Visa, pröva, instruera, öva...

Visa - pröva - instruera - öva

Denna pedagogiska ramsa fick jag lära mig på Strömsholm, när jag gjorde min ridlärarutbildning. Om jag minns rätt så var det min hopplärare Pelle Fresk som stod bakom orden. Jag har också för mig att begreppet härstammar från den militära världen och att det från början bara var tre ord: "Visa, instruera, öva." Jag förstår precis varför den lite mer moderna, civila pedagogen la till ordet pröva, vi människor lär oss bättre om vi får prova oss fram litegrann. För detta gäller när människan ska lära.

Hästen då, hur lär den sig? Det är en delikat och spännande uppgift att utbilda en häst och emellanåt lite mindre lätt.

Det gäller att skilja på vad som är vad, lär du in nytt, övar du på något ni redan bekantat er med eller tycker du att du måste korrigera ett felaktigt beteende hos hästen?

Kapitlet korrigeringsridning har en tendens att växa över breddarna om ryttaren inte tänker sig för. Vi pratade om detta i helgen när jag var på jobb i en annan del av Sverige. Det är alltid roligt att prata ridning inför en intresserad publik.

Det är så väldigt lätt att bli frustrerad i sadeln och att därför handla innan tanken är färdig. Vips är korrigeringsridningen där och den kräver verkligen en rutinerad ryttare som vet precis vad den håller på med.

Att korrigera är inte att straffa hästen och tala om för den att den är dum i huvudet. Det är inte heller att uppdatera sporren till någon vassare modell med trissa på eller att betsla upp till det där superbettet som lovar att hästen "går på tygeln" eller hoppar 1.40 i ett huj.

Korrigera är att lösa ett problem, att hitta ett annat sätt att visa hästen vad vi vill att den ska göra istället för det den för tillfället gör.

Just det, VISA hästen vad vi vill att den ska göra, inte bestraffa den för det den gör. Någon har ju missat från början annars hade hästen med all säkerhet gjort mer rätt. Ur vår synvinkel, hästen har inget ansvar.

Uppgiften vi tränare och ridlärare har är att lära ut god ridning och ge hästar bra utbildning även om vi gör det i lite olika sammanhang. Att stoppa dålig ridning är precis lika viktigt. Det behöver inte vara exceptionella scener t ex på en framridning eller tävling för att vi ska agera. Det är fullständigt tillräckligt att förklara varför, samt plocka av sporrarna från en ryttare som använder dem på ett felaktigt sätt, eller förklara att det där tämligen skarpa bettet inte alls fyller den funktion som den orutinerade ryttaren tror utan faktiskt ställer till större problem.

Det behöver inte bli uppträden och hårda ord, bara stanna upp ett ögonblick och förklara vad som är god ridning. Det är dessutom oftast en uppgift långt över den normala hobbyryttarens kompetens att korrigera en häst. Är det av nöden tvunget ska den uppgiften skötas av ett proffs.

Vanlig fortskridande utbildning kan vi klara av tillsammans, under ordnade former. Så fortsätt att utöva god ridning och håll etiken högt!