Semester med tema hästvälfärd

I år har jag fått dela upp min semester på olika kortare perioder, och den sista vändan har varit nu under slutet av augusti.  Den senaste veckan har det varit tema hästvälfärd på alla fronter! 

Clinic om hållbara hästar - hållbar näring

Clinics om hållbara hästar - hållbar näring | Externwebben (slu.se)

Först ut var Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid Sveriges Lantbruksuniversitet som anordnade “Clinic om hållbara hästar – hållbar näring” i ridhuset på Jälla utanför Uppsala. Medverkade gjorde veterinär Sara Nyman och hästutbildare Anders Eriksson, som tillsammans tagit fram det gedigna utbildningsmaterial om Utbildning, träning och tävling med hästens välfärd i centrum som finns alldeles öppet och gratis för alla på SLU:s hemsida. 

Utbildning, träning och tävling med hästens välfärd i centrum | Externwebben (slu.se)

Med sig på denna clinic hade de även Andrew McLean, mannen bakom Equitation Science International och Anna Wallén, ridlärare och vidareutbildad i klassisk dressyr, bland annat inom École de Légèreté. 

Syftet med clinicen är att komplettera de inspelade föreläsningarna i undervisningsmaterialet med lite levande exempel med hästar. Clinicen kommer att hållas även i norra och södra Sverige, men med lite olika medverkande. Materialet spelas in och kommer även det att kunna ses på SLU:s hemsida framöver. 

Clinicen var fullbokad och ridhusläktaren helt full av folk. Helt klart finns det många, många hästmänniskor som är intresserade av att lära mer, lära nytt och lära sig vara så schyssta och rättvisa mot hästen som de bara kan. 

Vi fick höra Sara och Anders tala om hästens fysiska förutsättningar för arbete. Till exempel hur viktig halsen är för hästens balans och hur viktigt det är att inte begränsa dess rörelsefrihet. De berättade vad som händer i hästkroppen vid inspänningar och pratade givetvis om munhålan och vad som händer där vid felaktig utrustning och träning. 

Anna visade arbete vid hand och longering.  Jag tror väldigt få människor inom mainstream hästsport egentligen har någon aning om vad de ska göra om de ska jobba sin häst vid handen. Jag tror också många har en idé om longering som något där människan står still på mitten och hästen ligger i en omloppsbana runt om. Anna visade hur hon använder arbete i hand och på lina för att lära in signaler och rörelser som förberedelse för ridning, men också som variation och uppbyggande gymnastik utan tyngd av ryttare. Och nej, longering på volt runt, runt är inte det som bygger upp hästen och vill en att longeringen ska bli hälsosam så får en allt vara med och röra på benen själv och använda hela ridhuset. 

Andrew McLean pratade medan Anna red sin häst och gav sina viktiga perspektiv på hur vi ska ge hjälper/signaler på ett sådant sätt att hästen faktiskt kan utföra det vi frågar om. Den här rörelsenördiga delen av hans prat tilltalade mig och timingen i en rörelsesekvens vi ger nästa signal är ju precis lika viktig inom belöningsbaserad träning. 

McLean och Anna under clinicen.

Anders Eriksson visade tömkörning och hade också ett gästande ekipage med vagn som han instruerade. Andrew McLean höll en lektion för en ung hoppryttare.  Så ett varierat program, stort fokus på rätt inpassad utrustning, att låta hästen ha sin hals och sitt huvud och att ha ett begripligt hjälpgivningssystem med en signal i taget. 

Men även om jag till hundra procent stöttar denna (häst-)folkbildningsinsats så kändes det skavigt för mig att titta på. Min vän C som satt bredvid ritade en häst i marionett-trådar i sitt block och det var nog spot on för vad vårt sällskap kände. Trots alla fina inledande ord om att hästar är medvetna, kännande varelser och att den mentala välfärden är viktig, så handlade clinicen mest om olika sätt att inverka på hästens kropp  för att få fram önskade rörelser. Det handlade väldigt lite om hästens egna subjektiva upplevelse.  Nästan alla deltagande hästar, utom hopphästen som verkade väldigt trygg i miljön, visade någon form av stress/obehag/rädsla under sina pass. Det bajsades lösa högar med sur lukt, det skyggades och tittades på affischer på sargen och det kickades lite mot spöet vid något tillfälle. Det hade väl varit utmärkta tillfällen att pedagogiskt prata om hur olika känslouttryck kan ta sig ut, varför de uppkommer i en ny miljö och hur en kan anpassa och underlätta för hästen när den känner sig otrygg eller orolig? Framför allt hade det varit god smak att INTE skoja bort känsloreaktioner med käcka kommentarer som förminskar hästens känsloupplevelse. Här hade jag nog förväntat mig mer av dessa föreläsare som föredömen och goda exempel. 

En annan diskussion som jag helt saknade är hur mycket är det ok att eskalera ett tryck, en hjälp, eller en korrigering? Jag tror nämligen att den diskussionen är en förutsättning för att komma tillrätta med våld och tvång inom hästsporten, vi är alla vid det här laget överens om att 24 rapp med longerpisken på två minuter, det är våld. Men hur många gånger och hur hårt är det lagom att klatscha på den för dagen lite trötta körhästen?  Hur hårt är det ok att “klämma till” med skänkeln i avhoppet för att få ett bättre språng. Om vi har en idé om hur hälsosamma rörelser ser ut så måste vi också ha en idé om vilka medel som är etiskt försvarbara för att nå de målen. Någonstans görs en avvägning att det är viktigare att hästen rör sig på ett visst sätt än att den slipper uppleva tillförseln av ett aversivt stimuli, och då måste vi kunna prata högt om det. Hur ska vi annars få en konsensus kring hur mycket som är ok?  Hur mycket obehag är det förenligt med god hästvälförd att låta hästen uppleva? När helgar ändamålet medlen och när gör det inte det?

Men fortfarande är väl även de som önskar förändring och förbättring alldeles för ovana att prata om hästar som något mer än ett ”råmaterial” att forma och förvalta. 

Jag hade också gärna sett att Anna fått mer utrymme att prata om sin egen träningsfilosofi i stället för att bara få utföra det herrarna ville prata om. Hon hade gärna kunnat få berätta om sin hästhållning också, som ett gott föredöme för att det går utmärkt att ge även hingstar och högpresterande hästar ett gott hästliv med flock, frihet och födosök. 

10-årsjubileum på Grindtorp Active Stable

På lördagen var det sedan dags att bege sig till Grindtorps Gård i Åkersberga för att delta på deras ambitiösa 10-årsjubileum som Active Stable. Ett fullspäckat schema med föreläsare och visningar från tidig morgon till kväll, också det på temat hästars välfärd. 

Här började dagen med Jenny Yngvesson, forskare på SLU, som på sin timme lyckades ge en väldigt god bild av vad för sorts djur en häst är och vilka artspecifika behov den har. Jenny sammanfattade hästars beteendebehov i devisen Grupp - Gräs - Galopp, där grupp alltid kommer först som det mest utmärkande behovet som hästar har. (Jag gissar att det är en svensk tolkning av Friends, Forage and Freedom).  

Grupphållning har i studier visat sig ge snabbare inlärnings, färre beteendestörningar, högre stresstolerans och färre oväntat starka reaktioner på stress. Individuell hållning ger fler oönskade beteenden, fler stereotypier, lägre stresstolerans och ger även upphov till depressionsliknande tillstånd. Depressionsliknande tillstånd som av människor ofta kan tolkas som foglighet och lugn. 

 Jenny tog också upp att det vi hos hästar i fångenskap ser i form av konkurrens om resurser är i det närmaste obefintligt hos frilevande hästar. Ett antal olika studier har visat på att hästarna behöver större utrymme i ligghallar och vid foderstationer än vad som anges som minimimått i vår lagstiftning. 

Jenny diskuterade även stress utifrån långsiktiga och kortsiktiga perspektiv. Tillfälliga stresspåslag är en naturlig del av att över huvud taget finnas till för de flesta arter. Den kortsiktiga stressen behöver inte vara ohälsosam om hästen har möjlighet att reglera sig och komma till ro mellan sina upplevelser. Kortsiktigt kan hästar bli stressade av alla nya saker och av fysisk aktivitet. Långsiktig stress uppstår när hästen inte kan få sina grundläggande beteendebehov tillgodosedda. Dvs när den inte har möjlighet att vara i en stabil grupp, ägna en stor del av sin tid till födosök och tuggtid, och kan röra sig fritt tillsammans med sina vänner. 

Jenny höll föreläsning.

Efter Jenny var det dags för ännu en forskare från SLU, Cecilia Müller, som pratade om hästens utfodring. Vår utmaning som hästägare är ju att balansera hästens behov av att söka och tugga under ganska många timmar per dygn med vad de faktiskt behöver få i sig näringsmässigt för att ha ett lagom hull. Cecilia visade bland annat hur tuggtiden påverkas av fiberinnehållet, som i sin tur påverkas av hur sent vallfodret är skördat. Hon påtalade också hur extremt få hästar det är som kan anses vara högpresterande när det kommer till att beräkna foderstaten. De allra flesta hästar behöver betraktas som ”i lätt till inget arbete” när det gäller näringsbehovet och vår stora utmaning är att lyckas servera det på ett sådant sätt att det tar en stor del av dygnet i anspråk att äta det. 

Efter lunch var det dags för ägare Titti och Lennart Jöngren att visa runt på gården och förklara hur Active Stable fungerar i praktiken. Eftersom jag själv haft hästar på ett annat Active Stable för ett antal år sedan var mycket bekant. Jag är väldigt förtjust i konceptet eftersom det möjliggör grupphållning med individuella foderstater utan att du behöver hålla på och dela upp flocken och flytta runt hästar. Hästarna lever i en miljö där de själva kan fatta beslut om sin vardag och röra sig fritt under hela dygnet. Vår egen upplevelse blev dock ganska förfärlig då den anläggning vi stod på varken sköttes praktiskt som den skulle eller hade en harmonisk hästflock. Därför var det extra intressant för mig att höra Titti berätta om Grindtorps erfarenheter av hur du skapar en stabil harmonisk hästflock i ett inackorderingsstall där alla hästar går tillsammans. De har 16 platser i gruppen, blandad flock. Det finns fyra grovfoderautomater placerade två och två så hästarna har sällskap bredvid sig när de äter. Oftast har de en fast ätkompis som de tajmar med. Det finns också en separat kraftfoderautomat där alla får mineraler och åtminstone en minigiva kraft per dygn (några korn i taget) för att skapa motivation till rörelse och utforskande. Det finns en halmstation som är fritt tillgänglig hela tiden och även halm i ligghallen. Sommartid är det öppet till ett stort bete och då stängs grovfoderstationerna men halmen finns kvar. Hästarna kommer upp och nyttjar sin ligghall även under betessäsongen. 

Förutom att hålla en hög standard på skötsel av anläggningen, god foderkvalitet osv. så tänker jag att en av de viktigaste anledningarna till att hästgruppen fungerar är att de på denna anläggning endast tar emot nya hästar i juni under betesperioden. Då hinner en ny häst integreras i gruppen  innan det är dags att lära sig foderstationer och hantera livet i vinterdelen av hagen. Resten av året hålls alltså gruppen oförändrad. Om någon häst skulle flytta eller av annan anledning inte vara kvar, så tas ingen ny inackordering emot förrän nästa juni. För att behålla gruppen stabil och harmonisk så tar alltså gårdsägarna hellre ett visst ekonomiskt tapp än att ta in någon av alla hästar som faktiskt står på kö till den här gården. Jag är imponerad av hängivenheten till flockstabilitet! 

Om du vill läsa mer om Grindtorp Gård så hittar du dem här grindtorpsgard.se

Därefter följde en väldigt spännande föreläsning och demo av Serena Jöngren som är fysioterapeut och instruktör. Serena har jag hört i alla hennes avsnitt av Morotspodden så det var verkligen roligt att få träffa henne och se henne i sitt rätta element, det otroligt vackra ridhuset i perforerad plåt på Grindtorp. Serena brinner för rörelse, och ett sådant för mig viktigt budskap som jag fått med mig från Morotspodden är ledorden variation och utforskande. Idag valde Serena att prata om begreppet autonomi.  Serena definierar autonomi som självbestämmande och agens. Det förutsätter ett frivilligt deltagande och rätten att säga ja eller nej. Det innebär också självorganiserad rörelse. Autonomi är viktigt för att det ger individen en upplevelse av trygghet och kontroll. Det ger möjlighet till positiv inlärning och förmåga att klara av svårare utmaningar. Det innebär också mindre risk att hästen skadas av träningen. Självorganiserad rörelse är robust och ger också en tillit till den egna förmågan att klara av uppgifter. Serena pratade också om kopplingen mellan rörelse och perception. När rörelse är kopplat till perception och möjlighet att samla information om omvärden, upplevs den som mer lekfull, intressant och meningsfull. När vi försöker styra och kontrollera någons rörelse tar vi bort möjligheten till informationssamlande och aktiviteten upplevs som tråkig. Att bli tvingad till rörelse ger en mer hotfull upplevelse som triggar nervsystemets försvar och leder till mer smärta, stelhet, svaghet och sämre koordination.  När rörelse utsätts för ”micro-management” kräver inlärning fler repetitioner och mer underhåll samt generaliseras inte lika lätt till flera kontexter. Med autonomi i rörelse skapas en trygghet som ökar rörelseomfång, styrka och koordination. Utmaningar är en förutsättning för att utveckla rörelseförmåga och med autonomi blir det tryggare att utmana hästen, inlärningen går snabbare och hästens självtillit ökar.  Allt detta enligt Serenas entusiastiska teorigenomgång innan hon hämtade sina hästar för lite praktiska övningar. 

Hästarna var lite trötta efter en stormig natt ute på betet, men här till skillnad mot på SLU:s clinic så var hästens upplevelse och känslouttryck betydligt mer i fokus och sattes ord på.  Genom att notera hästens uttryck, ge den utrymme att vara i fred medan hen funderade på situationen och genom att själv engagera sig i egna aktiviteter med rekvisitan visade Serena otroligt elegant hur hästen själv så småningom tog initiativ till kontakt och aktivitet.  Serena visade ett samspel med hästarna där de fick föreslå rörelser som hon följde och där hon sedan föreslog saker som de kunde tacka ja eller nej till. Så fick häst och människa växla fram och tillbaka med sina förslag. Hästarna hade också fullt mandat att uttrycka när de kände sig klara med ridhuset för dagen och gick till sina grimmor vid utgången. Då var dagens pass slut. 

Dagens sista föreläsare var Petra Andersson, fil dr i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Petra har varit engagerad i hästsport under många år, både som privatperson och som forskare. Hon ingår i ett forskningsprojekt som heter Hästkulturer i förvandling som undersöker förutsättningar för hästvälfärd, bl a genom att utforska olika sätt att se på hästar och hur det påverkar den etiska uppfattningen om vad vi har rätt att göra med hästar.  I dagens föreläsning tog Petra avstamp i den amerikanska filosofens Martha Nussbaums ”capability approach” Lite kortfattat går den ut på att för att det ska vara etiskt försvarbart för människan att hålla ett djur, i detta fall häst, så behöver vissa krav var uppfyllda. Hästen ska ha möjlighet att leva ett liv av normal längd för sin art. Den ska ha möjlighet att bibehålla god hälsa. Den ska ha fysisk och kroppslig integritet och ha möjlighet att röra sig fritt utan våld och tvång. Den ska också ha möjlighet att uppleva saker med sina sinnen och kunna uppleva tankar och fantasi på ett artspecifikt sätt. Den ska uppleva goda känslor och inte begränsas av rädsla och oro. Det ska finnas möjlighet att utveckla eget omdöme, dvs prova, upptäcka och dra slutsatser av sina erfarenheter. Den behöver ha relationer till andra av sin egen art men också till andra arter som skulle finnas i dens naturliga miljö. Hästen behöver ha möjlighet till lek och fritid och den behöver kunna kontrollera sin närmiljö. Petra konstaterade att grupphållning i active stable som på Grindtorp  uppfyller många av dessa krav. Krav som är utmanade för oss människor att tillgodose i vår hästhållning då hästar är stora med stora fysiska krav på sin miljö och våra ekonomiska och praktiska resurser är begränsade. Men då uppstår ju frågan om det är etiskt försvarbart att hålla häst om hästens artspecifika behov inte kan tillgodoses? Utan att på något sätt försvara eller förminska det våld och det tvång som förekommit i den senaste tidens olika avslöjanden så kanske det allra viktigaste för hästvälfärden är hur hästens liv ser ut de andra 23 timmarna när hästen inte är med en människa i en tränings- eller tävlingssituation. Har den grupp, gräs och galopp? 

Om man vill veta mer om Martah Nussbaum finns hennes bok Rättvisa åt djuren nu på svenska. Den diskuteras bl a i Filosofiska rummet i detta avsnitt tillsammans med bl a forskare från SLU Ska djur ha mänskliga rättigheter? Om Martha Nussbaums bok Rättvisa åt djuren 9 augusti 2024 - Filosofiska rummet | Sveriges Radio

Petra Andersson kan du också höra i Filosofiska rummet i avsnittet Är det moraliskt försvarbart att tävla med hästar? 26 april 2024 - Filosofiska rummet | Sveriges Radio

Vi avrundade denna fantastiskt härliga inspirationsdag på Grindtorp med lite alkoholfritt bubbel i partytältet innan vi rullade hemåt med en god framtidskänsla i magen. Det finns så många goda krafter som vill framåt mot en bättre värld för hästarna. 

Gästat en podd

På det privata hästplanet har veckan också varit fylld av viktiga välfärdsfaktorer som hovvård, vaccinationer och tandvård. Bra att passa på när en är ledig! Så behöver en inte fundera så mycket på semesterkassa heller! 

Jag har också varit med och pratat i  podden – Stall Wolter med gäster – om belöningsbaserad hästträning. 

https://poddtoppen.se/podcast/1488265168/stall-wolter-med-gaster/153-beloningsbaserad-hasttraning-med-maria-bengtsson-yttermyr

Följ gärna föreningen Belöningsbaserad hästträning i Sverige på våra sociala medier. Våra närmast kommande medlemsevent handlar bl a om hur den dagliga omvårdnadsträningen kan utveckla din relation till hästen och om hur barn kan lära sig klickerträna hästar på ett säkert och givande sätt för bägge parter. Vi har också ansökan öppen för höstens ungdomsstipendie.  www.bhis.se