Kajsa Boström
12 februari 2018, 09:58
Intrycken har duggat tätt i min hästvärld de senaste veckorna. Jag har sett på ridning i olika sammanhang och i jobbet träffat många nya ekipage vilket alltid ger påfyllnad i erfarenhetsbanken.
Jag var i Borås i fredags, på Gina Tricot GP och tittade på en dressyrclinic. "Knytkalaset med Plantskolan" visade ihop med sina tränare Kyra Kyrklund, Jan Brink och Liane Wachtmeister upp några av sina favoritekipage. Det var unga framgångsrika ryttare med rörliga och begåvade hästar. Den förväntade framgången blev tydligt beskriven, hoppas verkligen att förväntningarna infrias!
Min favoritstund den kvällen blev när Kyra på sitt vanliga lite anspråkslösa vis ändrade en lite för långtravande häst till en lagomtravande. Ryttaren fick instruktioner, gav hästen hjälper och vips kunde hästen kontrollera sin stora trav och istället röra sig lite mer ändamålsenligt. Det gick tämligen snabbt och enkelt att visa hästen hur de ville att den skulle göra.
Sen visade Kyra med ett annat ekipage hur ryttaren med små hjälper, bl a en avlättad yttertygel, fick igenom högerställningen och därmed en bättre eftergift i innersidan. Ryttaren var skicklig, hästen var snabb att uppfatta och efterkom enkelt hjälperna.
Så jobbar en skicklig och prestigelös tränare, den imponerar med kunskap, känsla och enkelhet.
Marina Mattsson, beridare hos Hannell rider här på Quatermain.
Jag tror inte att någon av åskådarna på clinicen eller ryttarna tänkte att hästarna medvetet gjorde fel eller "satte sig till motvärn". Jag personligen tror att alla hästar alltid försöker göra det det vi ber dem om. Blir det rätt har vi lyckats och om det mot förmodan blir något annat har vi väl missat något? Hästen har inte valt att delta och vet ju inte ens varför den är där den är, det är våra villkor som gäller.
På många vis kan man tänka att ridning är som pardans. Ryttaren för, ger hjälperna och hästen följer och vi dansar i takt och harmoni. När vi lyckas alltså.
Men om jag lyssnar omkring mig låter det ibland som om hästen under ridpasset beskrivs mer som en motståndare på en brottningsmatta än danspartner. Eller som om den hade en egen hemlig agenda att kämpa emot och sätta sig på tvären
Jag citerar en ridhandbok jag precis köpt och utökat min samling med, så ni förstår hur jag tänker:
"Att rida en volt.
- När något mer än halva volten är passerad vill hästen gärna tränga ut mot spåret med yttre bogen före och förböjer sig då i halsen. Det kan också hända att hästen vill gena och går nästan snett igenom volten."
Som jag ser det är det ryttarens uppgift att se till så hästen klarar av att vända runt på volten. Hästen vet väl inte vad den VILL med en volt? Genar hästen beror det på avsaknad av guidning eller på att hästen fått en uppgift den inte klarar av.
Här är några av de vanligaste beskrivningar av felaktigheter hästar gör:
"Han/hon blir alltid så spänd, särskilt på tävling."
"Han/hon blir gärna för kort i halsen och springer runt med näsan bakom"
"Han/hon vill gärna förböja sig till vänster."
"Han/hon fattar alltid fel galopp i höger varv."
"Han/hon tappar alltid takten i öppnorna."
"Han/hon sladdar alltid ut med bakdelen i volterna."
"Han/hon vill inte ställa igenom till höger."
"Han/hon skjuter alltid ut ytterbogen, särskilt i höger varv."
"Han/hon ska alltid springa och gapa så fort jag sätter lite mer press."
När jag hör sånt här brukar jag fråga: "Och varför blir det så tror du?"
(Om jag får sladd på bilen i en kurva är det med all säkerhet inte bilen som kommit på att den vill ut på egen hand och välja väg. För hög fart i förhållande till väglag, dåligt omdöme eller bristande uppmärksamhet är de vanligaste orsakerna till bilolyckor.)
Resultatet av att hästarna inte gör "rätt" blir att det läggs många träningstimmar på att rätta till fel som de aldrig gjort. Jag är övertygad om att det inte finns en häst i hela världen som VILL springa runt böjd som en banan i vänster varv eller hänga sig fast i vänster tygel. Inte eller tappar den takten i skolorna för att den är lat eller har onda avsikter.
Hästar VILL ha vatten, mat, lite kärlek och skydd mot väder och vind. Resten vill vi ryttare, det kan vara bra att tänka på. Bjud upp till dans och låt bli brottningsmattan. Det kommer an på oss om det ska bli ett bra resultat
Det finns olika ridhandböcker, i min favoritbok står många kloka ord:
"Av sätten att använda straff och belöning kan man även sluta sig till ryttarens själsliga läggning och karaktär."
Rid forsatt väl! /Kajsa