Släpper bomben!

Förlåt förlåt förlåt för att jag inte har bloggat på så länge. Jag har ju velat berätta för er vad som har varit på gång. Jag har faktiskt försökt, två kvällar i rad hade jag nästan skrivit klart då datorn stänger av sig. Nu har jag lärt mig att spara i ett word-dokument ifall det händer igen. Tyvärr så tar min dator extremt lång tid på sig att starta upp, så det är inte bara starta om och kopiera in på 5 minuter.

Hur som helst så var det ju inte alls vad jag ville prata om. Jag åker nämligen upp till norra Portugal på söndag för att börja mitt nya jobb!

Det hela kom sig av att en vän till Pedro hade lagt ut en annons som jag blev nyfiken på. Jag ville bara veta vem det var som sökte en ryttare/groom och hon tyckte jag skulle passa perfekt. Jag skulle ändå hälsa på Pedro den helgen, så innan jag åkte hem tog vi en sväng förbi hos uppfödaren som bor i Trofa. Jag visste inte alls om jag ens ville byta jobb, men det var en supertrevlig familj, fin gård och framför allt fina hästar. Eftersom de hade en annan som var intresserad trodde jag att jag skulle ha tid på mig att tänka igenom det hela. Måndag ringde dem och erbjöd mig platsen! De ville dessutom att jag skulle börja så snart som möjligt och jag var helt förvirrad (som ni kanske förstod i ett tidigare inlägg). Jag pratade om framtiden med Paulo och Georgia och bestämde mig för stanna, då jag skulle ringa och meddela Dr Maia la han till att jag skulle få tävla i working equitation (och även dressyr). Mera funderingar och till slut så kunde jag bara inte tacka nej. Jag kommer ha mat, husrum, lön varje månad och han betalar för träningar och tävlingar.

Det har varit ett tufft beslut att ta, jag trivs så bra här, men det faller lite på ridningen. Jag får rida mellan 1-3 hästar om dagen och i framtiden skulle jag förmodligen ha fått tävla mer i dressyr. Jag känner dock att jag vill rida mer och we var en av orsakerna till varför jag åkte till Portugal. Här får jag massor med hjälp i ridningen och jag känner att jag har utvecklats massor på dessa månader. Förhoppningsvis kan jag komma ner och ta någon lektion för Paulo och om han någon gång åker till norr hoppas jag att han kan hjälpa mig med "mina" nya hästar. Både han och Georgia är verkligen toppentränare!

Det kommer bli tråkigt att åka härifrån, jag har ju mina favoriter i stallet som jag kommer sakna. Fast jag vet att de får bästa tänkbara omsorg så det är skönt att veta. Jag och Laura kommer hålla kontakten och förhoppningsvis kan vi göra ett besök hos varandra i Sverige resp England.

Jag är väldigt spänd och förväntansfull inför söndag. Familjen består av pappan/chefen/uppfödaren Dr Maia, hans fru, dotter Carolina och sonen Manuel. Jag har träffat alla utom sonen, båda barnen rider och är bara något år yngre än mig. Jag hoppas vi får kul tillsammans då jag kommer bo med familjen. Jag har även hört rykten om att mamman är en fantastisk kock :) Slut på makaroner och ketchup till middag. De har inte jättemånga hästar, men som jag har förstått det så kommer jag ha ansvaret över de 5 som står uppstallade och är ridna. Det är mest unghästar (4-5 år) och en som är mer utbildad. Vi kommer förmodligen ta in någon yngre som ska ridas in, kul med olika projekt.

Så då vet ni, på söndag smäller det! Jag lovar att uppdatera med bilder och berätta hur det går. Fram tills dess jobbar jag på utan Laura, hon är och rider/roar sig på Hippikos med sina stallkompisar. Hon kommer tillbaka lördag kväll så vi får lite tid tillsammans innan jag åker. Det ska bli kul att åka tillbaka till norr där jag känner fler människor, nu kommer jag ha nära både till Pedro och Amelia.

Det har faktiskt varit rätt kul (förlåt Laura!) att jobba ensam med Paulo och Georgia. Jag har ridit mer än normalt, i tisdags tror jag det blev fem hästar. Kom ganska nyss hem från att ha ridit Diabrete, han står hos Raquel, som nästan är granne med mig, då stallet är fullt för stunden. Imorgon åker dock Pirata och Donna Maria till Luxemburg där deras nya hem är. Hoppas dem får en bra resa :)

Nu ska jag äta något snabbt (kanske makaroner och ketchup..), sen ska jag börja ta tag i packningen som jag borde ha gjort för flera dagar sedan. Det är inte så kul att packa ihop 1,5 år av sitt liv. Det är en hel del grejer vill jag lova!

Önska mig lycka till med packningen, jag skulle mycket hellre sätta mig framför tvn med en kopp te..

Kram

Astrid