling för strålröta.• Sist men inte minst förebygg genom att: Hästen bör alltid stå på rent och torrt underlag. Hästens hovar skall verkas regelbundet med korta intervaller. Kratsa och rengör hovarna dagligen.// Emil Johansson