Stressigt

Blev visst lite stressigt i det tidigare inlägget. Hann bara skriva hälften av vad jag hade tänkt, mamma och jag skulle nämligen åka till Strekered och rida ut. Mamma tog Rivica och jag tog min älskade Marcobus! Han har haft sommarlov i fyra veckor, men idag fick han komma med ut i skogen för en promenad. Gick ner till sjön och han har blivit modig, lille Marco! Rivica är alltid snäll och går i, men jag ville försöka gå i först med Marco, och jajjemen, han nosade på vattnet och sedan klev han i. Stod sedan i vattnet en stund så fick han köra runt med mulen och plaska lite med benen. Blev en lagom promenad :)



Vita ridbyxor och tävlingsskjorta ute i skogen. Classy!

Känner att jag har bränt mig på näsan efter dagen i Glommen. Var förresten Halmstads Fältrittklubb som hade tävlingarna, om någon vill titta på Equipe. Det är tävling imorgon också, men då jobbar jag, och jag är nöjd med mina rundor :) Det var pappa och jag som åkte på tävlingen idag, så hade sms-kontakt med mamma. Efter första rundan i 115 cm idag skrev jag att vi hade ett ner men fick pris ändå. Hon svarade att rivnigarna minskar, så i 125 cm blir det felfritt. Hade ju två ner i 120 cm igår när jag klantade till det på ena kombinationen. Lite kul att det faktiskt blev så, bättre och bättre resultat :) 

Jag tycker det är skoj att tävla i Glommen. Deras gräsbana är stor och fin och de har massor av fina hinder. Ett vanligt bomhinder? Det kan man glömma! Alla hinder är spektakulära. Är det inte massor med grindar, plankor eller andra mystiska saker i hindren så är det jättestora och annorlunda infångare. Det blir alltid en del fel nere i Glommen och man ser ofta hästar stanna, som i vanliga fall inte brukar göra det. En utslagsgivande och tittig bana, men väldigt fin och rolig :) Hedda har ju aldrig tittat eller stannat (på de sju år jag haft henne, peppar peppar), så med henne är det bara att tuta och köra. Undrar dock hur Marco hade reagerat på en sådan bana? Han brukar inte titta på hinder och vara ganska cool, men på gräs blir han genast mer spänd, så hade han varit med hade jag nog fått rida som bara den!

Speakern som har varit på tävlingarna tycker jag är väldigt bra. Vet inte vad hon heter, men hon är ofta på tävlingarna nerigenom. Bra, tydlig och säger dessutom till när någon beter sig dumt mot sin häst. Dock var det lite synd i 125 cm idag. Det verkade inte riktigt som att de i domartornet såg första hindret ordentligt. Pappa och jag såg hela tre ryttare som rev ettan, men som inte registrerades! Två av dem drog på sig fel efteråt, så då var det väl egentligen lite skit samma. Dock var det en tjej som rev första hindret men hoppade resten felfritt. Då sa de att hon hade noll fel och när klassen var slut knep hon en av de sista placeringarna. Även om det inte drabbade mig så tyckte jag inte det var schysst mot den som kom första utanför placering. Man får ju ändå en slant tillbaka, och rätt ska vara rätt, så jag sa faktiskt till i sekretariatet när jag hämtade mitt pris. Detta kan så klart inte de i domartornet hjälpa, men om de inte ser hindret ordentligt borde funktionärerna som bygger upp det igen säga till när de hör att speakern ropar upp fel resultat..

I vilket fall som helst så är det alltid trevliga tävlingar i Glommen :) Här nedan är en bild från  2011 när Hedda och jag var 2:a i 120 cm där :)