Sparkad..

Dagen slutade inte lika bra som den började, men jag har ändå haft tur i oturen. På eftermiddagen/kvällen åkte vi bort till Kungsbacka igen, då jag skulle hoppa 130 cm med Hedda. Precis när klassen började så kom världens regnoväder, och blåste gjorde det också. Vissa ryttare utgick till och med i början då det regnade så mycket. Jag stod och velade om jag skulla stryka Hedda och mig eller inte. Eftersom vi startade senare i klassen så tänkte jag att ovädret skulle ha dragit förbi. Jag bestämde mig för att plocka ut henne, men nu i efterhand var det synd att vi inte strök oss.. Lätt att vara efterklok, men olyckor kan man inte förutspå.

Hedda kändes fin på framhoppningen och när vi gick in på hoppbanan var det till och med sol. Min kompis Malin hoppade precis innan mig. Jag travade på den nedre volten och när Malin ridit i mål kom hon i galopp på den högra volten, så vi möttes jämnsides på volternas öppna del. Eftersom Hedda och jag travade och hon och hennes häst kom i galopp så red de förbi oss, och precis när de passerat så drog hennes häst iväg sitt bakben i en jäkla fart mot Hedda. Som tur var träffade inte hennes hov Hedda, utan den träffade istället mig på knät, precis under knäskålen (tur i oturen alltså). Det gjorde så fruktansvärt ont så jag bara skrek.

Jag har aldrig brutit något (en spricka i ett revben har jag varit förskonad med), så jag vet inte hur det känns, men oj så ont det gjorde. Fick kippa efter andan då det både gjorde fruktansvärt ont och jag blev chockad av smällen. Världens snällaste Hedda stod bara still när jag satt där och skrek. Behöver jag säga att det inte blev någon start alltså? Stackars Hedda undrade väl vad hon hade värmt upp för. Har ju aldrig hänt att vi gått in på banan utan att hoppa.. Fick efter en stund, när jag lugnat ner mig lite och andades normalt, skritta ut från banan. Skönt att man var på hemmaklubben med människor man känner, som hjälpte en. Monica Pilskog är en klippa! Hon hjälpte mig av och medan mamma fick ta hand om Hedda så fick jag stödja mig på Monica. Fick känna efter om jag kunde stå på benet, om det gjorde ont att räta, böja osv. Ont som in i h-vete gör det så klart, men jag tror inget är av eller att det blivit någon spricka. Jag tror nog att jag hade tur och bara fick en riktig jäkla smäll. Fick knät lindat och sitter med is på nu. 

Har bara fått någon småspark innan från en häst, men då har avståndet varit så kort, så det har liksom inte kunnat bli något. Här fick hästen sats ända ner från marken och hela vägen upp till mitt knä, när jag satt på Hedda. Det blir ju en rejäl känga med kraft..

Som sagt, himla tur att det inte var Hedda som blev träffad. Nu ska jag avvakta och vila lite, men hoppas att det känns bättre snart.. Nu när hästarna är igång kan inte piloten bli skadad!

 

Bra stöd med både ridbyxor och linda.



Munter med isblocket..