Vad tror du det är som avgör?

Jag tycker (nästan) inte det finns några dumma frågor, för det finns alltid saker att lära. Men ibland undrar jag lite över hur tilltron till utrustningen verkar växa i vår sport.

Läste i ett forum en fråga från en villrådig som inte visste vilka stövlar som var styva nog att få still på en vinglig ankel. Hög tilltro till stövelmakarna och mindre till tränar/ridlärarkåren och det känns sådärbra.

En ryttare jag träffar lite då och då har precis köpt en ny häst. I köpet ingick en sadel, vilken vid närmare kontroll passade ganska illa. Ryttaren har vi det här laget provat sig igenom en imponerande mängd sadlar utan att uppleva någon "waaow-känsla" för en enda. Senast jag träffade ryttaren red denne i en lånad sadel som faktiskt låg ok på hästen. När vi gemensamt konstaterat detta fick jag frågan "Vilken sadel tycker du håller mina ben mest stilla?"

Som tränare med sits och inverkansridning som hjärteämne blev jag för ett ögonblick lite trött men jag förstår varför frågan kommer upp. Det finns en oändlig tilltro till utrustningens egenskaper idag.

Sadeln, med lårstöd, ska hålla rätt på ryttaren, gärna tillsammans ett par ridbyxor med ultra-grip i silikon på utvalda ställen. Stövlarna ska hålla stilla underskänkeln och bettet ska hålla hästens huvud stilla. Klart!! Sen kan man fråga sig vad ryttaren ska göra under ridpasset...

Undrar du över det där med bettet? Jag läste frågan i samma forum på nätet, en ryttare sökte efter ett bett som kunde få hästen att sluta slå med huvudet, särskilt i halterna...

Nog om detta. Det är snart jul och i London rids det som vanligt på Olympia. Huvudnumret detta året är nog för de flesta Valegros avskedsföreställning. Gåshuden står som månkratrar på armarna och intet öga är torrt hos åskådarna. Jag vet, för min bloggande kompis Carro (läs: Bildbomb från Olympia) sitter där, på riktigt.

Tänka sig, Valegro, han slår inte med huvudet han. Inte ens i halterna. Charlotte sitter som gjuten i sadeln och alltihop beror säkert inte på utrustningen. Så det finns hopp för för ridkunskaperna, tack och lov.

Carro skickade en lite aptitretare, alltså är fotograf till denna fina bild Caroline Eriksson/The Horse World of Carro.