Bomlösa sadlar och materiell kärlek

För vår del har den här helgen gått i sadlarnas tecken, närmare bestämt de bomlösa sadlarna. Spóla har på senaste tiden visat lite missnöje med sin sadel, vilket gjort att jag ridit en hel del barbacka i väntan på sadelprovaren (som kommer ut i helgen). Men, i helgen som var har vi passat på att prova två bomlösa sadlar som vi fått låna av några hästvänner.

Jag är själv ingen sadelexpert, men jag har varit med under ett antal sadelutprovningar och fått lära mig lite vad man kan känna själv som ”amatör”. Med hjälp av dessa kunskaper testade, och jämförde, jag de två bomlösa + de två vi har i vanliga fall på båda hästarna. Väldigt intressant att känna skillnaderna i tryck på de olika sadlarna när de låg på Saedís eller Spóla.

Saedís såg lite ut som en westernhäst i den bomlösa vi testade på henne. Om det var någon skillnad i ridningen kan jag dock inte riktigt svara på, men mjuk och skön att sitta i, det var den absolut.

Jag trodde inte att det skulle någon direkt skillnad på Spóla heller, men när vi red ut och började tölta var skillnaden enorm. Spóla älskade ”sin” bomlösa och plötsligt hade hon världens rörelser i tölten. Om det såg snygg ut eller inte har jag ingen aning om, men det kändes verkligen att hon rörde sig genom hela kroppen. Testade även traven, vilket är den gångart vi fått problem med i hennes vanliga sadel och den funkade klockrent. Så, Spóla är kär och verkar ha hittat en sadel som verkligen föll henne i smaken. Kanske blir det både en bomlös och en vanlig till lilla damen…

Jag har dock hört både ris och ros om att rida med bomlöst (något jag aldrig gjort förut). Vad har ni för erfarenheter kring bomlösa sadlar? Bu eller bä?

Spóla förälskade sig i denna sadel, ett must have i vårgarderoben om ni frågar henne.

Saedís med lite western-känsla