Hästvälfärd och hundsport

2024 får nog gå till historien som det år då det arrangerades flest event med ordet “hästvälfärd” i titeln. Alla vill prata om det men få kan enas om vad det är. Eller - när vi på World Horse Welfares konferens “What is a good life for a horse?” får se reportage från organisationens olika projekt som ger arbetande hästar och åsnor i fattiga delar av världen tillgång till bättre anpassad utrustning och tandvård - då är vi överens om vad som är viktigt. Det är när vi ska prata om våra hobbyhästar och tävlingshästar som vi går lite vilse i resonemangen. Det illustreras tydligt vid flera tillfällen på just denna konferens där olika kostymklädda personer lägger en stor del av tiden åt att hylla varandra och sig själva medan de inbjudna forskarna får fånigt korta pass för att förmedla sin kunskap.

Roly Owers, VD för WHW problematiserar tänkvärt i sitt tal hur vi har ofta har en hyfsat gemensam idé om vad som är ett gott hästliv från hästens födsel och under de första åren fram till den tas i träning, och även från när den går i pension fram till livets avslut. Det är under hästens huvudsakliga vuxenliv, när den nyttjas i människans tjänst, som meningarna går isär om vad som är ett tillräckligt gott hästliv.

Det verkar vara otroligt svårt att få hästens artspecifika behov av Flock, Födosök och Frihet erkända och tillgodosedda när det innebär att vi människor måste avstå från något och göra genomgripande förändringar i hur vi håller och tränar hästar. Detta blev övertydligt när konferensens moderator Caroline Nokes, till vardags parlamentsledamot, lyssnade på alla föreläsarna och ändå avslutade hela välfärdskonferensen med förhoppningen om att kavalleriets hästar inte ska försvinna från centrala London eftersom det ger henne så mycket glädje att se dem där på gatorna!

En person som lyfte ett spännande historiskt perspektiv på förändring var Peter Laurie, VD för anrika Battersea Dogs & Cats Home. Battersea kan väl närmast jämföras med sin svenska motsvarighet Hundstallet och har funnits sedan 1860, Peter Laurie berättade hur han på sitt kontor har bilder på hur personal för 150 år sedan rastade hundar med varsin hundpiska i handen. Idag jobbar de genomgående med positiv förstärkning, aktivering och berikning för att ge hundarna och katterna ett gott liv medan de vistas på Battersea i väntan på omplacering. Hästvärlden har som bekant inte släppt taget om piskan ännu, men flera medverkande lyfte att en utveckling mot mer belöningsbaserade metoder är nödvändig för att bevara hästsportens fortsatta acceptans i samhället.

Konferensen finns att se gratis i sin helhet på Youtube:

Min egen utveckling mot belöningsbaserad hästträning kommer verkligen från mina erfarenheter inom hundsporten. Liksom för många andra tog det dock pinsamt lång tid att förstå att det som var etiska, djurvänliga träningsmetoder för hund, katt, apa, elefant, papegoja, ja vilket annat djur som helst - också är det som blir mest hästvänligt. Dels för att det inte då inte fanns folk som tränade häst så runt mig (och sociala medier hade inte fötts ännu) men också för att vi är så extremt indoktrinerade att hästar måste hanteras med aversiver för att det inte ska bli farligt.

På torsdag 28 november har vi en spännande föreläsning om just vad hundsporten kan lära oss inom belöningsbaserad hästträning. ”Vässa din hästträning - med inspiration från hundsporten” Föreläsare är Emelie Johnson Vegh som jag träffade första gången för ca 20 år sedan på en blåsig agilityplan i Norge när jag utbildade mig till klickerinstruktör för hund hos Canis. Som hundmänniska var jag på den tiden en inbiten bruks- och lydnadsnörd med obefintligt intresse för agility. Jag tyckte nog agility var en stökig, stressig gren med gapiga hundar och människor och var måttligt road av detta obligatoriska moment på utbildningen. Tills jag träffade Emelie och Eva Bertilsson vill säga. De hade tillsammans utvecklat ett fantastiskt logiskt och genomtänkt träningsupplägg där momenten delades upp i mindre grundfärdigheter som tränades var för sig under lugna, kontrollerade förhållanden innan de sattes ihop och togs med ut på en bana. Jag blev aldrig någon agilityförare, men många koncept, som att låta hunden själv skapa ljud och skapa rörelse som förberedelse inför gungbrädan, följde med in i min hundträning (och hästträning) på andra sätt. Både Emelie och Eva är internationellt erkända och flitigt anlitade tränare och föreläsare. Till stor nytta och glädje för belöningsbaserad hästträning så är de båda också hästtjejer i grunden och har alltmer bidragit med sina unika kunskaper även på hästsidan. Emelie är just nu involverad i ett spännande projekt tillsammans med en ridskola som gradvis ställer om till att bli en belöningsbaserad hästskola. När hon inte tränar hästar eller hundar så hjälper hon människor att bli bättre löpare. Under pandemin tränade hon små barn att göra covidtest utan tvång. Behärskar du din inlärningspsykologi och beteendeanalys kan du jobba med alla arter! Här hittar du mer om Emelie Johnson Vegh – Sajten är under uppbyggnad!

Emelie tränar häst. Foto: Privat

På tal om inlärningspsykologi så kommer det att vara föreningens tema under första kvartalet av 2025. Vi kommer att ha två föreläsningar med Carolina Fransson, en på grundläggande nivå för alla hästmänniskor och en för de som redan har en del förkunskaper och vill utveckla sitt beteendeanalytiska tänkande ett snäpp till för ännu bättre hästträning. Håll utkik på hemsidan www.bhis.se Oavsett vilken träningsmetod du väljer så är en förståelse för hur beteende faktiskt påverkas en förutsättning för att lyckas med din metod. Att du kan använda din valda metod effektivt, med så få negativa upplevelser och så många positiva upplevelser som möjligt för hästen, är också en förutsättning för att hästen ska uppleva god välfärd. Som ett litet bidrag till (häst)folkbildning och därigenom bättre hästvälfärd så kommer den första föreläsningen att vara tillgänglig även utan medlemskap i BHIS. Varmt välkommen!