Den förlängda armen

Jag har ofta när jag tränar unga hästar ett spö till hjälp. Självklart inte för att prygla dem, utan för att det i många situationer är en outstanding förlängning av min arm. Häst och situation avgör vilken typ av spö och längden på det, men jag föredrar i regel längre dressyrspön med lite tyngd i (inte såna elastiska som "klatschar"). I flera situationer är det dock såklart nödvändigt med longeringspisk (t.ex vid just longering)!

När jag introducerar spöt för unghästen börjar jag med klassiskern att klappa/smeka hela hästen med det, känslan ska helt enkelt vara att det lika gärna kunde vara min hand. Det här brukar för den grundhanterade hästen inte vara några problem men det är självklart individuellt hur mycket man måste "vänja in" dem (vissa är ju dessutom ljud- eller bakskygga).

Exempel på situationer/träningstillfällen där jag tycker spö är oumbärligt:

-När jag ska lära hästen att flytta för tryck/röstkommando. Oavsett om jag vill att hästen flyttar bog eller bakdel så föredrar jag att stå vid bogen när jag flyttar kroppsdelar, då är ett dressyrspö naturligvis till stor hjälp.

-När jag övar visning för hand. Dels vill jag själv ha ett kort spö själv (för att förstärka t.ex vändningar) och sen vill jag ha en piskförare med longeringspisk snett bakom hästen, om hästen i början har svårt med framåtbjudning eller inte förstår vad som förväntas av denne.

-Löshoppning och longering. När jag introducerar longering ser jag alltid till att vi är två personer så att en kan vara piskförare, det är verkligen superviktigt att man konsekvent håller rätt pisk-position redan från början (gäller även vid löshoppning, ser jätteofta att någon hamnar liite framför hästen vid drivning vilket inte hjälper ett dugg och i värsta fall kan ge motsatt effekt - hästen stannar/vänder)!

-Löslongering - detta sysslar jag dock enbart med om jag känner och litar på hästen samt har en bra rundcorall att jobba i. Loppan får vänta med att löslongeras, bland annat för att hon ibland är lite väl lätt i baken ibland :) (Säkerhet är alltid A & O).

När jag rider varierar det om jag har spö eller ej, helst inte men på vissa hästar och framför allt i vissa moment/inlärningsprocesser/skeden kan det såklart vara nödvändigt. När jag rider in eller grundrider unghästar har jag för det mesta inget spö, det är sällan det behövs om vi lagt en bra grund med renodlade hjälper! På vissa hästar kan det dock behövas ändå, det är ju som allt annat helt individuellt.

Vad tycker ni? Använder ni spö under unghästens utbildning? Varför/varför inte?