Tur i oturen

Tuff dag!

Först och främst så spöregnar det och blåser. Inte så inbjudande att åka ut til hästarna med andra ord. Jag bestämde mig för att släppa Franja lös i riduset efter de vanliga morgonsysslorna. Hundarna var med och Luke kan ibland dra efter om hästarna börjar springa, men Pacos ser jag till att han är vid mig hela tiden. Franja var lugn, men så fick hon ett ryck, Luke drog efter och Pacos hakade på. Däremot så har inte Pacos samma vana som Luke och gick väldigt nära.

Då blev Franja irriterad och sparkade rakt ut med ett bakben som träffade Pacos huvud. Han föll ihop i ridhuset och jag tänkte att han hade knäckt nacken.  Han låg med utsträckta ben och huvudet ner i sanden. När jag kom fram till honom märkte jag att han kunde röra nacken och andades. Hoven hade träffat precis vid ögat och han blödde mycket. Jag lyfte upp honom försiktigt och tog hästen med mig in i stallet, in i bilen och mot veterinären. Även fast det inte var nacken som var bruten var jag orolig att hjärnan hade skadats.

Hos veterinären kollade de igenom honom och kunde konstatera att det är en hund med tur! Ett sår just framför ögat som behöver sys, men alla reflexer fungerar så hjärnan är inte påverkad av smällen och ögat klarar sig också. Ingen större skada sked tack och lov! Min lilla plupp har blivit min ögonsten och det skulle vara fruktansvärt att vara utan honom. Eftersom han var i kondition bestämde vi också att kastrera honom när han ändå skulle vara sövd för att sys. Jag fick lämna honom i goda händer och ska hämta honom ikväll.

När jag satt i bilen på väg tillbaka till stallet ringde jag mamma och bröt ihop. Jag är rätt bra på att behålla lugnet och hålla ihop då det behövs. Men då jag hörde mammas röst brast det. Vid dessa tillfällen är det riktigt jobbigt att vara så långt bort ifrån sin familj. Som tur är har jag en fantastisk pojkvän som jag alltid kan prata med. Självklart börjar man också klandra sig själv. Man skulle ha haft mer koll eller stängt in hundarna i en box. Men shit happens, bara att acceptera och vara tacksam att det inte var värre.

Jag som ville ha ett lugnt 2015!!! 4 veckor höll det, hoppas detta var den enda dramatik under året. Nu hoppas jag att min bäbis mår bra, längtar tills jag får hämta honom ikväll..
Ska hålla er uppdaterade om fortsättning.

Kram
Astrid

Min älskade plupp <3