På besök i Portugal

Jag heter Eva-Lena Wikander Hedman och är Astrids mamma. Jag har varit på besök i Portugal en vecka. Det är första gången jag träffar Astrids nya familj och hästar. Både hästar och familj är trevliga och stället är mycket fint. Vi har mest tillbringat tiden i stallet, och jag har även fått rida ett par hästar.

  
Veckans höjdpunkt var att följa med Astrid och sonen i familjen på working equitation tävling. Det var en rolig upplevelse och något helt annat än tävlingar i Sverige. I stallarna står hingstar uppbundna både här och där. Hästar passerar varandra väldigt nära. Trots det verkar inte hästarna reagera speciellt mycket. Det var oerhört spännande med tävlingen och när sonen Manuel vann den inledande dressyren, och Astrid var tvåa, och sedan Astrid vann manövertesten med sonen som tvåa var det speeden som avgjorde. Båda ryttarna var väldigt laddade, men Manuel hade en snabbare tid och vann klassen totalt med Astrid som tvåa. De gjorde båda mycket bra ifrån sig.

  
Sedan var det dags för prisceremoni. Och här blir det väldigt rörigt och osvenskt. Alla deltagande ekipage från tävlingen, ca 32 stycken kommer ut på tävlingsbanan. Atrid och Manuel skrittar runt på banan och de flesta av de övriga sätter fart. Någon rider passage, en annan piaff. Ytterligare ett ekipage hämtar lansen och rider runt med den, andra rider över hinder eller tränar på byten. Både hästar och ryttare ska visas upp. Sedan tar prisutdelningen vid och det blir lite lugnare en stund innan ärevarvet. Jag vet inte om dessa hästar och ryttare har ett annat temperament eller om hästarna har vant sig vid röran. Det är fascinerande att se.

  
I morgon åker jag tillbaka till Piteå. Vi ska släppa våra ridskolehästar och Bobo på sommarbete på torsdag. Det blir trist att åka ifrån Astrid, men jag kan förstå att hon älskar att vara här med så fina hästar och människor. Jag är lite orolig att hon blir portugis för evigt. Det är lite tomt hemmavid. Och jag saknar henne ofta.

  
Men jag har nu laddat lite Astridtid, och ska väl klara mig ett tag framöver. Jag vet inte vad som kan få henne att återvända till Sverige. Men jag är glad att hon har det så bra och lever sin dröm. Och även jag får uppleva saker som jag inte skulle få göra om inte hon var här.

Eva-Lena

Astrid och Manuel