Tankar om kontakt

Idag tänkte jag skriva om tygelkontakt. Det är ett komplext ämne och det finns många åsikter, men ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Såhär står det i TR II om dressyrens mål och hur korrekthet och kvalité visar sig:

- Accepterande av betttet med eftergift och genomsläpplighet utan spänning eller motstånd.

Det kan vara väldigt klurigt med kontakt. Hur vet man att hästen har accepterat bettet och inte bara "släppt" och går bakom hand? Ibland kan det kännas rätt bra fastän hästen inte bjuder ärligt fram till handen. Mitt bästa tips är att testa att gå fram med handen och se om hästen söker efter bettet framåt nedåt. Gör den det på ett bra sätt är kontakten korrekt. Om den håller sig kvar i sin hållning så är den bakom hand och då måste man jobba mer med framåtbjudning. Uteritt är ett bra sätt för att få bjudning på hästen. Det härligaste som finns måste vara när man galopperar på ett fält, går fram lite med handen och hästen skjuter på framåt i full fart. Man kan även se över vilket bett man har, 3-delat är populärt men det kan bli för rörigt och skarpt för vissa hästar. På ett 2-delat upplever jag att hästarna vågar gå fram bättre och det är lättare att känna när man får eftergift. Alla mina hästar går på 2-delat, oftast med D-ringar som gör att det ligger lite stadigare i munnen.

Vissa ryttare som rider tex akademiskt kan man se rida på väldigt lös kontakt. Det är också ett system men det skiljer sig en del från den klassiska utbildningsskalan. Rider man nästan utan kontakt kan man inte ha så mycket påskjut, utan man jobbar mer med de samlande rörelserna. Jag ska inte sitta och skriva så mycket om den akademiska ridningen då jag inte är påläst, men jag vill bara framhålla att det också är ett sätt. Det blir lätt osämja mellan olika filosofier, men vi måste komma ihåg att ridning är otroligt svårt och alla har olika mål på sin resa som vi måste acceptera. Min regel är att så länge man är schysst mot hästen och den mår bra så är det okej. Rollkür/LDR ingår inte i den kategorin och är något jag tar starkt avstånd från.

Jag tycker det är nyttigt att läsa igenom TR ibland. Det står väldigt bra beskrivet om hur man utför de olika rörelserna på ett korrekt sätt. Detta står också i TR om att gå på tygeln:

"I allt arbete, även i halten, måste hästen vara på tygeln. En häst är på tygeln när halsen är mer eller mindre upprest och välvd i enlighet med dess utbildningsståndpunkt och grad av samling samt accepterar bettet med en lätt, mjuk, eftergiven och stabil kontakt. Hästens huvud ska förbli i en stadig position med nosen något framför lodplanet med en eftergiven nacke som  högsta punkt på halsen, utan att visa något motstånd mot ryttarens inverkan."

Man får komma ihåg att detta är idealet när hästen går på tygeln. En unghäst kanske behöver vara mer öppen i formen eller en häst som är svag i ryggen kan hamna lite bakom lod stundvis. Men detta är vad vi ska sträva efter och något som jag tycker många domare borde fokusera mer på då man ser många hästar som inte går korrekt på tyglen även i de högsta klasserna.

Dessa stycken är även det från TR som handlar om lösgjordhet:

"Lösgjordheten visar sig också i att hästen accepterar bettet med en lätt och mjuk kontakt och en eftergiven nacke. Motstånd mot eller undandragande från ryttarens hand, genom att kommer över tygeln respektive bakom hand, är tecken på bristande lösgjordhet"

"Hästens rakhet, likformighet och lika stöd på bettet, lätthet i framdelen och balans möjliggör att den förblir framme för ryttarens hjälper ("framför skänkeln") och att den bjuder framåt in i en accepterande och självbärig kontakt med bettet. Detta ger den verkliga karaktären av harmoni och lätthet."

Lika stöd på bettet är något som också kan diskuteras. Jag håller helt med TR och vill att mina hästar ska bjuda fram lika mycket till bägge tyglarna. Här i Portugal är de väldigt fixerade vid yttertygeln och vill helst ha allt i ytter och ingenting i inner. Svårt att få böjning och lösgjordhet då. I Sverige ser jag många som sitter och hänger i innertygeln med noll kontroll över yttersidan. En bra övning är att testa ta lika kontakt i båda tyglarna och se om hästen böjer sig åt något håll eller om den fortsätter vara rak i halsen. Är den starkare i en tygel betyder det oftast att det bakbenet skjuter på mer så man måste aktivera det svagare bakbenet för att få sug i den tygeln. På den starka sidan har jag lätt att bli stark i handen istället för att försöka vara mjuk och få hästen att bli eftergiven. Jag tror det är viktigt att försöka fokusera på den svaga sidan istället för att bli dragandes i den starka.

Som sagt så kan kontakt vara ett svårt ämne, vissa ryttare kanske gillar att ha mer i handen och andra nästan ingenting. Så länge hästen verkar nöjd, man följer de beskrivningar som står i TR för vad som är en korrekt form, hästen bjuder i bägge tyglarna utan att ligga på, så blir det oftast ganska bra. Nedan har jag lagt in bilder på några exempel på kontakt.

Instagram: astridhedman

Här är Altivo i ganska samlad form. Nosen lite framför lod och nacken är inte riktigt högsta punkt, men det kan vara lite svårt för hingstar att gå med nacken högst när de har så mycket hals. Det är kontakt i tyglarna men hästen är inte ihopdragen.

Här är Giesta när hon var unghäst. Hon är ganska öppen i formen och med väldigt lätt kontakt då hon inte orkar skjuta på så mycket in i handen. Jag tycker att man kan rida med lätt kontakt på unghästarna men noga med att ge de eftergift i övergångarna så de orkar skjuta på med sina bakben och lära sig att hålla balansen utan för mycket support från ryttaren.

Detta är Ernst när vi hade börjat med passage. Bilden är rätt fin men nästan helt utan kontakt. Han var inte riktigt ärlig i bjudningen och istället för att jobba med det underlättade jag genom att släppa kontakten. I passagen gick det bra, men det blev svårt i övergångarna när han inte var framför skänkeln. Många saker fungerar var för sig även om bjudningen inte är så bra, men när man börjar sätta ihop övingarna märks det desto mer.

På denna bild (som är väääldigt gammal) kan man se att hästen inte är lösgjord eller har accepterat kontakten. Han gapar istället för att ta förhållningen och jag som var 15 eller 16 har inga magmuskler att sitta och rida igenom det med kroppen. Istället står jag i stigbyglarna och drar förtvivlat i tyglarna. Vi fick inte så höga poäng på denna tävling ;)

Typiskt exempel på en häst som inte är tillräckligt stark i bakben och rygg att orka hålla sig framme i den ökade traven, utan lägger sig på i ryttarens hand och hamnar bakom lod. Jag jobbar nästan bara på tränsbett hemma för att han ska suga tag och inte behöva ha hävstångseffekten från stången. Vi tränar massor med tempoväxlingar och rider i backar för att han ska stärka sin bakdel. Målet är givetvis att han ska kunna gå i fin ökning hela diagonalen med bra påskjut och nosen lite framför lod.

Ha en fortsatt bra söndag och grattis Frankrike till VM-guldet!

/Astrid