Fysio

Hej! Nu har jag varit hos fysio igen, två gånger till och med. Jag träffade en fysioterapeut direkt dagen efter operationen för att få en bedömning, gå igenom vad jag skulle göra för sjukgymnastik hemma samt visa mig hur ortosen fungerade. Sedan skulle jag göra denna sjukgymnastik i två veckor innan jag skulle tillbaka.

Var väldigt nervös inför det besöket, som var i fredags förra veckan. Jag är extremt otålig och vill att saker ska hända NU! Kände att sjukgymnastiken gick lättare för varje dag, men var extremt besviken att jag fortfarande inte kunde gå utan kryckor. Var rädd att fysio skulle säga att jag låg efter, att jag inte var där jag borde vara.

Som tur var blev det inte så. Han sa att jag hade jättebra rörlighet och muskelkontroll för att bara vara två veckor efter operation. Att gå utan kryckor efter mitt ingrepp skulle inte vara normalt nu. Vi gick igenom min sjukgymnastik och han tyckte att jag gjorde den helt utan problem, så fick två övningar till för att utmana mer. Vi gick sedan in i gymnastiksalen för att träna på att gå.

Gick först med båda kryckorna och fick verkligen vara noga med att gå korrekt. Sedan tog vi bort vänster krycka så att jag bara gick med en, och det gick också jättebra. Så då testade vi att gå i den där "korridoren" med räcken på sidan. Fick släppa kryckorna och gå fram och tillbaka i korridoren och hålla i räcket. Sedan fick jag släppa räcket. Så läskigt!! Tog några korta, stapplande steg. Kände att det faktiskt inte gjorde ont?! Fick testa några steg till och det blev bättre. Självklart halt fortfarande, men han sa att detta var jättebra och att jag verkligen skulle vara nöjd!

Fick en ny tid på onsdagen, så körde mitt program plus de nya övningarna lördag-tisdag och gick nästan bara med en krycka hemma. Han sa att jag även kunde testa några få steg här och där utan kryckorna, men bredvid en bänk eller liknande så jag hade något att ta tag i om det skulle behövas.

Allt gick bra de dagarna och i onsdags var det alltså dags för nytt besök. Det var även under detta besök dags att ändra läget på ortosen. Den har tidigare varit inställd på max 90 grader och nu ändrade han till 120 grader. Vi tog av ortosen och stödstrumpan (den behöver jag inte ha längre då svullnaden är borta) och jag fick böja mitt ben så mycket jag kunde. Böjde det till cirka 110 grader, vilket var 18 grader mer än besöket innan, fem dagar tidigare! Kändes så bra!

Körde lite övningar igen och fick ytterligare två att lägga till på mitt program. Han sa även att när jag gör min sittande sjukgymnastik kan jag ta av ortosen och göra utan. Annars ska den alltid vara på, dygnet runt.

Gick in i gymnastiksalen och fick gå i korridoren igen utan kryckor. Fortfarande väldigt halt, men ändå mycket bättre än på fredagen. Jag måste lära mig gå korrekt igen. Jag gick trots allt med ett böjt knä i nästan åtta veckor, pga av att jag inte kunde räta det, så dels har jag vant in det rörelsemönstret, plus att det sitter mentalt. Jag tror att det ska göra ont att räta ut benet, men det gör det inte längre. Träna, träna, träna!

Fick även testa på crosstrainer, vilket fungerade bra. Nämnde att vi har en hemma, så nu har jag fått lägga till det i programmet också. Tanken är att jag ska köra 10 minuter tre gånger om dagen, men eftersom jag inte gjort någon fysisk aktivitet på två och en halv månad så sa han att jag får börja lugnt och sedan trappa upp. Nämnde jag att jag är otålig? Så det gick inte så bra, så klart. Testade direkt samma kväll efter fysion. Tänkte att nu kör jag bara fem minuter och en gång. Det gick bra, jag var så klart svettig efter dessa fem minuter, men nöjd. Det kändes i knät när jag trampade på, men jag skulle inte säga att det var smärta. Gick i alla fall över direkt när jag var klar.

Så i torsdags var jag supertaggad och tänkte att nu kör jag fullt ut. För som den idiot jag är så tycker jag att lugn upptrappning är ett pass på fem minuter. Så konstigt. Jag skulle ALDRIG göra så med mina hästar när de är under igångsättning, så varför gör jag så mot mig själv?

Körde tio minuter crosstrainer på morgonen och sedan mitt program med sjukgymnastik (som är ganska långt nu). Efter lunch körde jag tio minuter crosstrainer igen och min sjukgymnastik. På eftermiddagen började jag få ont och jag insåg att jag kört på för hårt. Riktigt besviken på mig själv. Så igår vilade jag HELA dagen. Ingen crosstrainer, ingen sjukgymnastik. Det kändes bra hela dagen, så på kvällen testade jag några steg utan kryckor och det gick bra. Så idag kör jag igång igen, men LUGNT. Jag är extremt tålmodig när det gäller mycket, men inte det här. Får träna på det :)

Tog även bort stygnen i torsdags. Det har inte blött igenom plåstret någon gång, så jag har inte sett hur det ser ut under. Inte haft en aning om hur många stygn det är. Både sköterskan och jag blev lika förvånade när hon drog bort plåstret. TRE små stygn fanns där under. Två på vänster sida om knäskålen och ett på höger. Pyttesmå och fina! Hon sa att det såg jättefint ut :) Skönt! Fick på stripes och vattentäta plåster, så nu får jag äntligen duscha och bada igen.

Ska tillbaka till fysio nästa vecka och om cirka tre veckor ska jag träffa läkaren igen. Då ska han så klart titta på hur allt ser ut, om vi kan ta av ortosen eller inte, och så ska vi prata om korsbandsoperation. Känns jobbigt att veta att jag ska behöva gå igenom det här igen, men nu har jag ändå ställt in mig på det och vet att det är bäst i långa loppet. Men det här är väldigt tufft för mig mentalt. Från att vara fysiskt aktiv, hitta på massor med saker och träffa människor varje dag, till att nu sitta hemma ensam. Alla andras liv fortsätter medan mitt är på "paus". Ska inte gnälla, för det finns så klart de som har det mycket värre, men vill ändå säga att det är tufft. Är extremt tacksam för de vänner som har hört av sig och även människor som jag inte ens känner som skickar stöttande meddelanden <3

På måndag ska jag i alla fall gå tillbaka till jobbet. Egentligen sjukskrev han mig till 20 februari, men jag sa att det kommer jag absolut inte må bra av, så då kompromissade vi. Jag var tvungen att vara hemma till jag hade tagit bort stygnen, sedan kunde jag få gå tillbaka på två villkor. Första villkoret att jag är 100% ärlig med mig själv och känner att jag klarar av det och att benet känns bra. Andra villkoret att jag endast sitter i kassan och att jag där har möjlighet att variera ställning. Det har jag. Kan både stå och sitta, och när jag sitter kan jag ändra höjd för fötterna så att jag ibland kan ha benet böjt och ibland sträckt. Så händer inget oväntat i helgen så ska jag ääääntligen börja jobba på måndag igen. Håll tummen så hörs vi när jag har något nytt att berätta :)