Maja gästbloggar del 2

Hej hej igen! Nu kommer ett till gästinlägg på bloggen av mig, hoppas det accepteras! Idag har regnet bara vräkt ner - bokstavligt talat - så ingen av hästarna eller vi själva har varit så taggade på att gå ut, men som Astrid skrev i ett tidigare inlägg så blir det värt det i slutändan även i detta fall.
I alla fall så har det hänt några grejer sen sist. Stona rymde igen, denna gång smet de åt andra hållet och jag agerade sökhund och hittade dem ett majsfält bort där de glatt stod och tuggade gräs, jag har ridit WE på Altivo och vi bjöd Renato och familjen på svenska delikatesser (alltså ugnspannkaka och Tacos) och Astrid har varit på tävling med Ernst och jag har köpt en kapson och ett snyggt portugisiskt träns till Nokia.

Som jag skrev i mitt tidigare gästinlägg så rider jag själv lite WE hemma på Nokia, vi är ganska gröna på det området eftersom vi började rida i vintras men vi har lärt oss snabbt och jag har börjat att experimentera med att rida på enhandsfattning. Vi har tränat själva och ridit ”Pay and WE” under det senaste halvåret och jag fick hjälp av en som har ridit WE hur jag ska tänka i enhandsfattningen eftersom jag upplever att Nokia bara springer med mig. Det är nu sen några månader tillbaka som vi har hittat varandra (det skall kommas ihåg att ingen av oss har ridit WE och allt vad det innebär förut!) så det skulle vara väldigt kul att få känna hur en ”riktigt” WE häst ska kännas.
Jävlar också! Vi har mycket kvar att lära men nu vet jag hur det verkligen ska kännas, att bara kunna sitta still utan att hästen blir lång och tung i handen så tyglarna glider och bara kunna inverka med sits och axlarnas placering. Som det kanske märks i ena videon så blev det mycket frågeställningar hos ryttaren, men Altivo är en sådan duktig häst att han lydde det jag sa och visade mig exakt vad det var jag hade bett om och gav mig en tankeställare på vad jag gjorde fel och hur jag skulle göra om det för att det skulle bli rätt. Det är så enkla hjälper som behövs, det är helt otroligt! Att rida är magiskt eller hur? Och när man ser kända ryttare rida med hårda händer och igenknäppta nosgrimmor rida kan man tro att det är så det ska se ut, tills man själv får känna så lite som behövs och att rider man rätt behövs inte hårda händer eller nosgrimmor som är spända till det yttersta för att lyckas, bara en bestämd sits och medvetande om var ens axlar och sittben är i jämförelse med hästens bogar och vikt.
Jag far hem på fredag, och jag kan lätt säga att denna praktikperiod har varit den bästa jag har varit på. Så mycket jag har lärt mig och så mycket jag har kvar att lära. Tre veckor hos Astrid har varit för lite, så därför vill jag passa på att säga till er som ska ha praktik att en praktikperiod hos Astrid Hedman i Portugal är självklart val om du får chansen att välja. Inte bara fick jag öva lite WE, jag fick även testa på att göra byten på enhandsfattning. DET om något var coolt för en som knappt kan göra det på två! Det krävdes lite tänk och teknik för min sida men de sista satt riktigt bra och som avslut gjorde vi lite piaff. Häftig häst den där Altivo, han vill såååå gärna bli en svensk häst det har han sagt till mig ;)

Några dagar senare så var det dressyrtävling för Astrid, och det var en jättefin ritt med några småmissar men det var lite orättvisbedömning tyckte jag. En av skillnaderna mellan Sverige och Norra Portugal är ju att Svenska domare använder lite mer nyanser i sin bedömning, alltså inte bara mellan 6 och 7 som här i Portugal. Vi satt sedan strax bakom en domare och såg ett program där det var orenabyten och han fick en 6 när han i Sverige knappt skulle blivit godkänd för bytena. Denna tävling var dock lite mer organiserad än den förra (alltså inte lika många Jack Russels som sprang runt på banorna) och Astrid fick en 2placering.
Något som nog också aldrig skulle hända i Sverige är att snabbinda upp en hingst vid en stolpe för att göra i ordning honom inför start ;) Men det gick jävligt bra ändå! Ernst vill också bli en svenskhäst tror jag, jag ska i alla fall försöka köpa en resväska stor nog för två hingstar :)
Men det var nöjda och glada Maja, Astrid och Renato som återvände hem till stallet på söndagen och igår firade jag och Astrid genom att dricka vitt vin och se ”Torka aldrig tårar utan handskar” på Astrids nya TV. Så otroligt berörande serie, den får en verkligen att tänka till på vad som hände och hur homosexuella blev behandlade under epidemin

 Så då var ännu en dag slut, och jag säger som Patrik Larsson i ”Mammas nya kille”;
Klart å betart!
//Maja Forsell