Island och jag Del 4 – One sheep, many sheep

I flera dagar hade det varit prat om att vi skulle rida upp i bergen och samla in fåren. Äntligen var dagen kommen och den häftigaste ridturen jag någonsin varit med om skulle snart påbörjas. Jag var som ett barn på julafton, och jag kan lova att mina ögon tindrade.

Hästen jag skulle rida var samma som förra gången, Sóla. Hon stod med sina kompisar nere i den stora hagen vid floden, och efter att Bóla (en av fårhundarna på gården) gjort sitt jobb och drivit in alla hästarna i rundcoralen var det dags att göra iordning dem. Sadlar och träns låg högt och lågt i bakluckan på den stora bilen och av borstar och hovkratsar syntes inte ett spår. Lite vilsen och frågande såg jag hur de andra tog upp en varsin sten från marken och skrapade av det värsta vattnet från hästens rygg innan de sadlade. Well, inte riktigt vad jag var van vid…

Snart var alla hästar sadlade och tränsade, vi satt upp och gav oss iväg. Om jag mins rätt var vi ca 10 ryttare och de 2 fårhundarna Bóla och ”The other Saumur” (de som hade gården hade nämligen också en Saumur, men han var för liten och för ”glad” i får så han fick inte följa med, denna Saumur tillhörde någon annan) som gav oss ut i bergen i jakt på får. Efter en stund delade vi upp oss och jag, som aldrig gjort något liknande fick rida med en van fårindrivare, som jag glömt namnet på, som bara pratade isländska. Det var även han som ägde ”The other Saumur”, så han följde också med oss.

Direktiven jag fick var lite svår identifierade eftersom de var på isländska och mitt ordföråd där inte är det bästa, även om jag snappade upp en hel del ord under mina veckor där. Men, jag gjorde det bästa för att följa direktiven och insåg snabbt hur jag skulle göra för att få med mig fåren åt rätt håll. Förutom ett litet missöde då ”The other Saumur” blev lite för ivrig och råkade jaga ner 3 får för ett stup, ner i floden och över till andra sidan (där de flåsande hämtade andan på utstickande klippor bredvid floden), fick vi med oss alla får vi stötte på.

Någon ”seriös” ridning blev det inte, det var mest fokus på får, stup, vattendrag, floden, får, får och mer får. Men, att tölta fram i bergen (där det var någorlunda plant), utan något annat än gräs, vatten, sten, himmel och får i sikte, tänk er själva… Underbart. Det var som klippt ur en film, eller till och med en dröm. Det finns inte ord för att beskriva det, det måste upplevas. Och det är verkligen något jag rekomenderar!

När vi, efter många timmars härlig ridning kom tillbaka till grinden, där vi började möttes jag av en av de vackraste synerna. En stor flock med över 750 får, lamm och baggar betandes i gräset, i dalen nedanför bergen med massor av berg i bakgrunden. Bara det är vackert. Vad som gjorde just det här ögonblicket oförglömligt, var det faktum att i får drivandet hade även hästarna som delade berget med fåren följt med ner, och som ni säkert redan gissat var det inte en, två eller tio, nej det var säkert 100 stycken, kanske ännu fler. Hur många hästar som helst, helt enkelt, i hästregnbågens alla färger och massor av små, lurviga fölungar. That moment… Jag säger bara det.

Tyvärr är dessa de enda bilder jag hann ta innan det var dags att driva ut fåren från hagen och ner mot fårhuset, som syns i bakgrunden på andra bilden.

Veckan som följde var så full av får, så jag började drömma om dem. Den veckan, var en upplevelse kan man lugnt säga. Det var får överallt och de skulle drivas, sorteras, märkas, mätas, behållas, säljas och skickas iväg. Ni som inte befunnit er i ett hus med hundratals långhåriga, mer eller mindre galna, får med horn, och baggar med enorma horn kan nog kanske ändå förstå paniken som infinnersig när fåren börjar hoppa in i en. Ja, som sagt, en once in a lifetime (troligtvis) upplevelse. Som jag, trots sin ”unikhet”, nog inte rekommenderar så mycket. Men det var kul att ha gjort det, såhär långt efter ;)

Den veckan blev det helt enkelt inte så mycket tid för varken hästar eller ridhusbygge. Veckan efter däremot, då bestämde sig Franzie för att ta med mig på en roadtripp för att visa några isländska sevärdigheter. Vi såg de vackraste vattefall jag någosin sett, fantastiska geisrar och underbar natur. Jag fick uppleva så mycket under min tid på Island, jag skulle kunna fortsätta i evigheter men väljer att avsluta här. Min tid var full av vackra hästar, härliga ridturer och underbara människor. Min tid där var något av det bästa jag gjort, ni som inte varit där er rekomendera jag verkligen att åka.

THE END...