Kall i stall eller kallstall

Oxveckorna, det är så dessa veckor efter jul och nyår kallades i det gamla bondesamhället. Man slet som en oxe och det var mörkt och kallt...

Det var värre med slitet förr och det var lika lite dagsljus så här i januari. Vi behöver dagsljus och alla behöver vara utomhus, kanske ta en promenad mitt på dagen. Jag är definitivt ingen vintermänniska, jag fryser alltid och avskyr mörkret men jag är iallafall ute varje dag.

Läste på fb ett inlägg från en deppig och uppgiven hästtjej i norra Sverige, hon hittade ingen inspiration att åka till stallet eller rida. Hon skrev ungefär såhär:

"Jag har noll lust eller inspiration att gå ut i mörkret och kylan för att rida, vi har ingen ridbana eller ridhus. Vi har en stallplan som går att rida på men den inte i ridbart skick nu. Vi har ett kallstall och min häst står i lösdrift..."

Kallstall och/eller lösdrift är det som enligt en del expertis är det bästa för våra hästar. Jag har bara bra erfarenheter av hästar på lösdrift, tills de ska ridas in. Sen vill jag ha dem på stall. Ett stall där jag inte behöver ha värsta polarklädseln för att inte frysa rumpan av mig. Att sköta om och sadla en häst med tumvantarna på är inte min grej.

Om våra halvblodshästar (alltså den typ av hästar jag arbetar med) skulle må dåligt av lite varmare stall vintertid, undrar jag hur de överlever i områden där det inte är kall vinter? I Spanien t ex, där står inte ryttarna och huttrar i ett kallstall med dunjacka och scoterkängor på när de sköter om sina hästar.

Det behöver per automatik inte vara dålig luft i stallet för att det är några fler plusgrader.

Jag förstår till fullo den där trötta och oinspirerade tjejen, halka, mörker och kyla är inga bra förutsättningar att odla ett ridintresse. När jag började rida hade vi på min ridskola inte heller något ridhus och ingen belyst ridbana. Vi red på vintern runt på en stallplan, belyst endast av lampan utanför stalldörren. Ramlade vi inte av de vinterystra ponnyerna så ramlade ponnyerna med oss på. Utvecklingskurvan för oss ryttare var tämligen vågrätt under vintern.

Det blev bättre, några år senare fick vi ett ridhus. Visserligen ett litet ridhus, men det var ljust och gav vindskydd och vi tyckte att vi kommit till himmelriket. Det är inte bara umbäranden och tuffa förhållanden som ger bra ryttare, det behövs också vettiga förutsättningar!

Idag byggs det ofta isolerade ridhus, även här i den södra halvan av landet. Varför ska då stallet vara iskallt när ridhuset är tempererat? Nä, jag vill ha det hyfserligt i stallet när jag ska ta hand om mina hästar och förstår till fullo den vintertrötta tjejen.

Om tjejen frågat mig hade mitt råd till henne hade varit: Ge hästen en vintervila, låt den gå i hagen och genomlid oxveckorna. Det finns tid att rida sen, när det blir vettigt underlag, human temperatur och ljus för våra vintertrötta själar. Hästar far inte illa av att vila så länge de går i hagen och rör på sig själva.

Foto: Caroline Olofsdotter Boström