Att vara working student

Jag har fått en del frågor om hur det är att vara working student, vilka villkor som gäller osv. Därför tänkte jag skriva lite om hur det fungerar för mig.

Den ekonomiska biten, vilken har en hyfsat stor betydelse, får bli först ut. Idag får jag 70 euro i veckan, boende och lektioner i lön. Det är helt ok och eftersom Portugal är ett relativt billigt land att bo i, räcker det gott och väl till de grundliga behoven. Vill man hitta på en massa saker hela tiden, kan det vara bra att ha en reservkassa att hämta från. Förra sommaren jobbade jag ihop en hel del som jag har tagit av under året. Sen har jag mina personliga sponsorer som har varit generösa med tidiga julklappar och andra gåvor. Kort och gott, man blir inte rik, men man får komma ihåg att lektioner också är en slags betalning och det är orsaken till varför man är här. På de två andra ställena jag har varit innan har jag endast haft mat och boende vilket var kärvt. Nu kan jag åtminstone gå på bio och äta ute utan att alltid behöva ta från min "reservkassa".

En annan sak som kan vara knepigt är språket. Portugiser är inte de bästa på engelska, självklart finns det många kan prata bra engelska, men det finns också många som inte gör det. Oftast går det att kommunicera med hjälp av teckenspråk och andra vilda gester. Eftersom jag sällan får prata svenska, kan jag känna mig frustrerad i vissa situationer då jag inte kan uttrycka mig med de ord jag skulle vilja. Men jag får träna min engelska hela tiden och portugisiskan såklart!

Att skriva avtal är något som jag inte har gjort. Vi har en muntlig överenskommelse och jag är inte heller tidsmässigt uppbunden. Det krävs förtroende från båda hållen och det gäller att vara öppen mot sin chef så man har en bra kommunikation. Jag tror att det kan vara bra att inte binda upp sig med ett skriftligt avtal,

Arbetsveckan består av 6 dagar, så har det varit på alla mina jobb. Nu har vi oftast söndagar lediga. Det är såklart flexibelt och när de har åkt till England har vi jobbat mer än 6 dagar i sträck, sist jobbade vi två veckor i sträck. Det var rätt tungt, men det är bara att bita ihop och kämpa sig upp ur sängen. Självklart ska man inte känna sig utnyttjad, men det tror jag man känner själv. En arbetsdag för mig börjar 6.30 med mockning och utfodring. Lunch runt 13 och nu när det är så varmt har vi inte börjat om förrens mellan 16-17 tiden. Det har gjort att vi sällan varit klara före 20.00. När det blir mörkare och svalare kommer vi börja 7.30, ha en timmes lunch och börja om vid 14-15. Då kommer vi vara klara runt 18, vilket är en mycket bra tid enligt mig.

Dethär är allt jag orkar skriva ikväll, mina ögon är på nedgång..

Sov så gott!

Astrid