Träningstisdag

Sörplar te och kommer somna så sjukt gott ikväll. Tre hästar ridna. Tre hästar duktiga. Ryttare trött tre gånger. Alla goda ting är tre, eller?

Låt oss ta det från början. Therese och jag hade bestämt att vi skulle rida ut i morse. Eftersom jag skulle hem till Lissan klockan tio och hon på möte halv nio så hade vi bestämt träff i Bunketorp redan klockan sju. Okristligt tidigt! Klockan ringde vid sex, jag kände mig som en zombie, och det var faktiskt lite av en lättnad att kolla på telefonen och se att Therese inte mådde bra och ställde in. Inte kul för Therese, så klart, men jag ljuger om jag säger att det inte var skönt att somna om en timma. Istället blev det markarbete med Marco i paddocken när jag hade vaknat till liv, och han var så duktig. Tänk att för cirka sex månader sedan hade han sin psychofas då jag direkt när jag hade hoppat upp fick börja med att galoppera så att han fick göra av med all överskottsenergi. Det är ett minne blott och nu skrittar vi runt både på lång och kort tygel i hundraelva år utan att energin samlas ihop för att sedan sprängas ut. Är så kul att se tillbaka och vilken utveckling han har gjort hittills. Inom kort ska jag skriva den sista delen av Hästarna i mitt liv, och den handlar då så klart om prinsen i mitt liv (sorry Fredrik, du är mannen, men Marco är prinsen).

På eftermiddagen var det dags för dressyrträning med Hedda uppe hos dressyr-Eva. Vet att någon frågade någon gång om jag hade samma dressyr- och hopptränare, eftersom båda heter Eva, men det stämmer alltså inte. Dressyr-Eva med V och hopp-Ewa med W :) I vilket fall som helst så var det ett tag sedan Hedda var där i och med skadan. Jag har ridit henne med Equiband under magen hemma när jag har ridit markarbete sedan jag satte igång henne och idag satte jag även på det inför träningen. Eva tror att det mesta är bluff och båg och bara ett sätt att tjäna pengar. Equiband hade hon inte hört talas om och aldrig sett tidigare. Jag har tränat Hedda för Eva sedan dag ett, alltså i snart sex år, så hon känner henne väl. Det var riktigt kul att höra att Eva tyckte att hon rörde sig mycket fräschare och fick en luftigare trav. Jag känner själv hur hon jobbar bättre med Equiband, men jag har ju aldrig sett någon skillnad, med tanke på att jag sitter på. Mycket kul att höra, och dessutom av en som var skeptisk och som alltid är ärlig med sina åsikter!

Snabbt hem och göra i ordning Rivica för hoppträning hos hopp-Ewa. Vi var ute på gräset idag och det var jag, Nina och Thomas som tränade. Thomas har aldrig sett Rivica förut och frågade vad det var för en häst. Mammas dressyrhäst svarade jag. När vi hade hoppat några språng säger Thomas: "Du, den där dressyrhästen verkar rätt bra". Det betyder typ att han tycker den har OS-kvaliteter. Nej, skämt å sido, men bra ord från Thomas sitter jäkligt gött!

Rivica kändes sjukt fin och detta var första gången jag hoppade henne på gräs. Hon har en grym galopp, det vet jag sedan innan, men shit pommes vad den kom till sin rätt där  ute på gräsbanan. Kändes fint!! Ta er en titt på filmen här nedan som är från kvällens hoppträning. Nu har jag nämligen kramp i fingrarna efter allt detta knapprande på tangenterna.

Goppetigopp - hopp!