Att lyssna på hjärtat

Hallå!

Nu är tentan om cirkulation, respiration, nervsystemet och endokrina organ skriven. Jag vill jättegärna skriva att det kändes fantastiskt men min kropp svek mig en aning och jag blev sjuk och sängliggandes dagen innan tentan. På själva tentadagen kändes det ännu värre, men jag tog mig igenom den och vi får hoppas att resultatet är positivt.

Något veterinärer gör nästan varje gång de möter en patient är att lyssna på deras hjärta. De två mest distinkta hjärtljuden känner de flesta igen, de som låter Lub-Dub. Hos våra hästar kan man ibland höra ytterligare två, medan det skulle klassas som ett patologiskt fynd hos t.ex. en hund.

För att förstå vad det är man hör vid de olika hjärtljuden behöver man veta lite grundläggande saker om hjärtats fysiologi. Jag hittade en bra schematisk bild på 1177.se, som förvisso är ett människohjärta, men där man ser hjärtatsklaffar och kammare tydligt.

Lite kort, mycket grundläggande fysiologi: Hjärtat ses från en betraktares perspektiv och således är den vänstra hjärthalvan till höger på bilden. Blodet kommer in från hålvenerna, samlas upp i höger förmak, åker ner i höger kammare där det pumpas upp genom lungartären till lungorna och syresätts med blod. Därefter samlas de upp i lungvener och hamnar i vänster förmak, åker ner i vänster kammare för att sedan pumpas genom aorta, den stora kroppspulsådern, och ut i kroppen. Och så kommer det tillbaka och hjärtcykeln fortsätter.

Det första hjärtljudet (S1), det som kallas Lub, hörs när blodet har fyllts i kammaren och segelklaffarna stängs. Det är egentligen inte själva stängningen av klaffarna som hörs, utan vibrationerna som uppkommer i hjärtat när trycket inuti kammaren ökar hastigt.

Det andra hjärtljudet (S2), det som kallas Dub, hörs bara en kort stund senare, när kammaren pumpat ut blod i artärerna och deras klaffar, fickklaffarna, stängs. Precis som i det första hjärtljudet, är det inte själva stängningen vi hör utan vibrationen i blodet och omgivande vävnader.

Det tredje hjärtljudet ska som sagt normalt inte höras hos smådjur, men förekommer ibland hos hästar. Här är det inte någon klaff som spelar in utan det uppstår förmodligen när blodet som strömmar in i kamrarna från förmaken.Slutligen har vi det fjärde hjärtljudet som uppkommer vid förmakens kontraktion och detta hörs ofta hos hästar i vila, speciellt hos större hästar.

Det finns fyra olika punkter, puncta maxima, på bröstkorgen där ljudet från hjärtat uppfattas maximalt och det är generellt beläget ovanför stället där ljudet uppkommer. Tre av dessa lyssnas på den vänstra sidan medan den fjärde bara kan höras från den högra.

P står för pulmonalisområdet och i detta området lyssnar man på och kan detektera eventuella fel i fickklaffarna som sitter vid lungartären (truncus pulmonalis). Pulmonalisområdet är ofta beläget en bit under en horisontell linje dragen från bogleden och i det tredje intercostalrummet, det vill säga mellan det tredje och det fjärde revbenet. Det kan vara svårt att räkna revbenen som sitter längst fram, då kan man räkna bakifrån istället (hästen har 18 revben). När man lyssnar på denna punkt kan man ibland höra en uppdelning av S2, med pulmonalis- respektive aortaklaffens stängning om hjärtfrekvensen är tillräckligt låg.

A är aortaområdet och här hörs aortaklaffen som tydligast. Dock sprider sig ljudet från denna bättre än vad pulmonalisklaffen gör och är det dominerande ljudet under S2. Aortaområdet ligger i det fjärde intercostalrummet, det vill säga mellan det fjärde och femte revbenet och ungefär en halv handsbredd ovanför pulmonalisområdet.

M står för mitralisområdet och är den vänstra segelklaffen. I detta området hörs både det tredje och det fjärde hjärtljudet som bäst. Det ligger i det femte intercostalrummet och rätt långt ner på bröstkorgen, i höjd med revbensfogen enligt vår litteratur. På den högra sidan har vi Tricuspidalisområdet och det är bara på denna sidan man kan upptäcka fel på den högra segelklaffen. Den ligger i det tredje eller fjärde intercostalrummet och precis som mitralisområdet är det långt ner.Jag ska tillägga att dessa områden kan variera mellan individer och ses som riktmärken.

En väldigt intressant sak är att cirka var femte häst har vad som kallas ett andra gradens AV-block vid vila. Detta är en regelbunden oregelbundenhet i hjärtslaget där hästen regelbundet hoppar över ett hjärtslag och är alltså helt normalt. Jag vill minnas att vår föreläsare sa att det kunde bero på att hästen sänkte sin hjärtfrekvens ytterligare och helt enkelt inte behövde det hjärtslaget. Denna arytmi försvinner när hjärtfrekvensen höjs och hästen behöver alla sina hjärtslag.

Förutom att läsa om hjärtat har jag även bevittnat tre förlossningar. Ett mycket välkommet avbrott i tentapluggandet vill jag lova!