Föl, spermier, champagne och Nocco

Hej, 

I dagens blogginlägg tänkte jag bjuda in er till mina senaste 24 timmar. Vi börjar klockan 20 tisdag kväll. Hästarna fick komma in, lösdriften visiterades inför den kommande natten med regn och jag lastade Chipotle HH för att åka till seminstationen. Alla hästägare är ju som de är, jag är inget undantag. Men jag vet att mitt sto inte trivs när hon inte står hemma. I och med att jag har den stora fördelen att jobba på seminstationen (och bor 4 minuter därifrån) kan jag få "göra lite som jag vill". Det betyder helt enkelt att vi i samråd med seminveterinären sätter Chippen i främsta rummet och låter henne vara hemma trygg och vi åkt fram och tillbaka för kontroller. 


Chipotle HH, 17 år och åldras med stil. Quite Easy - Robin Z, stofamilj 5. Syster till amerikanska Reed Kesslers Ligist. 

När man seminerar med fryst semin, som vi gör detta år, är det viktigt att kontrollera brunsten med jämna mellanrum. Att man följer utvecklingen av äggblåsorna och ser när hon är redo för att ovulera. Det är i samband med att hon släpper ägget som man inseminerar. Spermie och ägg möts i aulan, som jag brukar säga och ett nytt liv skapas <3 Därför stallas stona upp på stationen för att kontrolleras fram till ovulation.

Vid kontrollen klockan 21 följde Chippen vår plan och fick sova hemma. Jag fick en överrasknings-Nocco av veterinär-Gemma (de som känner mig vet att det är min bensin). Och jag sa till henne att det passa väl, för i natt kommer det föl. 

Och föl kom det. Klockan 01 går vattnet för kundhästen Rosa, vars riktiga namn är Nirwana, som gått 17 dygn över tiden. Jag satt hemma och stirrade på kameran till hon la sig ner, då drog jag på mig varma kläder och sprang ner till stallet. I samband med att lilla hingsten "Come as you are" (Ni vet att ni kan låten!) anlände till världen öppnade sig himlen. Vid 04-tiden klev jag in i duschen, kall, trött och med en mindre härlig blandning av klibb, blod och regnvatten över mig.

När jag la mig i sängen grät jag en skvätt. Var lite skönt att få släppa allt. Jag hade gett mig tusan på att i år skulle hon få ett föl, ett fint föl som mådde bra. Inget man kan påverka, men så långt jag kunde skulle jag i alla fall se till att det skedde! När jag trött la mig i sängen med vetskapen om att en frisk liten fölunge sov nere i boxen. Då kunde jag slappna av. (Men inte tusan kunde jag somna för det)


Kentucky van't Ruytershof ger fantastiskt fina föl!

Klockan 06 var det uppstigning, morgonfodring och lämning på förskolan innan jag lastade Chippen och åkte till seminstationen. Kontroll visade att hon fortsatte att följa vår plan. Så vi ställde henne i en hage och sparkade igång dagen.
En rolig dag på jobbet med många ston, glada stoägare och mycket fölsnack.
Förra året jobbade jag inte på stationen pga lilla Elwira som föddes i januari 2020. Så det var roligt att få möta stoägarna igen och få assistera veterinären. 

Mitt i allt behövde jag koppla in en AirPod i örat. Dags för avstämning med vår redovisningskonsult inför inskick av årsbokslut och deklaration. Jag hade henne och Per i ena örat samtidigt som jag lyssnade på flödet på stationen och ordnade med bakterieprov och brunstuträkningar. Turligt nog var det endast två stoägare som berördes av mitt ohyfs och jag förklarade snällt att jag helt enkelt blivit väldigt dubbelbokad just i dag. Vi var dock överens, är man hästtjej så är det inget problem att köra lite multitasking. 

Vid lunch inseminerade vi Chippen. En perfekt avslutning på arbetsdagen. Jag blev glad över att se i vilken fart hingsten Cristellos små simmare arbetade efter att ha blivit upptinade. Det är alltid lite pirrigt med fryst semin tycker jag, även om jag alltid fått dräktigt på det. Två små små rör ska se till att det blir föl. Till skillnad från färsk semin där man har betydligt större mängd semin. Att hon ovulerade och fick komma hem till sina kompisar, var precis vad jag hade hoppats på. 

Seminstrån av frysta spermier.

Lunchen intogs samtidigt som jag återigen hade vår redovisningskonsult i örat, denna gång fick hon min fulla uppmärksamhet och kunde enkelt hjälpa mig med några klick. 

Har ni tagit ett andetag ännu? Orkar ni ens läsa längre? Här kände jag att en timmes sömn under natten började ta ut sin rätt...

Men jag åkte och hämtade barnen som fick vara med nere i stallet medan vi slutförde allt och avrundade med att ta emot familjen som äger det nyfödda fölet. De gav mig en rosa champagne (som jag sagt att jag ville ha när fölet kom ut!) och två Noccos. Drömmen ändå. 

Nu har klockan hunnit bli efter 16, barnen frös och hästarna fick middag lite tidigare. Vi kröp ner i soffan för att kolla på lite film. Hur aktiv jag var i tittandet ser ni på bilden Towe tagit på mig i smyg.

Så skönt det var att somna en kort stund i soffan.

Men nu är klockan snart 19 och jag laddar för ett Teams-möte med kollegor på SWB Mälardalen om 30 minuter. Efter det kan jag dock inte lova att jag håller mig vaken någon längre stund. Det får bli kvällsfodring och kudde.

I morgon ska vi en vända till seminstationen igen och även till hästkliniken. 
Ibland blir jag förvånad över min egen oförmåga att inse att detta är mitt jobb. Jag känner mig som en person som bara "leker runt" med hästar här hemma på gården. Men när jag tittar på det inser jag ju. Jag är en egenföretagare. Är det inte konstigt att kärleken till hästarna får en att glömma bort både tid, rum och att detta faktiskt är mitt jobb? 

Ps. Det jag även fått i dag är bilder på vårt nya stall från fabriken! Det byggs för fullt <3 Återkommer med bilder i nästa blogginlägg :-) 

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby