Tuff bana i finalen

OM DENNA GÄSTBLOGG 
Kajsa Ryder har, tillsammans med sin pojkvän Niclas Haking, sin bas på Bäckatorp gård utanför Halmstad. Hon tävlar sina två hästar på 1,20-nivå. Under två månader har hon och Niclas befunnit sig i spanska Oliva, för att ansluta sig till den alltmer utbredda "tävlingsturismen". I Gästbloggen berättar hon mer om hur det funkar att tävla på bortaplan så länge.

Gårdagens 1,25-klass. Den absolut största bana jag har ridit, den svåraste tekniskt sett och första gången jag hoppade trekombination! Petade sista hindret i grunden, men vi var ändå glada och nöjda.

  
I dag har det varit en riktigt "tröttdag" för min del. Det blir en slags urladdning efter att ha tävlat tre dagar i rad. Jag lever ju med en svår hjärntrötthet efter min hjärnskada som jag fick för fyra år sedan. En inflammation i hjärnan orsakad av ett virus.
  
Min hjärna är känslig för ALLT. När det gäller vardagen och speciellt tävlingarna här måste jag planera och vara smart. Ska jag tävla på eftermiddagen måste jag ta det lugnt på förmiddagen = vara hemma och inte utsätta mitt huvud för någonting alls i princip.
  
Att komma ihåg ett bana kan ibland vara kämpigt. Jag får gå igenom den hundra gånger i huvudet innan den sitter. Framhoppningen här är totalt kaos, där det är hästar överallt och jag blir lätt snurrig i huvudet. Där har jag min finaste Niclas som har koll på allt och håller mig lugn.
  
Finns det några andra som lider av hjärntrötthet som tävlar? Hade varit intressant och veta vad ni har för strategier...
  
Kram,
Kajsa