Gästblogg: "Stukat självförtroende hämmar inlärningen"

Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Jenny Karlsson i Aneby har under många år drivit företaget JK's häst. Hon utbildar hästar, gärna så kallade "problemhästar", och håller träningar i både hoppning och dressyr.
För henne är det viktigt att tonvikten vid träningarna ligger på långsiktigt lärande, samarbete med hästen och utveckling i positiv anda. Jenny har startat Facebook-gruppen Ryttarpeppen för att främja ett inspirerande, tryggt och motiverande klimat på sociala medier – där tongången annars ofta kan upplevas som hård. Inlägget nedan publicerades först på Facebook.

Stukat självförtroende hämmar inlärningen

"Jag jobbar som tränare i både hoppning och dressyr. Jag har cirka 100 privatelever från lägsta nivå upp till tävlingsryttare på medelsvår nivå i båda discipliner. Det händer ofta när jag får nya elever att jag under en lång, lång period till väldigt stor del får jobba med ryttarnas självförtroende. Detta för att en elev som har väldigt negativa tankar om sig själv inte är mottaglig i samma utsträckning för instruktioner. Den utvecklas i en långsammare takt och hästen blir ofta mer stressad, mindre nöjd under arbete och ger inte det där lilla extra och dansar med sin ryttare.
  
En del elever får jag under flera års tid boosta, peppa och försöka höja för att de ska orka bli sitt bästa "rid-jag". Och av nya elever kommer cirka sju av tio med en negativ bild av sin egen ridning till sin första träning. När jag läser en del kommentarer på forum så förstår jag till stor del varför. Vissa är dryga, nervärderande och verkligt okunniga, men ändå kritiserande och en del rent av med flit elaka.
  
Vissa tycker att "frågar man så får man ta svaret", "lägger man ut en bild/film så får man räkna med sådana kommentarer" och så vidare. Men vad fasen, kom igen! Det är 2018, borde vi inte förstå mer pedagogik – hur viktig en positiv inlärningsmiljö är vid det här laget?
  
Visst, ni kanske inte bryr er ett skvatt om den stackars människan som blir ledsen och får dåligt självförtroende, men kan ni inte åtminstone tänka på den stackars hästen som i slutändan blir hämmad? Och vi hästmänniskor som om några VET hur svår den här sporten är, VI borde väl kunna ge varandra kritik på ett konstruktivt och peppande sätt i stället för att trycka ner varandra i skorna?
  
Eller vad säger ni? Tillsammans kan vi faktiskt göra att majoriteten av ryttarna har en möjlighet att lära sig snabbare och dessutom ha roligt på vägen. Vilket vore en jättevinst för våra hästar!
  
/Jenny"