Lilla hagguiden

Livet fortsätter vidare i en sisådär 180 knyck. Fast just idag har jag dragit ner tempot till sköldpadsnivå. Jag har drabbats av en man-cold (dvs en vanlig förkylning  – bara sååå mycket värre). Jag var rätt täppt redan igår, men jag hade bokat lektion med Kerstin och jag bara vägrar bli sjuk när jag ska träna! Det var en mycket givande träning som filmades av min man så nu kan jag titta om och om igen och njuta av min fantastiska häst och detaljstudera alla ryttarens fel och brister så jag kan bli bättre till nästa gång.

Hur som helst – i helgen ägnade vi och svärföräldrarna oss åt att sätta upp stolpar till det som ska bli stonas beteshage i sommar. Ca två hektar så jag hoppas att betet kommer räcka iaf en månad eller en och en halv. Efter det får vi stödfodra. Betet består av insådd vall. Det ska gödslas nu undrar våren. Vi har också satt upp en ny rasthage som blir något mindre än de nuvarande, men ändå helt ok i storlek. Jag tänkte också få upp en konvalescenthage på ca 10*10 m. Och sen hoppas att jag aldrig behöver använda den.... Men om olyckan är framme är det bättre att vara beredd...

Jag köpte rejält långa stolpar den här gången. Stolparna har vi köpt på Djurgårdens Ridsport & Stängsel. De förra var 175 cm långa och är nedtryckte ca 50 cm i marken. Men jag tycker de ä lite för vingliga den här omgången valde jag 225 cm långa stolpar som vi har tryckt ned nästan 75 cm i marken! Vi hade aldrig kunnat göra det för hand om marken varit för hård. Tack gode Gud för lastaren!
Förra gången vi gjorde hagar var mitt i sommaren och marken var stenhård. Det var ett h-te rent ut sagt, och varje stolpe tog nånstans mellan 30-45 minuter att få ned med hjälp av jordborr, spett och en väldans massa svett och tårar. Den här gången använde vi spett – gjorde ett litet hål. Satte ned stolpen, och sen fick lastaren göra resten. Det tog i genomsnitt 10 minuter per stolpe. Men när man ska sätta 171 stolpar så tar det ändå en hel helg! Vi hade i alla fall tur med vädret. Även om dagarna började lite disigt så avslutades de i strålande solsken och jag tror t.o.m att jag har fått några nya fräknar på näsan.

Processen gick till enligt följande: Jag håller i stolen medans min man försiktigt styr skopan så att han "får fatt" på stolpen. Sen backar jag undan på behörigt säkerhetsavstånd medans min man trycker ned stolpen i marken med skopan. För att få stolpen så rak som möjligt håller jag ett vakande öga och pekar frammåt/bakåt om något behöver korrigeras (höger/vänster ser han själv från sin position i lastaren). Vi har inte brytt oss om att mäta med vattenpass. Hade det varit en mindre konvalescenthage eller liten rasthage är det viktigare att stolparna inte lutar. På en beteshage räcker det med ögonmått.  

Vanligtvis sätter man två till tre eltrådar på 60, 90 och 120 cm höjd. Jag hade tänkt mig två trådar. På rasthagarna har jag elband på 120 överst och eltråd på 60 cm underst. På hagen där Settan (shettisen) går finns det en tråd på 30 cm också. Det värsta jag vet är trådar som är dåligt spända eller dragna kors och tvärs. Jag har sett alldeles för många olyckor där hästar skurit upp sig på eltrådar. Jag föredrar att ha en lite tunnare tråd som är ordentligt spänd så att den går av om en häst skulle slå med benen eller få panik och springa igenom staketet. Om en häst trasslar in sig i tråden finns det ju egentligen bara två alternativ – antingen går tråden av eller så går hästen sönder... Och då föredrar jag ju om tråden går av. Jag brukar ha en tunn tråd som jag kan vira ett varv runt isolatorn innan jag drar den vidare, så hindrar man att hela staketet fallerar om tråden skulle gå av på något ställe. Min plan är att så småningom ha trästaket, men det blir inte förrän stallet är färdigt och vi gör lite mer permanenta hagar.

Såhär virar jag tråden runt isolatorn, så hindrar man att hela hagen fallerar om tråden skulle gå av mellan två stolpar.

Jag har satt mina stolpar med fem meters mellanrum, både på rasthagarna och på beteshagen. Det känns rätt lagom. Man kan i allmänhet säga att ju mindre hagar man har desto viktigare blir det med ett ordentligt staket. I en stor beteshage med massa gräs är risken för att hästarna ska gå på staketet rätt liten. Medan i en liten konvalescenthage är risken för uttråkad häst väldigt stor... Då måste stolparna sitta som berget, tråden vara ordentligt dragen och sträckt osv.
  
Helst ska konvalescenthagar vara hårdgjorda och/eller dränerade så att de håller sig fina även under den geggiga säsongen. Det kan ju finnas olika anledningar till att man måste använda en konvalescenthage t.ex sårskada där man inte vill ha skit i såret, eller envis mugg som förvärras av blöt lera! När jag gör konvalescenthage så sätter jag stolpen lite närmre varandra, och gör gärna hagen lite högre så att översta tråden är på t.ex. 150 cm. Det kan också vara en bra idé att ha en höhäck i hagen så att hästen har lite att pilla med medan den är ute. Annars är jag inget stort fan av att fodra hästarna i hagen eftersom det ökar risken för sandkolik. Men i en hårdgjord hage med en höhäck är vinsten större än risken. Den här årstiden när gräset börjar växa och hästarna gärna går och pillar lite i jorden på jakt efter dessa späda strån kan det vara en bra idé att ge lite extra loppfrö i fodret – så minskar man risken för sandkolik!

Ja, det var några av mina bästa hagtips! Härnäst på schemat står spridning av bärlager på ridbanan och nedläggning av dräneringsrören. Innan stona kommer ska vi också gräva dike runt beteshagen och göra en till två stenkistor där vi sett att det tenderar att bli vattensjukt. Men nu ska vi fira påsk med mina föräldrar och syster som kommer hit och stannar över påskhelgen!
  
Glad Påsk på er!