Vart tar tiden vägen???

Jag börjar känna mig som en trasig skiva, men VART i hela friden tar tiden vägen??? Jag hade tänkt blogga redan förra onsdagen, men förmiddagen försvann på hästryggen (som alltid) eftermiddagen gick åt till att assistera hovslagaren. Sen passade jag på att klippa gräsmattan (eftersom min man jobbade hemma och man måste vara två för att starta den), sen var det dags att ta in hästar och så avslutade jag dagen med att skruva i ett par skruvar i en bräda som satt löst i stallet, och skruva upp de små "trappsteg" som jag tillverkat till gödselrampen dagen innan. När jag var klar med det var det mörkt ute och dags att duscha och laga mat. Och så hinna umgås lite med min man. Inget bloggande hanns med.

Men på torsdagen - då hade jag verkligen tänkt blogga! Jag hade ju massor att skriva om från onsdagen, plus att mina hästar är så fina just nu. Jag känner mig som Ulla Håkanson! Sitter och rider fin dressyr på fältet dagarna i ända! Det känns som om det stärker hästarna på ett jättebra sätt och de blir så glada och positiva (Domingo blir ibland lite väl glad och gör lite spontana galoppombyten och diverse skolor ovan mark, men det är ok när han är så magisk att rida däremellan). Men tyvärr vaknade jag med en smygande migrän som bara blev värre under dagen och efter att stallet var avslutat var jag lika slut, och kvällen fick tillbringas raklång i ett tyst och mörkt rum. HATAR migrän - ingen blogg där heller.

På fredagen hade jag fortfarande migrän. Klarade av att rida ut hästarna och fixa stallet och det var väl ungefär det... Förr om åren tog jag två tabletter och gick ut och jobbade igen, men det fungerar inte nu längre. I värsta fall fick jag sova en timme, och sen jobba. Men nu är det knappt att tabletterna hjälper. Inte ens om jag ligger och vilar "hela" dagen (så gott som man nu kan när man har djur att sköta). Usch, vad trött jag är på den där migränen! Det är ju för att onsdagen blev lite för lång/tuff. Men på något vis känns det lite taskigt tycker jag. Istället för att få känna sig lite duktig efter en lång och produktiv dag så ska man straffas med migrän (jag vet att det inte är så det fungerar, men det kan kännas lite så). Den verkliga anledningen är förstås att jag jobbat väldigt hårt i stressig tävlingstall-miljö under många års tid och i perioder varit väldigt nära att bränna ut mig. Jag var hos en läkare för första gången i våras för jag tyckte det var konstigt att jag hade så mycket migrän trots att jag i dagsläget inte upplever att jag är sådär särskilt stressad. Men han menade att det kan ta flera år att komma ikapp när man bränt ut sig (eller varit nära gränsen). Och jag har nog legat så nära gränsen som man bara kan komma under många, många års tid. Jag tror att jag ska hitta en massageterapeut att gå till lite regelbundet så jag tar tag i dom där spänningarna en gång för alla. Några tips på bra massörer i Asmundtorp/Landskrona?

På lördagen började vi dagen med att storstäda huset. Det var verkligen extremt välbehövligt. Sen åkte min man för att spela fotbolls match (näst sista för säsongen om allting vill sig väl - Halleluja! Sen kommer vi ha betydligt mycket mer tid för att renovera och fixa på gården). Under tiden han var borta fixade jag stallet och red hästarna, och SEN hade jag tänkt blogga. Men istället fick jag ställa mig och laga staket och sen kom mannen hem och så var det kväll och dags att duscha, laga mat och umgås igen. Nu när min man jobbar så långa dagar och tränar så är han inte hemma så mycket så jag försöker prioritera och ta vara på den tiden som vi har tillsammans. Det är ju inte helt ovanligt att den där drömmen om att skaffa gård slutar i skilsmässa (gå bara ut på hemnet och kolla hur många nyrenoverade gårdar där finns till salu...). Så jag tänkte jag skulle undvika det = ingen blogg.

Söndagen då? Nu måste det väl finnas tid för att blogga? Nja... Söndagar är ju vår arbetsdag. Den här söndagen skulle vi lägga markduk och fylla igen vårt dräneringsdike med sten. Det är en tung uppgift att skyffla sten... Även om man har en lastare till hjälp! Så när vi till slut var klara så var klockan redan mycket och vi båda var helt slut!

Så kom måndagen - och nu! Nu skulle det äntligen bloggas! Jag har ju tagit massor av bilder och jag har så mycket att berätta! Förmiddagen (fram till 13:00, kanske 13:30) spenderades som vanligt i stallet. Sen göra lunch och vila lite, och så mata och gå ut med hunden. Men hunden ville inte bajsa inte. Så klockan hann bli...ja...mer än hon borde. Och sen ser jag att hästarna har haft av tråden - igen! Andra gången på bara några dagar! Innan har de inte varit på den en enda gång. Suck! Ja, och sen var det dags att ta in hästarna och packa ihop sig för att åka och hålla lektioner i Sandåkra. Sen var jag hemma igen vid 21-tiden. Behöver jag säga att dusch och mat och säng var det enda jag orkade med vid det laget?

Så nu sitter jag här. Det är tisdag och jag har lyckats stjäla mig lite bloggtid genom att skippa att duscha och byta om innan jag åker för att hämta mina föräldrar på stationen i Landskrona! Dom har sett mig i hästkläder förr liksom. Och nu är jag nog förrsten redan försenad så jag får ta och tacka för den här gången, förhoppningsvis hinner jag skriva snart igen!

Och har man inte tillräckligt att göra så kan man ju alltid skaffa sig lite mer jobb...