Reflektioner efter EM

Jag hade lite svårt att få till fler inlägg under EM, men det var en fantastisk vecka. Mästerskap är väldigt speciellt att delta i och man ska inte underskatta pressen jämfört med andra stora tävlingar. Man representerar sitt land, rider mot de bästa och det är många som tittar och hejar. Man tränar och kämpar för att bli uttagen till laget och toppa formen till just det datumet. När man väl är på plats så gäller det, allt ska vara på plats och stämma in i minsta detalj. Många sa till mig att njuta av att vara med på EM och jag försökte komma ihåg det emellanåt. Att uppskatta att vara på plats med min alldeles fantastiska lilla häst och alla härliga människor. Det är få förunnat och ett minne för livet. Nu ska jag sluta svamla och faktiskt berätta hur det gick för er som inte följde tävlingen!

I dressyren som gick på torsdagen hade jag fantastisk känsla på framridningen. Jag kände mig alldeles lagom i energi och var inte särskilt nervös. När jag red upp på medellinjen gjorde Jaguar en jättefin halt, precis på rätt ställe för musiken. Jag hälsade på domaren och skulle sätta igång i skritt. När jag la på skänkeln hände det absolut ingenting! Jaguar stod som fastfrusen. Jag tittade bakåt och såg att han bestämt sig för att ta en liten bajspaus vid X. Suck! Men jag log mot domaren och han började skritta efter några sekunder. Det fick kanske mitt fokus lite ur balans, det var inte direkt en drömstart på programmet, men jag släppte det och försökte bara fokusera vidare på att behålla bra flyt och energi. Vi hade ett par mindre missar, men känslan var nog den bästa jag haft i dressyren med Jaggan någonsin. Han hade härlig bjudning och det kändes som vi båda njöt av att visa upp oss. Jag hade bestämt med min tränare att våga satsa friskt och det tyckte jag att vi gjorde. Trots de små missarna fick vi 69 % vilket jag var rätt nöjd med. Vi var dock tio ryttare på 69 % och problemet var att jag inte riktigt hade marginalerna på min sida, utan halkade ner på fjortonde plats. Inte ens 1 % mer hade jag kunnat vara på sjätte plats. Men så är det, allt ska stämma och man ska ha marginalerna på rätt sida.

Dag två var det dags för tekniken och jag tror eftersom mina förhoppningar på att komma högre upp på resultatlistan i dressyren, gjorde att jag satte lite för mycket press på mig själv. Banan var teknisk, men inget som vi inte var förberedda på. Jag var inte så nervös, men hittade inte riktigt mitt "cool" i ridningen. Vi hade lite problem i parallellen då han spände sig för en högtalare som stod nära, men annars var det rätt bra flyt genom banan. Jag fibblade med ringen (tog den iallafall!) och vid grinden hade jag problem att få på repet. Men återigen är jag så tacksam för min fina häst som ställer upp. I slutet var det två bommar som jag försökte ta i galopp. Det var en svår sväng fram till bommarna och jag hade inte riktigt galoppen som jag hade behövt, så det blev pannkaka. Jag kan inte säga att jag var supernöjd, men jag var inte heller missnöjd. Vi fick 67 % och det är långt ifrån vad vi brukar ha. Lätt att säga att om inte om hade varit så skulle vi kommit högre upp.

Inför speeden kände jag att fastän jag "bara" låg på fjortonde plats, så ville jag satsa och ge allt. Jaguar var så pigg och fräsch fast det var dag tre. Jag kände mig lugn och fokuserad, släppte tanken på att vi måste komma högt upp i resultatet. Tänkte istället att speeden var som en ny tävling. Jaguar gav mig 110 % och var helt otrolig inne på banan! Han vet vad han ska göra och vi hittade ett så himla bra flyt. Känslan när jag gick i mål och alla svenskar på plats bara skrek rakt ut var ett ögonblick jag kommer bära med mig resten av livet. Jag hörde speakern säga i högtalaren att det var nytt banrekord. Det var fyra stycken efter mig som slog min tid, vi slutade femma och med den placeringen klättrade vi upp till en tolvte plats totalt. Mitt mål var topp tio, det kändes lite surt att inte uppnå det målet, för jag vet att vi hade kapaciteten för att fixa det. Men att få avsluta med den speedrundan och som grädde på moset, slå självaste vinnaren Gilberto, var bra kompensation.

Det var som sagt en fantastisk vecka och jag är så tacksam för att alla som hejade och stöttade oss, både på plats och hemifrån. Min fina häst har fått två veckor med lätt jobb, uteritter och hagtid. Nu ska vi sätta igång på riktigt och träna inför Golega som är någon vecka bort bara. Innan dess ska jag till Örebro och ha träningar, fullt schema!

Ha en fortsatt fin dag!

Kram,
Astrid