Sorg, eufori och glädje - på samma dag

God morgon, 

Torsdag i dag och här ska det rengöras sår, flyttas hästar till och från lösdriften och mitt i allt det ska ett möte klämmas in på banken. 
Det känns som att veckan fortgår i samma virr varv och tempo. Tror inte det lättar upp när påsken kommer :-) 

I går var en svår dag. Den inleddes med sån otrolig glädje och avrundades med lite tårar. För så är det. När en rehabhäst tas bort, då får jag alltid bita mig i läppen tills jag är i min ensamhet. Då låter jag känslorna komma. Denna underbara häst som vi fick låta gå till de evigt gröna ängarna var en äldre häst med en lång karriär bakom sig. En skada gjorde nu det omöjligt till ett liv utan restriktioner och smärta. Ägaren är dock en riktigt bra människa. Hästen fick extra tid, även om det såg mörkt ut och kom då till oss. På tiden här har läkningen inte blivit bra, knappt någon förändring, så vi valde att stoppa där. Vår dotter Towe hade med sig morötter, så vi åt lite morötter tillsammans innan det var dags att låta honom flytta till himlen.
Towe är 4 år gammal, så klart uppväxt här och även om hon inte förstår, så förstår hon nog något. Hon vet att från himlen kommer man inte tillbaka, men man är fortfarande älskad och pratas om med värme. Så i morse när vi var på väg till förskolan pratade hon om hästen, att solen värmde för hans skull. (Jo tack, här blev det vattnigt i mammaögonen...) <3 Kloka lilla flicka. 

Innan vi åkte till kliniken i går var det fullt ös här hemma. Klockan 06.30 kom en man och började gräva. Stallbygget är igång. På en dag har han vänt upp och ner på halva gården känns det som ;-) 
Jag var lite orolig för hur hästarna skulle reagera, men de tyckte alla att det var otroligt underhållande att stå och stirra på!
För mig blev det så otroligt tydligt att nu bygger vi!! Vet inte varför jag inte förstått det innan på samma sätt, men nu är det lixom igång. HJÄLP! Jag gick runt med glada bubblor i magen blandat med illamående av nervositet. haha

Välkommen på en tur i vårt nya stall: 

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Medan han grävde på piffade jag och Linn ponnyn Persilja. Det var påskfestival på förskolan och vi bistod med ponnyridningen. Alla barn på förskolan fick möjlighet att rida om de ville. Vi var där i två timmar och när vi åkte därifrån hade vi båda varsitt leende på läpparna! Shit alltså. Dessa kids, vilka känslor vi såg! Allt från att de stod och hoppade av glädje för att få rida till att först vara livrädda, men efter några få steg skratta och tjuta av lycka. Vi glömmer helt bort det tror jag. Glädjen att få vara med hästar varje dag. Hur roligt det är att sitta i sadeln och rida. 
Framförallt var det ett barn som jag inte kommer glömma. Hen var livrädd, men skulle minsann. Tyst som en mus under ridturen, men sen efter. Å wow! Den stoltheten och den euforin. Shit vad coolt!

Mvh Annelie

Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby, där för man följa bygget ännu mer :-)