Rider mästerskap – utan att ha ägt en enda häst

Jag semestrar i annat land och uppdaterar mig om helgens Breederstävlingar/dressyr via sociala medier. Där finns mycket att läsa, alla (eller några?) är helt överlyckliga över sina fantastiska hästar oavsett om de är ryttare, ägare och/eller uppfödare.
 
Grattis önskar jag alla hästar, vinnare eller inte. De är de riktiga artisterna och atleterna! De ryttarna som vunnit eller nästan vunnit, grattis till er också.
 
Den stora vinstlotten kanske ändå gick till alla de som live eller via nätet kunde se Charlotte Dujardin rida de fyraåriga dressyrhästarna. Hon är klok som en bok när hon säger "Alla hästar går att utbilda till GP". Hon har lärt av en mästare.
 
Ett grattis också till de som visade och eventuellt sålde sina fina föl! Den svenska hästen håller hög kvalitet och jag väntar med spänning på att få se kanonerna på tävlingsbanorna.
 
Tänker på en intervju jag såg ett klipp av. På Flyinge Kastanjegård hade en journalist haffat Therese Nilshagen. En fråga var hur hon tagit överraskningen att Swedish Warmblood and Rider Trust tagit på sig uppgiften att skramla ihop till en häst åt henne.

"Jag har haft så mycket att göra och har inte hunnit fundera så mycket på det. Men jag är rörd, hedrad och tacksam."
Typisk hästmänniska, alltid mitt vardagens slit och släp. Nästa fråga gällde varför hon aldrig ägt en egen häst.
"Varför jag inte skaffat en egen häst? Tja, behovet har aldrig funnits. Det har funkar bra ändå."
Jo, det såg vi allt på EM i Göteborg!
  

 
Jag önskar Therese och hennes inropade föl ett långt och framgångsrikt liv tillsammans!
 
En helt annan sida av vår breda sport visade också upp sig i helgen. En ridklubb gjorde en insats för sin verksamhet och stad genom att hålla ponnyridning. Hittade detta inlägg på FB.
  

 
Det är nästan lika roligt att läsa om detta som resultatrapporter från Breeders. Lyckan hos utövarna är säker lika stor, bara på olika vis och hästen är den gemensamma nämnaren.

/Kajsa