Maja gästbloggar!

Hej hej!
Nu kommer äntligen det där blogginläget Astrid hade lovat, dagen efter hon skrev det frågade hon mig men jag hade redan hunnit läsa att jag skulle få skriva ett blogginlägg så hon var lite sent ute tyckte jag ;)

I alla fall tänkte jag först berätta lite om mig själv och hur jag egentligen kom hit till Astrid så ni förstår ”bakgrunden” lite bättre. Jag är 18år, hästtjej med en 19år ung läromästare och dressyr/WE häst som heter Nokia och hennes lilla son Aramis på 4 år. Jag är Dressyr och WE intresserad och tävlar och tränar detta med Nokia.
Kvällen före jag skulle hit, red jag Aramis för min tränare när han så snällt tänkte att jag nog ville testa på att göra en volt/kullerbytta från hästryggen mitt i galoppen och jag landade på min axel. Så, där är historien hur jag fick min axel ur led, kvällen före min resa.
Jag går på Grans Naturbruksgymnasium och har just börjat tredje året, (inriktning häst så klart ifall någon undrade ;) ) och där ska vi ha tre veckors perioder i praktik under höst- och vårterminen. Eftersom jag kommer från samma lilla stad som Astrid har vuxit upp i och hon och min syster har tävlat och tränat flitigt med varandra så kom det sig att jag fick komma hit under min praktik denna gång. Jag har under andra året varit i Holland på ett stort stall där så det skulle vara kul att fara utomlands ännu en gång, och här är jag!

I alla fall, nu har jag varit här i 11 dagar och har cirka 10 dagar kvar och jag har varit med om mycket! Allting från ston som rymde andra dagen vi jobbade i stallet till en dressyrtävling där Astrid blev placerad!
Jag hade egentligen inga större förväntningar eller tankar om Portugal innan jag kom hit, det var ett land som jag knappt hade hört talas om och jag visste bara att det skulle vara mellan 30-40 grader i Juni-augusti och hoppades att det skulle vara varmt när jag kom hit också.

Oboy vad jag blev förvånad över landet! Det är otroligt vackert med höga berg, riklig växtlighet och underbara Lusitanos! Det har inte riktigt samma säkerhetstänk som i Sverige, det fick jag en tvär uppvaktning från när vi skulle köra ut ett sto till hagen och hämta tillbaka ett sto med föl. Hela vägen tillbaka satt jag som i chock, Astrid skrattade gott åt min minn hela vägen tillbaka till stallet igen. Jag är också grymt imponerad över Lusitanos hästarna, hur de känns att rida och hur fina Astrids hästar är! Astrid har lovat mig att jag ska få testa att rida WE på Altivo så jag kan väll blogga lite senare hur det kändes att rida WE på en ”riktigt” WE häst!

I båda Holland och Portugal är hästhållningen annorlunda än den man är vad med i Sverige. I skolan till exempel lägger de vikten på säkerheten och avskräcker kanske då hästägare/hästhållare ibland att tänja gränserna för att miljöträna sina hästar. Här i Portugal fanns det små Jack Russelterriers som sprang runt på dressyrbanan och framridningen, traktorer brummade förbi med slängande släp och kacklande höns. Hemma skulle alla halvblod skita på sig över miljön och den skulle vara så långt ifrån regelboken som möjligt, men här i Portugal fortsatte hästarna utan att röra en fena. Visst finns det undantag bland alla olika stall och så, jag vet att i Travvärlden är hästhållningen nästan lite som i Portugal, att jag upplever att allting tas som en klackspark och att det säkert löser sig. Båda sidor har ju bra och dåliga sidor, men man får hålla med om att hästarna här är väldigt vana vid konstigheter och reagerar inte för mycket.
I alla fall är Portugal – även om det brister lite i säkerheten, det skulle ju inte skada att öppna en ”Hästhållning i Praktiken” bok lite här och var då och då – ett mycket vackert land, och som jag skrev tidigare kan jag faktiskt tänka mig att flytta hit, Astrid får nog en inneboende snart ;)

Vi hörs! Tillsvidare!
//Maja Forsell