Stor glädje – obeskrivlig sorg – stor glädje

Ja hörrni, så kan jag sammanfatta den sista tiden hos oss, därav den katastrofalt dåliga uppdateringen på bloggen…
  
Den 29 april klockan 10.50 föddes det första fölet för säsongen. Allt gick utmärkt och det blev ett fint litet stoföl efter Sibelius-Don Schufro. Hon har fått namnet Florencia MJ aka Florpan. Jonas och jag är extremt snabba på att lista ut smeknamn på fölen. Så fort de fått ett riktigt namn har de minst 5 olika smeknamn. Ibland måste vi, på riktigt, tänka efter en stund vad de egentligen heter på riktigt :-)
Hon rör sig väldigt lätt och är ett energiknippe av rang. Ska bli så kul att följa hur hon utvecklas.

Florencia MJ efter Sibelius – Don Schufro.
  
Tidigt på morgonen den 30 april hände det som ingen hästägare vill vara med om…Vårt sto Lakka fölar ett döfött föl samt några minuter efter krystar hon ut flera meter av sin egen tarm. Jag kände direkt att det var kört när jag såg hur det såg ut och kort efter var veterinären på plats som konstaterande det jag hade befarat. Vi fick avliva henne på plats i hennes box. Att se både ett föl och min allra bästa vän som jag haft i 17 år, båda liggandes döda i boxen, den synen var och är bara så fruktansvärd. Det var väl inte såhär vår vänskap skulle sluta?! Bara att skriva dessa rader gör att jag sitter och gråter som ett litet otröstligt barn. Det är så oerhört tungt och jag kan bara inte ta in detta….det går bara inte.
  
Lakka och jag har hängt ihop 17 år, jag köpte henne enbart med hjärtat. Vår vänskap började några dagar innan hon skulle fylla 1år. Hon stod uppbunden i lösdriften och väntade på att få kraftfoder. Jag fick order om att inte klappa henne utan bara gå fram och hälla i kraftfodret i krubban, inget annat. Jag tänkte för mig själv, att det var ju väldigt konstigt att jag inte ens fick klappa henne, så med det tänkt klappade jag henne på halsen innan hon fick mat. Hon sprängde både uppbindningen och grimman och efter den händelsen fick vi inte tag på henne i lösdrifthagen på nästan 3 veckor. Jag var fast – Jag ÄLSKADE henne för den speciella häst hon var <3
  
När jag var yngre stormade det hyfsat mycket i mitt liv av olika anledningar. Lakka och jag har gått igenom så otroligt mycket ihop och jag har alltid hittat ett lugn och en enorm styrka när jag varit i hennes närhet. Nu begravs liksom även dessa minnen i och med att hon inte finns mer vilket jag har svårt att acceptera. Nu tänker ni kanske att detta låter på gränsen till knäppt, det är ju bara en häst, men för mig var hon inte bara en häst utan hon var verkligen min bästa kompis och hon fanns alltid där för mig när jag var ledsen och ensam.
  
Jag försöker minnas alla de härliga stunder vi haft ihop och tackar henne ödmjukast att hon skänkt oss två fantastiska ston i Brandy MJ och Cristal MJ
  

Lakka med hennes föl Brandy MJ efter Ampere – Landlord (2013).
  
Sex dagar senare närmare bestämt den 5/5 anordnade Mälardalens varmblodsklubb unghästtest på Strömsholm. Vi hade anmält vårt 3-årssto Cristal MJ och vi var spända av förväntan. ”Crickan” som hon kallas har stått i träning hos Pernilla Jennesäter inför detta unghästtest och har skött sig mycket bra. Pernilla har gjort ett fantastiskt jobb med henne. Hon är, utan att vara alltför partisk, en fantastisk individ med 3 bra grundgångarter som vi hoppas väldigt mycket på. Hon går och slår till med 49,5 poäng och ett gångartsdiplom och är iom detta även kvalad till Breeders i höst.  WoW säger vi bara – Vilken totalt lycka!

Cristal MJ efter Floricello – Landlord.
  
Livet som uppfödare och hästägare kan, som rubriken lyder, verkligen skifta enormt snabbt. Jonas och jag tar därför varje tillfälle i akt att fira det som firas kan. Det kan vara allt från att sitta med en kaffe i hästhagen och njuta av de fina unghästar våra avelsston producerat till att vi kan öppna en flaska bubbel på tisdag om tillfälle att fira ngt ges. Man vet aldrig när tiden är kommen för gravöl….
  
Snart är det dags för sista stoet att föla och i ärlighetens namn är jag skitnervös inför detta då minnet från Lakka sitter så färskt i minnet…