Det är 47 år mellan uppsittningarna

Ridskolans roll i framtiden, den funderar jag ofta över. Varenda vettig människa inom ridsporten inser säkert att utan ridskolan har ridsporten ingen framtid, i allafall ut det folksportsliga perspektivet.         Jag ska nog förtydliga, det är min personliga åsikt och många jag känner tycker likadant.

Läste ett blogginlägg som spädde på de tankar jag haft om ridskolans viktiga roll. A-tränaren och ridläraren med mastergrad, B.Tibblin har en blogg där han vädrar sina tvivel och åsikter om dagens ridsport i Sverige. Han är djupt bekymrad över den i hans ögon ytterst bristfälliga tränarutbildningen/tränarkåren vi har idag och även över ridskolans och ridlärarnas roll som bevarare av god hästhållning och klassisk ridutbildning. Du kan läsa inlägget om ridskolan här

Ridskolan är idag tämligen långt ifrån hur den var när jag började rida i slutet på 60-talet och det är tur. Hästarna har det bättre idag och personalen också. Däremot tror jag att vi elever upplevde en mycket större frihet än vad som finns idag.

Ridlärarutbildning idag kan se ut på fler sätt, det som jag kan tycka är oroande är att antalet yrkesverksamma år när utbildningen är klar är ganska få. Allt för många byter bransch ganska snart.

Ämnet ridskola var högst aktuellt för mig i helgen som gick, jag hade en väldigt givande dag i lördags och den gick verkligen i ridskolans tecken.

Vi hade en återtäff på min gamla ridskola,  Nääs mellan Göteborg och Alingsås, och där fanns representanter från både då och nu. Jag fick en inblick i en luttrad ridlärares vardag som nytillträdd verksamhetschef. Som tur är för honom delar han uppdraget med sin fru för det ska till mycket kraft för att dra runt det projektet.

Den lördagen, den kommer ha sin plats i mitt hjärta och jag kan dela med mig...

                                                 - - - - - - - -

Tre ridlärare varav en också är hopptränare, en är också dressyrtränare och den tredje driver även frisersalonger. Dessutom en banktjänsteman, en barnmorska, en förskolelärare, en gymnasielärare, en busschaufför samt en säljare, vad kan de ha gemensamt. Jo sin historia, i form av uppväxt och gemenskap på samma ridskola.

Ett helt fantastiskt gäng människor (tjejer) som fortfarande efter snart fyra årtionden kan samlas kring ridningen och hästarna, en lunch eller runt en koka-kolakastrull när det närmar sig jul. Vi har lika roligt varje gång, ordet är fritt, det är oändligt högt i tak, skratten flödar och det är fullständigt prestigelöst...

Idag var vi tillbaka där vi tillsammans startade våra olika resor ut ilivet. Vi var på Nääs Ridcenter med det vackra Nääs slott i fonden och vi fick verkligen en dag att minnas. Solen sken på oss när red iväg på tur runt sjön, det var mentalt fritt fall tillbaka till förlängesen och intet öga var torrt.

Vid picnic-lunchen i slottsparken efter att hästarna var tillbaka i stallet dryftade vi ridskolans värdefulla roll för ridsporten. Vi jämförde förr med nu och kom fram till att det i mångt och mycket var annorlunda att vara ridskoleunge idag. T o m ordet ridskola var uppe till diskussion, är det ordet omodernt?

Oavsett så var det ren lycka att se denna gamla kärntrupp (stallmaffia ♥)galoppera runt på ridbanan som de inte gjort annat sen jag såg dem senast. Jag är deras ur-ridlärare och stallchef och det är jag stolt över.

Jag vet många verksamhetsledare på ridskolor idag som gör fantastiskt bra jobb med sina "stallungar" och även vuxenryttare. Om det är i privat eller föreningsdriven regi spelar ingen roll, om det är rätt människor som som undervisar. Vi har ett arv att förvalta, ridskolan i Sverige är unik och jag hoppas innerligt att den får fortsätta att utveckla och ta hand om många, många fler ryttarämnen.

  Det är många år mellan bilderna men det är samma stallplan och det som började på ridskolan blev början till resten av mitt liv.