VM i bilder

Det har varit några tuffa dagar för mig då jag varit sjuk. Hostan är värst, men har även haft feber och stannade till och med hemma från jobbet(!). Vi hästmänniskor är inte så bra på att ta hand om oss själva medans våra hästar får allt de behöver. Jag försöker bli bättre på att lyssna på kroppen och vila när jag är sjuk. Men det är inte så lätt då man tänker att man rider bara några och longerar några. Sen så råkade man rida alla i bara farten och på kvällen är man död. Nyårslöfte för 2018 check!

Men idag tänkte jag inte skriva ett monsterlångt inlägg utan istället bjuda på massor av bilder från VM. Here we go!

Väldigt glad över att få vara i samma lag som dessa två härliga människor, Johanna Nygren och Åsa Salétros. Vi hade roligt och jag tycker vi alla var bra på att stötta varann. Dessutom bondade våra hästar, de förstod att de var ett lag. Altivo tyckte att han var lagledare, det tyckte även LappGlans. Violino var mest glad att få hänga med.

Bästa pappa var på plats och hejade på mig och Altivo.

Jag och Johanna chillar på läktaren.

Mysigt för hästarna att få ha fönster och kunna titta ut alternativt bita på folk.

Motljus. Just sayin...Fick hålla i Altivo så han inte skulle bita mig eller pappa.

Min vackra mamma var stark supporter. Dessa t-shirtar var lite skämmiga, men roliga om man vet historien bakom.

Sista ärevarvet. Altivo tycker vi ska göra fler ärevarv, det är nog det bästa han vet. Jag var mest glad att vi överlevde. En tysk hoppade över podiumet med sin häst så en fotograf fick slänga sig. Behöver jag säga mer?

Jag och den nyblivne VM-mästaren Gilberto Filipe Silva med sin fantastiska häst Zinque das Lezirias.

På väg in mot kossorna som vi inte gjorde. Vi stod stilla och tittade på överdomaren i 3 minuter. Lite rebelliskt men kan faktiskt tycka att de åtminstone borde göra någon förändring på detta moment. Kanske bara ha 2 ryttare från varje lag som får göra det. Lång dag för kossorna.

Glad tjej med världens finaste häst.

Piffiga inför finmiddag. Japp that is right, jag har klänning!

Så jag kanske måste berätta historien om The Astrid. När jag åkte till Portugal och skulle jobba för en killa som heter Pedro blev mitt flyg försenat. Jag hade givetvis inte tagit hans telefonnummer (burra!) så jag bad min mamma och kusin skriva till honom på mejlen. På portugisiska så använder de ofta "o" när man kallar på någon. Typ o Astrid. Direkt översatt till engelska blir det "the". Pedros engelska var mestadels översatt via google translate så varje gång han skrev mitt namn blev det the Astrid. Så han skrev till mamma och Carro att "Don't worry, I will take care of the Astrid." Därav mitt interna smeknamn med dessa två brudar.