Arkivfoto: Adobe Stock

Arkivfoto: Adobe Stock

28 augusti 2022, 06:04

Hovslagaren: Många missuppfattningar om att låta hästar gå barfota

Hovslagaren Tine Andersson stöter ofta på kunder som är nyfikna på att låta sina hästar gå barfota. Men bland dem finns många missuppfattningar och hon önskar att kunskapen om vad "barfota" innebär ökar. Samtidigt vill hon slå ett slag för den vanliga järnskon.

Foto: Privat

Tine Andersson har arbetat som hovslagare sedan 2004, är godkänd av Jordbruksverket och har varit lärare på hovslagarutbildningen på Strömsholm under en period. Sedan flera toppryttare börjat tävla sina hästar utan skor har intresset för detta ökat, även hos hobbyryttare. Det märker Tine i sitt arbete, då hon ofta får frågor på ämnet. 
– Ofta träffar jag kunder som säger att Henrik von Eckermann och Peder Fredricson hoppar sina hästar barfota. Men oftast är hovarna plastade och har ett skydd för slitage. Men många tror tyvärr att det bara är att dra av skorna och använda sin häst precis som vanligt, säger hon.

"Verkar inte gå fram"
Att det pågår studier om hur skor påverkar sporthästars prestation är bra, men man bör vara extra tydlig med vad som är genomförbart för den "vanliga" ryttaren, menar hon.
– När Peder eller de som leder forskningsstudien blir intervjuade säger de att det inte bara är "att dra av skorna". Men det verkar ändå inte gå fram till vanliga Svenssons.
– Det finns hästar som kan gå barfota, men de är inte många. Vill du trots allt ha din ridhäst barfota kräver det stor anpassning. Du måste fortfarande verka hovarna, använda boots eller plast, se över hagarna ... Visst kan du anpassa dig men frågan är om det verkligen är värt det?



Temperatur, underlag och fukt påverkar
Under tre år bodde Tine i USA och då kom hon i kontakt med vilda mustanger som precis var infångade.
– De hade ungefär en tio centimeter hög hov runt om. Strålen var jättestor och stenhård. Det blev så eftersom de levde i ett torrt klimat året om, förklarar hon och fortsätter:
– När vildhästarna fångats in ställdes dem i mjuka gräshagar. Belastningen på deras kroppar ändrades, efter ett tag reds de i ett högre tempo och på andra underlag än vad de var vana vid. Då behövde man sko en del av dem, medan andra klarade sig utan skor. I Sverige är det tyvärr väldigt svårt att ha hästar barfota för klimatet är inte tillräckligt torrt och marken är ofta för mjuk eller blöt.
– Fick jag önska så skulle naturligtvis alla hästar gå barfota. Men det är som att säga till en människa att den ska gå barfota året runt. Det är skönare att ha skor på. Kyla, värme, underlag och väta ställer till det för mina fötter precis som för hästens. 

Föredrar järnskor
Genom åren har en rad olika material tagits fram och testats, och alla har för- och nackdelar.
– Plasten som nu ofta diskuteras i sammanhanget har använts inom travet länge. De plastar hästarnas hovar när de springer barfota. Det kostar 1200 kronor plus moms för en hov. Det finns limskor, de sätts fast på levande vävnad. Tänk dig att du regelbundet tar på och av ett par lösnaglar, då vet du hur strukturen på nageln blir.
– Boots är väl bra, men jag vet hästar som får skav av dem. Hästar kan inte glida på gummi, det tar tvärstopp, och aluminium nöter mot hoven och är ett svagt material som man inte kan ha på så länge.
– Efter hundratals år av erfarenhet har vi kommit fram till att järnskor är det bästa.

Hovar för höga och stora
Tine ser däremot gärna att frågan hur hästar verkas och skos lyfts. Hon menar att trenden i dag är att hovarna är för höga och för stora.
– En del säger att hästar får skador av den skoningen som görs i dag. Men varför? Jag tror att det har väldigt lite med beslaget att göra och mer om utseendet på hoven. För stor vikt läggs vid att "sko snyggt" istället för att se till hur hästen rör sig och att det blir exteriört korrekt. Ta ner hovarna på marken istället, så att inte strålen bara blir en liten plupp och hovväggarna jättehöga.
Att en järnsko begränsar hovarnas rörelse är inget som Tine ifrågasätter. 
– Om du tar av en sko kan du se att hoven har rört sig allt från två till fem millimeter över skon. Hoven kan alltså röra sig lite i sidled, men inte upp och ner eftersom den är låst av järnet. Men det man då kan diskutera är om man ska leda skon i tån eller på sidan då? Eller kommer vi få sprickor? Det är sådant som jag önskar att man skulle titta på.

"En situation som blivit jättetokig"
En annan konsekvens av att barfota-trenden fått större uppmärksamhet är att en del hästägare väljer att anlita barfotaverkare istället för godkända hovslagare, menar Tine. Hon vill inte dra alla över en kam, men höjer ett varningens finger. 
– Tyvärr resulterar detta i att outbildade människor åker runt och gör hästar halta. Hästar får belastningsfång, sulläderinflammation och hältor som kräver gips och specialskoning för att hästen ska komma tillbaka, om den någonsin gör det. 
Hon berättar om ett specifikt fall där en hästägare haft sina hästar oskodda i två år, och att de verkats regelbundet av en hovslagare fram tills nyligen.
– Hästägaren hade släppt sina hästar på bete och en häst hade reagerat med lite värme och puls, och ägaren bestämde sig för att testa att ringa ut en barfotaverkare. Efter att den personen verkat hästen kunde hästen varken gå eller stå. Hästägaren har skapat en situation som blivit jättetokig, fastän hästen klarat att gå barfota tidigare.
– Alla hovslagare är inte världens bästa eller kan allt, men vi har i alla fall en gedigen utbildning. Vi står numera under Jordbruksverket och vi får ta ansvar för det arbete vi gör.