Vad lär vi oss egentligen?

Sverige lär ha en av de bästa ridskolorna som finns. Det är något vi ska värna om och jag pratar ofta om detta, alla kan vara med, alla ska ha en möjlighet att lära sig att rida.

Just det där, att alla kan få chansen att lära sig, bygger på att vi använder ETT utbildningssystem, den klassiska ridläran, inte minst för att du ska kunna gå från en ridskola till en annan utan att behöva lära om. En sån enkel men viktig sak som handställning, händernas, tyglarnas och bettets inverkan det ska alla ryttare kunna förstå efter en ganska kort tid.

       (Ryttaren på bilden har en bra handställning och hästen går med en fin kontakt.)

Förstå innebär inte nödvändigtvis att klara av, för det krävs naturligtvis god handledning, träning, träning och mer träning för att utvecklas. Men ingen ryttare ska efter 20 år i olika ridutbildningar lära sig att tygeln inte är en handbroms eller balansstång. Ingen ryttare ska heller tro att tygeln är en trollstav...

Jag hade ett intressant samtal med en ryttare om just detta för ett tag sen. Den här ryttaren är inte unik, men en av dem som vågar fråga fast den förväntas kunna efter många år på ridskola. Du frågar ju inte hur ratten på bilen funkar efter 20 års bilkörande för vem vill framstå som trögfattad?

Det här är vad ryttaren berättade för mig när jag påpekade att hästen "hängde i handen", alltså gick i framvikt och var omöjlig att reglera.

"Ja, det har jag funderat över. När jag gör en förhållning för att minska tempot eller göra halt så händer ingenting. Då drar jag i tygeln och det händer egentligen inte så mycket mer. Drar jag längre så händer det oftast något så småningom. Det konstiga är att jag fått lära mig på teorilektionerna att man ska rida på lätt kontakt, typ "2 gram i handen". Hur ska jag få till det när hästen bara drar framåt så fort jag rör tygeln, släpper jag händer ju inget överhuvudtaget."

Visst är det en intressant frågeställning? Ingen tränare eller ridlärare kan svära sig fri och säga att "det gäller ingen av mina elever". Jag träffar på den övertro på tygeln och kraften varenda gång jag möter nya elever, i alla delar av landet och på alla nivåer. Mina egna elever är inte några heliga undantag men de skolas snabbt in i mitt eviga korståg mot det som jag kallar "handridning".

Det är inte ok att rida runt år efter år utan att få hjälp att förstå vikten av att rida med en god elastisk kontakt. Alldeles oavsett om du rider på ridskola eller tränar privat. Det får ta tid, för det tar tid, ett helt liv att lära sig rida.

Så mystiken kring tygeln och dess betydelse behöver skingras. Ämnet är sedan några år väldigt ofta i fokus. Du kan i sociala medier varenda dag hitta stilfulla bilder och kloka ord om att rida med lagom spänd nosgrimma, vettiga bett och mjuk och följsam hand. I hoppningen såväl som i dressyren, alla pratar om det, men i handlandet finns mycket att fundera över.

Så fortfarande år ut och år in är instruktionerna jag oftast använder: Lätta på handen, Ihop med händerna, Stilla med händerna, Dra inte baklänges, Hästen ska ha huvudet i färdriktningen, pannan framåt. Det är ingen exakt vetenskap att rida en häst på tygeln med bra kontakt, det handlar inte om huvudet placerat centimeter hit eller dit om lodplanet. Det handlar bl a om att lära sig att hantera tyglarna.

Jag håller med den ridlärare som uppgivet tog kontakt med mig för ett tag sedan. Hon upplevde att det är svårt att nå fram med prat om bra grundridning och att det får ta tid när, hjälptyglar och olika bettkombinationer  ändå verkar vara högsta mode.

I senaste numret av Tidningen Ridsport fanns ett reportage från ett av de största och mest framgångsrika stallen i Europa. Trevlig artikel men tittade man på bilderna var det ingen häst som reds utan hjälptyglar.

Det är ju så, att ryttare gör som du gör, inte som du säger... Är du dessutom framgångsrik som ryttare eller Youtuber får det du gör stor genomslagskraft. Oavsett om dina ryttare/följare förstår vad de härmar eller om det är bra för deras hästar.

Vi får helt enkelt skärpa till oss se till så alla som vill lära sig rida får samma chans att lära sig god ridning. Inte minst för hästarnas skull.

                                     Så lätta på handen!  //Kajsa