Tjurfäktning

I torsdags var jag alltså på min första tjurfäktning. Jag kände att det var dags att se en live efter ett år i landet. Det är många splittrade åsikter om tjurfäktning, jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Det har en lång historia och är en stor tradition i Portugal, den har även bidragit till att lusitanons egenskaper har bibehållts. Å andra sidan är det såklart ett minst sagt otrevligt moment för tjuren. När jag kom till Portugal visste jag väldigt lite om hur det fungerade och trodde det var likadant som i Spanien (vilket jag för övrigt aldrig vill se). Jag tror inte heller att så många av er läsare vet hur det går till i den portugisiska tjurfäktning, därför ska jag berätta.

Inne i arenan finns alltid matadorerna närvarande. De är obeväpnade och har endast som uppgift att uppehålla tjuren och placera den. Deras hjälpmedel är en rosa mantel som ska fånga tjurens uppmärksamhet. Matadoren spelar en stor roll i tjurfäktning, dock så har dem inte samma status som i Spanien där matadoren är huvudpersonen.

I Portugal är det ryttaren som är tjurfäktare. Under en show brukar vanligtvis tre ryttare deltaga och det finns både kvinnliga och manliga tjurfäktare. Ryttaren börjar att möta tjuren tillsammans med matadorerna (det finns tre stycken redo att hoppa in vid behov, men oftast en eller två inne på arenan samtidigt). Ryttarens mål är alltså att så konstnärligt som möjligt, träffa tjuren med ett spjutliknande föremål i manken. Ryttaren kan byta häst två eller tre gånger mot samma tjur, de brukar inte hålla på mer än 10-15 minuter totalt. Publiken dömer ryttaren efter hur skicklig hon/han är i mötet med tjuren och även hur modig häst och ryttare är. En tjurfäktare som gör misstag, är feg eller på något sätt är ojust mot tjuren kan bli utbuad. Ryttarna lär ofta sina hästar tricks för att imponera på publiken, terra terra, spansk skritt och levade är vanligt att se. Ryttaren får max använda sig av fem knivar, om dem är riktigt bra och publiken nöjd förekommer det att dem får en till. De allra skickligaste ryttarna kan knäppa fast tyglarna i ett midjebälte för att försöka träffa tjuren med två knivar. Då behöver man ha en lydig häst och använda sig av extremt lätta hjälper!

När ryttaren har avslutat sin uppvisning är det dags för en grupp som kallas furcados. Den består av nio män eller kvinnor (det finns en berömd kvinnogrupp!) som ska stoppa tjuren, enbart med hjälp av sina gemensamma kroppskrafter. Det finns en förstafurcado som står längst fram i ledet. Bakom honom formaterar övriga medlemar en linje, första försöket står den andra personen ganska lång bakom förstafurcadon. Det är självklart på grund av ökad svårighetsgrad, lyckas gruppen stoppa tjuren på första försöket är det förstafurcadon som blir ordentligt hyllad. Först i ledet ska alltså utmana tjuren, det gör han genom att sakta gå fram till tjuren och ropa "torro" (portugisiska för tjur). Om tjuren inte attackerar kan förstafurcadon behöva "springa" riktigt nära för att få sin motståndare att sätta fart. Då tjuren anfaller gäller det för furcadon att ta tag om huvudet och hålla i tills kamraterna möter upp och förhoppningsvis får stopp. Den sista i ledet ska ta tag i svansen och då gäller det att hålla i, för när tjuren väl står still och gruppen släpper taget är det den sista stackaren som ska hålla kvar i svansen så att tjuren måste snurra runt och kan därmed inte jaga de övriga. När tjuren har lugnat sig kan sista man slutligen släppa och förhoppningsvis promenera iväg. Självklart händer det ibland att gruppen inte lyckas på första försöket och det händer att folk dör. För att minska skaderisk för alla inblandade har tjurarna i Portugal skydd på hornen (inte i Spanien). Kan tilläga att en furcado inte får någon ersättning utan enbart går hem med publikens hyllningar eller haltar hem med krossat ego.

Som avslutning ska tjuren ut från arenan vilket går till som så att en flock med kor kommer in för att locka tjuren. Två män ska manövrera flocken att omringa tjuren och gå ut igen. Tjuren dödas alltså inte inne i arenan och kan i vissa fall leva vidare som avelstjur.

Portugiserna har stor respekt för tjuren och om det kommer in en tjur i dåligt skick eller om ryttaren på något viss inte följer "reglerna" buar och visslar publiken för fullt. Det viktiga är att ryttaren gör snygga anfall och i dem fallen blir de hyllade till skyarna. Då tjuren är ute ur arenan kommer ryttaren och förstafurcadon in för ett "ärevarv". Då kastar publiken blommor och kläder till deras ära. Om det har gått dåligt kan de välja att avstå. Under en kväll är det vanligaste att sex tjurar är inne. Ryttarna möter alltså två tjurar var och kan rida mellan 6-8 hästar under en kväll. En duktig ryttare som drar publik får riktigt bra betalt för ett framträdande, jag vågar inte säga hur mycket då jag inte vet de exakta summorna. Jag tyckte iallafall att det var en häftig upplevelse, vi fick se en fantastisk ryttare. De övriga två var duktiga, men spanjoren bjöd på konst. Det gick inte att se hans signaler till hästarna, det var som att häst, ryttare och tjur var ett. Såklart var det blandade känslor och jag är osäker på om jag vill gå igen. Isåfall måste det vara en toppryttare. En sak som är säker är att jag inte kommer konvertera till tjurfäktare! Att möta en tjur på 600 kilo är ingenting som lockar mig, däremot har jag fått bättre förståelse för dem som är hängivna och stämningen inne i den arenan (som för övrigt har över 200 år på nacken) var helt otrolig.

Jag fotade såklart och jag kanske borde varna om ni är känsliga. Det är svårt att fånga känslan på bild, men såhär såg det iallafall ut.

Mäktig inledning

Längst bort är en portugisisk tjurfäktare och i vinröd kavaj är den spanska Pablo

Den tredje ryttaren som var portugis.

Den skickliga spanjoren

Här gäller det att inte släppa taget!